Vår lilla Lo
- Djuren, Hästen, ponnyn & stallet, Lantliv, Övervåningen, Renovering, Trädgård, odling & blommor, Vår lilla Lo
Junihelgen
Vi vaknar upp till fredagsmorgon och min morsdagspresent stod parkerad ute på gården. Fredrik har köpt hem en herrans massa flis till nya delen i trädgården. Vi hade helt andra morsdagsplaner men de ställde jag in tillsist, timmarna i huset känns för värdefulla nu. Istället fick jag flis i massor! Tjoho! Flera har hört av sig och frågat vart vi köper flisen, det är från Fredriks jobb, Martinsons i Bygdsiljum.
Morgonbestyren gjordes. Först frukost och mata Knut, sedan ut i solen och mata ponnyerna. Loppan tog uppdraget på största allvar.
Det var varmt och härligt. Solen klappade våra kinder och vi spenderade förmiddagen med hönsen. Loppan springer och pratar med hönsen och har de mest roliga konversationer “Hönsen, kom, leka körragömma!”, “LILLEBRUUUN, ESSAA, ÄÄR NI??”.
Det kändes som att det skulle bli en lyckosam dag. Jag var pepp och skulle susa iväg för att luncha och äta glass med några kollegor. Vi väntade på spännande häst-besked och en lång ledig helg låg framför oss. Så hände livet. Vi fick ett besked om sjukdom inom familjen. Ingenting spelar ju någon roll, om inte hälsan är med oss. Så jag valde att lägga undan kameran och bara finnas till.
På lördagen fick jag sovmorgon. Så välbehövligt. När jag väl kommit ur sängen vid 08.30 hällregnade det ute. Så vilsamt med sommarregn ändå. Jag skyndade ut för att ge sista frukosten till ponnyerna. Idag var stora flyttdagen, efter en veckas sommarlov uppe hos oss.
Fy, vad mysigt det varit att ha hästar på gården igen. Men flytten känns rätt och vettig. Vår tid kommer. Det där häst-beskedet i fredags var positivt och gav mig gåshud. Så fint så.
Hela mitt väsen längtade ut i trädgårdslandet, men hela huset längtade efter en uppfräschning. Så jag och Loppan satte igång med storstädning av köket. Först ut var att skura upp våra skruttiga stolar med såpavatten, byta möbeltassar och torka köksluckor som var så jäkelens dammiga och grisiga. Luckor med profiler är så vackert, men riktiga lortsamlare.
Så blev klockan tolv. Vi tog ponnyerna i varsitt grimskaft och gick korta vägen ner till grannarna. Släppte de i stora hagen och väntade på reaktioner. Men de bara åt. Såg ut som två gammhästar som alltid delat livet ihop. Men efter en halvtimme eller så gjordes det upp. Ordentligt. Jag höll för ögonen och kände hur ångesten ströp mig när Fapri blev omkullsparkad och Brillan halkade omkull i full galopp. Fy ändå. Men sedan blev det lugnt och de återgick till att vara vänner. Pjuh, hoppas så att de gjort bort uppgörelsen nu.
Hela familjen var med. Loppan skulle sova men var alldeles för nyfiken på vad som väntade hos grannarna.
Lördagen fortgick med flera besök av grannarna. Fapri fick en betesreducerare runt mulen för att inte äta ihjäl sig. Fredrik jobbade på där uppe.
… och det gör han med besked. Min pappa har erbjudit sig att hjälpa oss med lister och sanning, så han jobbar på med foder och dekorlister. Just denna lördagen jobbade Fredrik på själv med golvlister. Jag tycker det blir overkligt fint, kan inte förstå att vi ska få bo här.
Söndagsmorgon hann det bli också. Fredrik gick upp på övervåningen efter frukost och jag stoppade Loppan i vagnen och rullade ner till grannarna. På vägen vinkade vi åt svärfars får.
De har fått låna en bit av vår mark så vi har får ända upp till gården. Så otroligt mysigt!
Vi drog iväg på långtur. Fångesten är total, att släppa gammal ponny på gröngräs innan midsommar kan ju få vem som helst att få hjärtsnörpen. Så vi maxar med motion tills vidare. Kombinerat med munkorg. Ber att det kommer räcka. Det var en ljuvlig tur över gamla västravägen. Omgiven av hundkex, smörblommor och midsommarblomster.
Efter lunchsovningen gick vi över till svärfars för att få se på “kosläpp”. Jag har hjälpt dem igång med en facebooksida och fotar lite bilder för att lägga upp. Men mest ville vi ju se på glada gänget som skulle entra betet för allra första gången.
Först blev det kli på kelgrisen Stjärna. Hon är så fin så.
Det var ett tämligen koooo-lt gäng som fick tillgång till betet. Gräskanten kände lagom för denna härliga trio.
Farfar/svärfar/bonden fick visa vägen lite…
Tillslut så. Full fart! Det var så roligt att se, lyckliga kvigor!
På samma bete går ju tackorna och lammen med. Några kommer för kli och mys. Loppan älskar att sköta alla “bäbä”.
På kvällen kom kusinerna cyklandes förbi. Kvigorna hade hittat hela vägen upp till oss och Loppan var lyrisk att få träffa någon i hennes storlek efter så många dagar i karantän. Isglass och bus. Hjärtat log över synen.
När kvällen gick mot natt planterade jag klart i bäddarna. Fyra pallkragar kvar att fylla och planera i, sedan är det klart för nu. Pust. Det här blev större och jobbigare än jag trodde (på grund av allt elakt ogräs). Fredrik var snäll och kärrade ut all flis åt mig också. Påminn mig nästa år: utöka inte, bara njut av att ha det gjort!
Tänk att för två år sedan fanns inte detta land alls. Nu gror spenaten och kryddorna tar sig för var dag. Jag väntar på rotsaker och blomster. Så spännande att se om det blir något av allt jag sått.
Idag är det måndag och jag fick åka till barnmorskan och sedan hämta veckans online-handling. Tillslut så kom jag hem och fick landa i lantlivsbubblan igen. Vi susade ner till grannarna med Fapris grejer och firade inflytten med en ridtur.
Längtar så efter en lugn hemmadag imorgon. Inga storslagna planer, bara fortsatt sommarlovslunk.
- Djuren, Hästen, ponnyn & stallet, Hönsen & hönshilton, Övervåningen, Renovering, Trädgård, odling & blommor, Vår lilla Lo
Badstranden och Kvickroten
Godmorgon torsdag! Jag vaknade yr i mössan innan sex imorse, tvååringen i huset är snäppet mer morgonpigg än jag måste jag erkänna.
Tillslut kom vi igång. Fil och flingor med blåbär och macka med hemägg. Ute gassade solen på.
Jag fick strålande hjälp vid morgonfodringen. Loppan tyckte vi skulle ge ponnyerna morötter men en ikea-påse med hö fick det bli istället.
Båda ponnyerna var nöjda med frukostserveringen i skuggan.
Sedan gick jag och Loppan och shoppade. I lilltorpet har jag sorterat och organiserat (hjälpligt i alla fall) alla kusinärvda och loppade kläder vi samlat på oss. Vi var i behov av mer svala sommarkläder, främst shorts, men kom ner med en stor påse med luftiga klänningar, t-shirts och lite tunna byxor. Resten får vänta på förskolestart i höst. En kulram fick följa med också, lilla Loppan som älskar att räkna!
Utöver den t-shirt hon hade på sig när vi gick in i lilltorpet adderade hon shorts, klänning och ännu en t-shirt ovanpå. “Lo kan själv”, lät det.
Vi hade slut lite småsaker vi behövde till lunchen och frukt, så Loppan och jag susade iväg till byns lanthandel. På hemvägen svängde vi förbi byns badplats med. Där var vi alldeles ensamma, inga andra sommarlovsfirare ännu.
Vi har en så fin badplats. Hyfsat långgrunt och grässtrand (avskyr sand mellan tårna och sand på picknickfilten, det kan inte bara vara jag?). Vattnet, fortfarande högt efter vårfloden.
Jag tänker mig att jag ska bli picknick-packar-proffs kommande åren. Kunde konstatera att det var nybörjarmisstag att packa filten underst så allt fick hällas ut för att komma åt det vi först behövde, haha. Lo utbrast “Dags att bada, mamma!” så det siktade vi på.
Men först behövde jag stödfika. Tog med en bulle vi delade på, färdigblandad saft, vatten och kompletterade med vaniljkex på lanthandeln. Är alltid team choklad men nu fanns bara vanilj. Sådana barndomsminnen till dessa kex, visst?
Men sen, dags att bada! Hon fick hoppa i kusinärvda UV-dräkten vi fyndat i lilltorpet tidigare på morgonen. Jag tryckte in mig i en bikini, hopplockad från min syster och mig själv. Fick en chock när jag såg mig själv i skuggan, så stor magen är! Den känns inte alls så stor!
Vi kunde konstatera att det var ganska kallt i vattnet och någon var inte så förtjust i småfisken som sökte sig runt våra ben. Men gräva i sanden och gå på bryggan, om och om igen, gick hem!
Klädbyte nummer tre och hemma på Backen igen. En av idolerna, morfar mötte upp oss. Han satte dekorlister på övervåningen.
Och jag snodde ihop ett korvkalas på en tio minuter. Enkelt ska det vara, som sagt! Blev en rensning av sånt vi hade liggandes, tre former av korv och melon till efterrätt.
Lo och Knut lekte och stojade. Overkligt att se på, så glad att de har sån lycka av varandra.
Barfotafötter mot vår skruttiga uppfart. En bästa, hårig vän och sol i sinne. Vad mer kan man önska?
Men tiden rusade iväg och det blev dags för lunchvila för liten och lunchvila för mamman. I vanlig ordning; isglass i sängen och slumra. När jag vaknade av värmen fortsatte jag vilandet i hängmattan i rönnbärsbersån.
När jag väl kom upp ur hängmattan så blev det en kort runda hos djuren. Utfodring av ponnys igen och hönssläpp. Detta är för mig en sådan drömvy. Häst, höns och sommar.
Lillebrun börjar vara så tjusig. Fullständigt respektlös och superknäpp på ett härligt vis. Hönsen var nog snäppet överhettade för de hade bara lagt ett endaste ägg.
Jag väckte upp Loppan som sovit längre än lovligt och letade åt lite frön. Palsternacka och morot.
Kom på att jag ju tänkt plantera tagetes mellan morotsraderna. Oerhört mallig att ha drivit upp mina första små blommor från frön. Så stolt! Loppan var imponerad och ville absolut hjälpa till att gräva hål, sätta i plant och täcka med jord. Och bästa förstås: vattna!
Ja det grejades på en bra stund. Vattnades kål, lök och donades i landen. När jag ser denna vy undrar jag om vi någonsin kommer få ordning och fint i landet i år. Mitt enda mål är faktiskt att få ordentligt med mat av det vi odlar, men sinnet gillar ju ordning och reda, så jag hoppas det går att snygga till här lite framöver.
Från hönshuset hördes tre höga vrål följt av kackel i mängder. Jag gick dit för att titta till damerna och de hade bara annonserat att de lagt fler ägg. Frisk luft och matrester var allt de behövde för att visa sådan tacksamhet. Fyra ägg totalt idag.
När händerna var tvättade och äggen lagda i äggsnurran så smög vi upp på övervåningen för att kika vad pappan och morfar sysslat med idag. I Los rum bygger Fredrik ett platsbyggd skåp med hyllor ovanför, för att dölja vattenfördelaren. Lister, hörnklossar och dekorlister kommer på plats. Så overkligt och så fint.
Även i hallen satt dekorlister. Så fint med elementen från Lenhovda också. Loppan hade susat iväg till vardagsrummet.
Hon är så fascinerad av denna trappstol. Hon hjälpte Fredrik att byta golvtassar på den för någon månad sedan och sedan dess utbrister hon stolt “Lo laga den!!!” och grejar på med skruvar och spikar runt den. Lilla renovexringsbebin som börjar bli stora renoveringstjejen.
I sovrummet var listningen nästan klar. Drömmiga golvet till. Är så nöjd med allt. Dörren in till sovrummet går inte av för hackor heller. En av originaldörrarna, puh, så vacker.
Sedan följdes kvällen av middag, bokläsning, bus ute på gården och läggning av sommarbarn. Myggbett, skrapsår på knän och mycket att hinna berätta om. Jag slumrade en stund jag med, innan jag bestämde mig för att fortsätta i trädgårdslandet. Ni måste vara less på mitt tjat, men fort går det ju inte direkt vad än jag tar mig för just nu, haha!
Så en bra stund senare var all kvickrot och tistel borta. Jag vände allihopa med grep. Bra med några extrakilon att använda som tyngd. Jorden såg fin ut, full av mask. Sedan krattade jag ut alltsammans till en jämnare bädd och sådde polka- och rödbetor. Vattnade länge överallt där jag hittills hunnit så och njöt av kvällen. Nästan inga mygg, ljummen luft och storspovshanarna som sjunger och sjunger. Den där ridån av gräs till vänster, förresten? Den ska grävas bort och hallonbuskar ska sättas. Det ska jag be Fredrik göra framöver.
Ponnyerna fick kvällshö och Fapri lite insektsmedel på sig. Stängde hos hönsen, vattnade lite sommarplantor som inte fått någon plats ännu och tog en paus vid syrenen. Livets blomma. Får inte nog. Drog in junikvällen som gick mot natt långt in i cellerna.
Sen gick jag in. Fikade orimliga mängder skorpor med marmelad. Älskade, härliga lantliv.
Fapris födelsedag & Sommarlovsbloggning
Jag har klurat rätt länge på hur jag ska ha det. Med bloggen och instan och sommaren som ligger framför mig. Så kläckte jag idén igår vid lunch. Jag ska sommarlovsblogga. Bara dagboksinlägg från livet, inga guider, inga recept, inga teman. Bara rätt och slätt Livet på backen. Sommaredition. Vi får se hur mycket det blir när bebisen anländer, men jag har som ambition att spara så mycket som möjligt av denna speciella sommar här på min internetplats. Så då kör vi, sommarens första sommarlovsbloggning.
Onsdag och hela Backen osade av tryckande hetta. Morgonbestyren var avklarade: mata hästar, äta frukost, vattna i trädgårdslandet och bada badbalja ute på gården. Så det hann bli lunch innan jag kläckte idén om sommarlovsbloggningen och började dokumentera dagen. Jag gör det lätt för mig gällande maten just nu, enklast möjligast. Köttsoppa med färdigbredda mackor. Kanske låter motsägelsefullt med soppa mitt i varmaste juni men soppa är helt klart underskattat, så salt och gott. Alltihop inmundigades med morfar och pappan i familjen som tillsammans sätter lister på övervåningen.
I fjärran mullrade åskan och solen gick i moln. Vi trodde vi skulle få en ordentlig regnskur, men vi gick bet. Fredrik fick bära in nya fikabänken han snickrat till Loppan under tak (under partytältet vi ställt upp framför huset för listkapning och annat). Loppan, alltid lika arbetsam.
Jag sövde Lo i vagnen. Hon får sova inne i stallet, där är det svalast på hela gården. Då börjar min tid för vila och återhämtning, men jag kunde bara inte låta bli att fylla en pallkrage först. Solen och den tryckande hettan var tillbaka, ändå mer arbetsvänligt än på kvällen då hela byn är invaderad av mygg.
Jag drog på gummistövlarna och krattade ihop gammalt hö och halm från hörummet och grundade pallkragen med.
Sedan klafsade jag iväg bakom lon där vi har vår jordfabrik. Massor med brunnen hästskit. Eller halvbrunnen i alla fall, vi får se hur det går att odla i! En kärra med hö- och halm-bös och en med brunnen skit räcker för att fylla en pallkrage. Det räcker också för att köra helt slut på min stackars kropp.
Jag letade åt en av vintersådderna: vit rosenskära. Mina vintersådder blev ingen hit alls. Men de små skrala skårorna kom ner i jorden i alla fall.
Som tur var hade jag sparat halva fröpåsen för att kunna direktså och jämföra resultatet, om vintersådd är värt att fortsätta med.
Åh ja, nu är jag höggravid. Känner mig vid så gott mod. Så glad att kroppen orkar med den här påfrestningen. Jag ryms knappt i några kläder och varierar mellan typ tre plagg. Jag har fortfarande mycket odling i huvudet. Tänker att jag vill hinna fylla pallkragar så de blir klara under veckan. Men inser att jag också har massor av tomater, chili och gurka som behöver större krukor. Allt hinner jag inte, allt orkar jag inte heller. Men ett litet ryck borde jag ju få till i veckan, ändå.
Sedan tvättade jag av händerna, la mig i sängen med en isglass och en kudde mellan knäna och slumrade. Min bästa stund för återhämtning just nu. När jag vaknade var det dags för Fredrik att åka på jobbet och Loppan vaknade strax därefter för ytterligare isglass och vätskekontroll tillsammans med morfar som kämpade på med fönstrens salningar.
Jag packade höpåsar till hästarnas eftermiddagsmål. Att dra skottkärra och hänga i trägårdslandet går bar, men kliva upp och ner för detta lilla släp, hujedamig, då känner jag mig enormt otymplig.
Jag packade lilla korgen med morötter till Fapri, grönkål och broccoli till Los farmor och faster som båda två bor grannar med oss. Precis som i Bullerbyn. Sedan lockade vi på nyfyllda tjugosexåringen, hon var absolut sugen på en ridtur, ålder och värmen till trots.
Mitt i allt grejade i stallet kom jag på; hönsen! De har inte fått komma ut ännu! Lite ovant att gå och öppna upp åt dem efter alla månader med fågelinfluensan. Dessutom har vi besök av skator som äter våra ägg om vi släpper ut dem allt för tidigt, så i ren ägg-snålhet får de gå ut på eftermiddagen istället. Loppan hittade “många äggar”.
Sex stycken för att vara exakt. Inte alls illa för sju hönor. Högsta lantlivsvinsten. Lo höll på och mata hönsen med krossat korn, ärter och majs, och hade knappt tid att gå tillbaka till stallet och Fapri.
Men tillslut så, med blommor i nävarna och löfte om att hinna rida förbi kusinerna en sväng, så kom hon tjatandes från Höns Hilton.
Vi “kammade håret”, sprayade insektsmedel och tog på nya, marinblå grimman. Sedan bar det av. Alltid med blommor i nävarna.
Vi gick ner för Backen, tog vänster där fårhagen tog slut och gick åkervägen till farmor och farfar. Lämnade grönkål och broccoli och blev lovade humle och björnbär i gengäld. Så bra byteshandel. Lo fick med sig mer maskrosor och syrén hon sedan gav till kusinerna, som bor på andra sidan byavägen från farfars gård. Lo slängde sig av hästryggen och sprang iväg och hoppade stundsmatta med kusinerna och hade inga som helst planer på att rida hem igen. Men tillslut så, kom vi oss iväg, hämtade post, sadlade av och serverade eftermiddagshöet till ponnyerna.
Jag var döhungrig. Gjorde det återigen lätt för mig. Stekte på parisare och dukade ute, knappt utan att duka. Med påskservetter som tallrik och lunchens ursköljda glas. Enkelt, ska det vara.
Parisare! Är det en norrländsk grej? Eller finns det över hela landet? Så himla gott i alla fall!
Lo satte i sig en hel. Innan middagen var uppäten hade hon hunnit hoppa ner i badbaljan igen också. Och bjudit bästa vännen, Knut, på en smakbit också. Sällan en stilla minut.
Så närmade sig klockan läggdags men ingen av oss ville gå in. Så jag satte igång vattenslangen så fick Loppan vattna det lilla jag hunnit så medan jag laddade ännu en pallkrage med bös och skit. Hon var alldeles dyngsur innan vi var klara och jag var alldeles dyngig. Båda lika glada i den där stunden där ute.
Där slutade dagens dokumentation. Loppan fick varva ner framför barnprogram på datorn medan jag hivade i diskmaskin och tvättmaskinen, gjorde välling, stökade bort i hallen och röjde bort efter en heldag ute. När man bara slänger in saker i hallen utan plan på att ta reda på det. “jag gör det sen”. Vi båda somnade som två små kultingar vid läggningen sedan, jag vaknade halv tio, yr i mössan och stapplade mig runt på gården för att stänga hos hönsen, vattna plant och sätta lite lök i landet. Oh, vilken härlig dag!
Aprildagarna
Sjunde maj. Det hann bli en hel månad och en vecka in i ljuvliga maj innan jag bloggade igen. Våren är alltid, alltid en galet hektisk tid för oss. Just i år är mycket annorlunda. Inga hästar, inget vårbruk, ingen skogsplantering. Sådant som gjort att vi istället kunnat gasa på och lägga massor och återigen massor med timmar på vår övervåning. Som närmar sig klar. Nåväl, än är det en bit bort, men nog har det varit gott att ha fokuserat på huset och på senaste. I veckan kom jag i mål med mitt sista husprojekt – tapetsering. Nu lämnar jag golvbehandling, kalkmålning, list- och fodersättning åt Fredrik. Lite småpyssel som att måla en skvätt och städa byggdamm ska jag göra. Men mest ska jag försöka hitta ett tempo som passar med min gravida mage. Blogga, odla, påta på, sköta höns och hälsa på Fapri.
Men först, tar vi en titt på vad april bjöd oss på.
Huset städades ordentligt. Sånär som på fönsterputsning som jag har kvar. Gula ljus på tuppduk och påskris med färgad ull från svärfars var en del av årets pynt.
Vi riktigt storfirade påsken. På ett härligt, långsamt vis. Nog för att hela påskhelgen gick åt till golvslipning, men liksom veckorna innan kantades av mysiga förberedelser. Påskliljor gjorde mig glad.
Och påskkycklingen vi fick, tillslut. “Lillebrun” som Lo kallar honom. Så välkommen. Vi tyckte så synd om den lilla kraken som kläcktes ensam. Han fick helt enkelt flytta in i huset med oss.
I en vecka ungefär, för sedan hämtade jag hem två små creme legbar/brun lohman från en nyfunnen instavän. Ester och Bonnie. Så älskade från första stund. Lilla Lo var så stolt när hon lärde sig lyfta och bära de små dunbollarna.
Så har vi sått och skött om sådderna. Här tagetes.
Varit så tacksam för tiden med henne i lilla odlingsrummet. Jordiga händer och små, näpna plantor som verkar trivas hos oss. Känt sådan tacksamhet att vi kan göra detta på vår gård. Vårt lilla odlingsprojekt som glädjer oss så mycket.
Dagarna har fyllts med arbete. Jag trivs på nya jobbet och är nu inne i ett härligt skov. Om kvällarna har vi ägnat oss åt små äventyr medan pappan i familjen antingen arbetat på arbetet eller på övervåningen.
En eftermiddag ägnade vi åt att såpskura ut vinterns damm i bagarstugan. En favoritplats.
Och i mitten av månaden kunde vi äntligen ha kalas för de två kusinerna bus. De fyller ju redan i början av mars, men pga covid-karantän för några i kalasligan sköt vi kalaset. Så härligt, vi fick soliga timmar intill svägerskans och hennes sambos nybyggda hus. Vi bor alltså numera grannar med Los kusiner. Så overkligt! Lo fick önska tårta till kalaset, traktortårta fick det bli.
En söndag när Fredrik var som mest slut med golvslipen idogt surrande på övervåningen så överraskade vi honom med pizza i bagarstugan. Han blev så glad. Alltihopa fotograferades och blev ett samarbete tillsammans med Norrmejerier. Stolt över det.
Kantarellpizza med creme fraische, västerbottensost och iskall mjölk. Mh-mh!
En annan dag förevigade vi vår tjej-frukost medan pappan jobbade helg. Kalljästa frallor med västerbottensost. Knut tjurade smulor från bordet i vanlig ordning och Loppan mumsade frallor så det stod härliga till.
Svärmor och svärfar har fått massor med lamm i år. Oxford down och Texel. Som nallebjörnar allihopa. Vi har nog varit dit varje helg och kliat tackor bakom öronen och myst med lamm. I ena lösdriften bor numera två fjällkor och en rödkulla med. Lilja, Stjärna & på bilden – Docka. Med de gulliga ögonbrynen. Vi är så förtjusta i dem allihopa och hoppas att de vill gå på bete på våra marker i sommar. I brist på hästar, liksom!
Äventyren om kvällarna har fortsatt. Jag har knappt varken förevigat eller visat magen min denna graviditet. Men den finns där och påminner mig hela tiden om vad som komma skall.
Flyggfåglarna har kommit till byn. Svanar, tofsvipor, storspovar, tranor, kanadagäss. En del har badat i lilla pölen som blir mellan oss och svärfars. Lo går gärna dit och fascineras över alla fåglar. Knut hakar på, alltid som en skugga.
Känt en sådan tacksamhet mot vår plats på jorden. Här ska vi leva. Här lever vi. Här växer hon upp. Bland timmerlador, med pappa-ärvda gummistövlar på.
Jag är sugen på att spela in odlingsfilmer igen nu när tapetseringen är klar. Det går så sakta för alla sådder för de står så rackarns svalt i lillhuset. Men plantorna blir stabila och fina. Slant visst med fröpåsarna i år, det blir massor att försöka plantera ut i juni. Livet får utvisa hur det går.
Varje dag – gos med kycklingarna. Som växer och växer, som små ogräs. De sitter gärna på oss, både på våra huvuden och axlar. Fredrik har missat hela april. Tror han knappt varit utomhus. Jag ser på honom hur mycket han längtar efter familjetid, tar en kort paus för läsning när Lo kommer springande med en bok.
I Drömmen är det full fart på övervåningen. Men här nere råder ett stilla lugn. Jag rensar ut vinterkläder för att måsta ta fram dem lagom till månadens slut igen. Tvättar, donar och fejar. Rensar. Vill göra plats och yta och rymd. Aldrig ha för många grejer. Vi bär det till lillhuset som istället svämmar över av olika ting. “Bra att ha”-grejer trängs med bebispryttlar, ett hemmakontor och byggrejer. Men i Drömmer, där kan ögonen vila på finköket. Mitt favoritrum i huset.
Och mitt i allt blev vi med el på övervåningen. Ville nästan gråta en skvätt men pustade mest ut. Det går nog vägen det här, ändå. Jag ska ordna er ett renoveringsinlägg snart.
En kväll ville jag bara skrika ut TRE, TVÅ, ETT; TRÄDGÅRDSTIDER! För nu har lilla odlingen tinat fram och arbetet det medför. Laga stängsel, utöka odlingarna, jordförbättra. Påta och pyssla älskar jag. Ska försöka göra en odlingsrelaterad sak om dagen framöver. För att mata själen och avlasta kroppen lite.
Jag började mäta ut vart hönsgården ska vara. Råkade sätta käpparna för tätt, cc60 istället för cc100. Men ändå, på ett ungefär, visst ser ni hur tjusigt det kan bli? Vet inte när det ska bli dock. Fågelinfluensan och restriktionerna om att hålla hönsen inne/i hönsgård håller sitt grepp över landet. Men känner ändå ingen brådska. Det får bli som det blir. Hinner vi så hinner vi och annars har vi hela livet på oss.
Hips vips tog april slut och den andra dagen av maj spenderade vi utomhus hela dagen. Vi alla behövde det. Vi städade gården, bytte bort vinterdäcken till sommardäck. Skolade om broccolin tills krukorna tog slut. Åt lunch och mellis ute mot ladugårdsväggen och suckade ljuvt över att detta snart är vår vardag. Bara ro renoveringen i hamn nu. Sen så blir det ryggen mot ladugårdsväggen och alla måltider utomhus mellan miniprojekten. Allt känns mini jämfört med vårt mastodontprojekt.
Lo är arbetssam. Vill gärna vara med och snurra färgkors och måla faluröd. Jag köpte ju 12 pallkragar på Facebook köp & sälj som jag försöker råda bot på. Falu rödfärg råder i och för sig bot på det mesta så det känns rätt lugnt.
Vilken fin april vi fick. Med bokföring och momsdeklaration. Vi har sålt iväg alla hästarnas höbalar – vemodigt och skönt. SAM-ansökan på plats och en sen kväll beställde vi hem en soffa vi spanat länge på som nu var på nedsatt pris. Tänk er, en soffa!
Det var allt från min aprilmånad. Hoppas ni haft det fint. Så tror jag inte det dröjer lika länge tills vi hörs nästa gång.
Marsdagarna
Hej på er och välkommen till min nya blogg! Jag väntar några dagar med att visa den på Instagram, vill se så allt fungerar ordentligt först! Jag är så nöjd med min plats på internet, tycker den blev så fin, speciellt om man läser från datorn! Hade tänkt låta arbetet med bloggen ta hela mars, minst! Men när jag väl bestämt mig om hur den skulle se ut så hade jag ingen hejd. Fint så! Nu långtar jag efter att sätta igång och blogga ordentligt – i vår vill jag jobba lite annorlunda med bloggen. Hoppas ni ska gilla!
Hur som helst, vi tar oss en titt på vad som riktigt hänt i livet under första vårvintermånaden, mars!
Först och främst: mars har börjat så bra. Jag hjälper inte till något med renoveringen och jag tror faktiskt att det är det som gjort min kropp pigg och rask igen. Inget dumslit. Jag gör i princip allt här nere istället. Tvättar, lagar mat, handlar (online), städar. Ingenting att förminska, alls, det är ett enormt lass vi båda drar just nu. Men ett så bra upplägg för min stackars kropp. Har njutit av kattrumpa i marssol, minsann, då känner jag livet i mig.
Sadelkammaren har blivit ett odlingsrum. Låter förmodligen glammigare än vad det är. Stökade runt lite hästgrejer och ställde in ett Perstorpsbord att hålla till på. Drog upp värmen och ställde in allt odlingsrelaterat skrufs jag kunde hitta. Så blev hjärtat lite mindre tungt av att vistas bland alla hästgrejer. De där gröna bladen ger mig hopp om våren.
Loppan och jag har kalasbakat. Någon gick ju och fyllde två år här i mars. Lillan slickar visparna och jag försöker hålla ordning på växande mage, yrväder till Loppa och stöket i köket. Lyxtillvaro, ändå. En målbild jag hade genom hela köksplaneringen. Stå och baka med en liten en.
Så har Loppan fått ha livets första sportlov. Åka skoter, sova hos mormor och morfar, kolla på kossorna och fåren hos farmor och farfar, rida på Fapriola och ta dagarna som de kommer. Även fast jag jobbat hela veckan lång så har jag varit så glad över hennes mysiga dagar hon fått ha tillsammans med sin pappa.
Hoppas mars varit snälla med er hittills – kram!
På sistone
Jag lägger ännu en fin februarivecka i livsryggan. Ibland känns det som energin aldrig ska ta slut, jag kan inte bärga mig att vårpiffa hemmet, plantera om pelargoniorna som står i lilltorpet och övervintrar, börja förså; det bubblar i mig. Ibland är jag trött och måste stödvila lite. Ljusets återkomst slåss mot kallgraderna. Februari känns trots allt snäll med oss på Backen, vi tar en titt på vad veckan bjudit på:
Förra helgen bakade vi en liten sats kalljäst bröd. Det är ju så gott. Jag måste erkänna att jag är lite, lite less, har nog bakat de lite för ofta senaste tiden, ska snurra om receptet lite så kanske jag får en nytändning. Hur som helst, mycket enkelt och uppskattat bröd här hemma.
På alla hjärtans dag välkomnade jag och Lo först farmor och farfars nya kalvar till deras gård. En rödkulla och en fjällko. Så fina så, vi är riktigt förälskade i de två. Sedan tänkte vi ta oss till pulkabacken men gjorde en helomvändning och åkte till grannbyn för skidåkning i solen, fika utan vantar i solväggen och många härliga skratt. Astrid och hennes Alida bjöd in till försmak på vårvintern. De är så söta tillsammans, de två småvännerna.
Astrid har lärt mig att utflykter med barn kräver korta turer och mycket fika, det anammade vi minsann denna söndag.
Sen följde en lång vecka. Hemmajobb, kontorsjobb, filminspelning på jobbet, besök av lokaltidningen, bilen på service, hämtpizza och slutligen landa i en lång, härlig helg. En tur med Fapri på tu man hand gjorde gott för mig. På lördagen hoppade vi allihopa in i Volvon och åkte fem mil österut. Till Lövånger. Där köpte vi en bil. “Båå biil” (blå bil) som Loppan stolt säger. Vi har helt enkelt vuxit ur vår tvåsitsiga flakbil som vi tycket så mycket om, och behövde något som går att rymmas i allihopa och pendla med. Det blev en gammal, fast ändock fräsch Peugeot.
Vi swishade för bilen, köpte kuvert på lokala lill-Coop och postade ägarbytet till Trafikverket. Körde sedan några hundra meter ner för huvudgatan till pizzerian. Stängt. Rullade över E4an till macken. Där satt vi och åt panini och grillkorv länge och väl, vi som knappt lämnat gården på månader och månader, det kändes som världens fest att se nytt, okänt folk passera in och ut genom entredörren på håll. Lo fick syn på några discolampor i butiken och dansade loss. Vi tankade upp nya, gamla bilen med diesel och började färden hemåt på oplogade vägar. När jag skulle koppla upp mobilen mot bilens radio var alla menyer på arabiska, jag satt länge och skrattade för mig själv medan jag försökte få igång min ljudbok.
Hem kom vi och jag och Loppan passade på att baka tekakor. De är jag inte det minsta less ännu. Hon står stadigt på diverse stolar och pallar och utbrister “maaaka” (smaka!) så fort hon får syn på en slev eller visp. Spelar ingen roll om det är bröddeg eller sötsmet. “Gottgott”, konstaterar hon alltid, oavsett.
Pappan i familjen åkte iväg på nästa äventyr. En tur in till stan där han köpte sig en gammskoter. En Yamaha ET 340. Hans skoter i sportigare modell har skurit ihop och sålts som repobjekt. Istället blev det en perfekt grilla korv och puttra runt med hela familjen lastad-skoter. Första turen tog vi nästan direkt, efter att vi ätit nybakade tekakor med en herrans massa smör och ost. Den gick såklart till kalvarna och fåren, vi får inte nog av dem.
Igår, söndag, har köket blivit vårstädat och tur nummer två med skotern avverkade vi också. Allihopa på. Lo älskar att åka skoter och blev alldeles till sig när hon såg att det var en “jööd koter” som nu ska bo med oss på Backen. Det känns så bra, jag tror denna skoter kommer ge oss mycket lycka i vårvinter!
Du kanske också gillar
Guide: En semesterpärla längst Västerbottenskusten
Veckan på Backen #1
Genom hela livet
Blå timmen
Tiden när morgonen gryr och dagen smyger sig på. När hela världen och nuet är omslutet av ett alldeles blått filter. När det fortfarande är för tidigt för att skrida till verket med dagens planer, men ändå är dagen nog långt gången för frukost och korsord med levande ljus.
… Helt klart en vilsam favoritstund på dagen.
Lördag och vårvinterns bröd
Först och främst vill jag tacka er för ert engagemang på odlingsvideon, så kul! Jag trodde den skulle få hyfsat obemärkt förbi men ni är faktiskt rätt många som vinkat till och hojtat att ni också är odlingspepp och vill haka på och odla tillsammans i vår. Ska svara er allihop – men först ska jag skänka er ett inlägg här på bloggen.
Först och främst så åh, vad ägg vi får nu. Det är så himla roligt för hönsen verkar trivas så bra i Hönshilton och dagsljuset som kommer in från tre olika håll gör dem uppenbarligen gott. Åtta hönor och en tupp har vi nu och det känns inte trångt än. Kanske borde vi kläcka fram lite påskkycklingar i år?
Vi har ju ingen riktig ordning på helg och vardag. Jag jobbar hemifrån näst intill jämt nu och Fredrik jobbar ju skift. Så i helgen jobbade han långpass (vilket innebär att han åker 05.00 och kommer hem strax efter 19.00), snön yrde i årets andra snöstorm och jag och Loppan passade på att baka tekakor till lunchsoppan.
Förutom att hon är en hejare på att baka, kommer och sliter till sig en stol som hon dunkar in i kökets golvsockel och klättrar upp för att hjälpa till, så är hon en liten busloppa som lyckats trilla på förskolan och slagit sig livets första blåtira. Ingenting som bekymrar henne, tack och lov.
I övrigt är hon världens ljuvligaste. Hon börjar ha lite egna åsikter men tycker det mesta är roligt. Städa, tvätta, mata djuren, baka, bygga duplo, leka med docka och traktorn. På att inte tala om att åka riktiga traktorn, eller skotern. Allt som brummar är mycket poppis här hemma just nu.
Men visstja, tekakor var det ja, vi skänker er receptet här!
Ingredienser
1 liter mjölk
8 dl havregryn
1 msk salt
2 msk sirap
300 g smör
50 g jäst
16-18 dl vetemjölSätt ugnen på 225 grader
.
Instruktioner
1. Värm mjölken till ca 50 grader och häll sedan i havregryn, sirap och salt. Låt sedan blandningen stå i ca 20 min och svälla
2. Smält smöret och rör ner
3. Smula ner jästen när smeten känns fingervarm
4. Tillsätt mjölet lite i taget tills du har en lös deg
5. Jäs under duk ca 40 min
6. Knåda degen på mjölkat bord, dela i 25-30 bitar och kavla ut dem till ca 1 cm tjocka kakor
7. Nagga med gaffel och jäs under duk i 30 min
8. Grädda dem i ca 10 min
Jag tror detta blir vårvinterns bröd hos oss. Tillsammans med varm choklad i snödrivan här ute på gården. Loppan får varm mjölk/grädde med lite kardemumma. Mycket smör och ost på mackorna och förhoppningsvis en solglimt på näsan.
Kallgrader och en stadstur
Idag vaknade vi upp till -18 grader och strålande sol. Nåja, sol var det absolut inte när Loppan vaknade vid 06, men när dagen väl grydde, gjorde den det med besked.
Det var så vackert att jag fick lov att slita på mig powerskorna och gå ut och känna hur kylan bet tag i mina kinder.
Det kändes helt overkligt efter att hela hösten och december varit som en svartgrå smet vädermässigt. Som att bli inbäddad i vispgrädde.
Våra morgnar är hyfsat segstartade nu under ledigheten. Frukost äts länge, vi turas om att få sovmorgon och vi njuter det sista av julen. Håller på att rensa i varenda rum i Drömmen och i röjandet följer ett och annat julpynt med också. Men granen står fortfarande grön och grann i stugan. Och ljusstakarna med.
Mitt i allt som rensas ut. Småbarnskläder som vuxit ut, leksaker som inte leks med längre och pryttlar och prylar som inte fått någon given plats. Sitter Loppan och bygger pussel. Att pusslet är för åttaåringar och att inga bitar passar ihop bekymrar henne inte. Lite roar de små.
Efter dagar av pulkaåkning, muurikkaluncher och solskenspromenader ska vi idag påta på inne och göra ärenden inne i stan. Visst är det lite svårt att veta vad man får och bör göra och inte? Vi behövde tina upp bilen som frusit ihop, handla gips till bygget och köpa ny värmelampa till hönsen då den vi har passande gick sönder samma dag som kallgraderna anlände. Nödvändig stadstur ändå, tycker jag. På vägen stannade vi av hos mormor och morfar och lämnade av Loppan för övernattning också. Så vansinnigt konstigt när vi hänger ihop mest hela tiden.
Lördag hos oss & i min lilla värld av blommor
Vi vaknade till lördag och vi kunde äntligen friskförklara oss efter dagar av snörvlande och två dagars “jag-måste-vara-frisk-i-dagarna-två-innan-stadsresa”. Jag fick mycket välbehövlig sovmorgon innan vi packade in oss i Volvon och susade till stan. Eller susa och susa, vi hann bara någon kilometer innan jag upptäckte att återvinningen var stängd dagen till ära, så vi fick sno om skutan och åka en liten nätt omväg till Burträsk (4 mil extra…) innan vi kom till stan. Vilken succédag det blev sen, Loppan fick spana på akvariefiskar och äta livets första lilla drive-in burgare. Vi vuxna fick fylla bilen och släpen med byggmaterial, blommor och kattmat. Så många ärenden som vi samlat på hög!
Loppan ville visa sina nya kläder för er. Hon är ju inte bortskämd med massor av nya kläder direkt, hon får så mycket av kusiner och andra släktingar och vi brukar vara flinka på både loppis och tradera. Andrahand är ju bara bäst. Men vissa saker har jag svårt att hitta, mössor och pyjamas är sådana grejer. Är alldeles tagen över hur fort små kortärmade byxdressar, shorts och t-shirts byttes mot fodrad jacka och stövlar. Denna höst saknade vi fodrade mössor. Och långärmade pyjamas. Kommer man någonsin bli förberedd på årstidsskiftningar och klädstorleksbyten?
Sen så premiärade vi här hemma: kritor och måla teckningar. Min själ ler ikapp med ansiktet. Älskade att rita och måla som barn och tonåring.
Full fokus på att välja ut fräsigaste färgerna och måla med. Det provsmakades, kastades på golvet, målades på bordet och entusiasmen var det absolut ingen brist på. Älskade skrutt.
Sedan var det äntligen dags att dra på overallen och vara ute. Viktigast är alltid att sköta “pippi” så det började vi med. Släppte ut hela ligan som fått vara inne under vår stadstripp, plocka in “gägg” från redena och mata med matrester. Sedan drog jag fram alla våra krukor, påsar med jord, vattenslangen och annat ditt och datt som behövs när det äntligen ska bli ordning på blomeriet.
… För jo, jag råkade ju ha ihjäl alla våra blommor utom en, möjligen två (vi får se om den tar sig) under sommaren.
Vi handlade ljung, silverek och murgröna på Slottet i Skellefteå. Planterade murgrönan i våra fina Bergs Potter-krukor, tycker de är så fina. Sedan satte jag skott från min gulliga bloggläsare Sofia (tusen tack!!) i och ställde i sovrummet tillsammans med den där ljusgröna torra saken ovan i bild… oklart om den kommer klara sig. Lo hann slita sönder en passionsfruktsblomma jag fått av en i byn men Dr. Westerlund-pellisen jag köpte av samma bybo fick hamna i kontoret i finkruka. Lo slevade på med jorden och vattnade allt hon kom åt (inklusive min kamera som fick ligga på tork några timmar). Det blev så rackarns hemtrevligt med lite grönt i fönstren! Pellisarna som stått på bron fick ny jord och åka på vinterförvaring i lilltorpet. De såg minst sagt förfärliga ut. Vi kan summera det såhär: Det var inget blomår i år, vi säger att det var ett grönsaksår här på Backen istället!
Nu gör vi kväll. Hönshuset är stängt för kvällen, hästarna sover inne i stallet och äter hö till kvällsmat. Loppan har knoppat in och älgköttet för i år ligger äntligen i frysen. Hoppas ni gillar lite vardagliga uppdateringar också – jag tänker att det kan vara kul med lite fler sådana framöver!
