• Ord om livet

    Sommartiden

    Klockan ställdes om inatt. En timme framåt, precis som att man plockar fram utemöbler och grill om sommaren. I år står våra utemöbler och vår Weber-grill översnöade intill husknuten. Framför ytterdörren och bron står barnens cyklar slängda åt varsin sida med ett decimeters snötäcke ovanpå. Kap och gersågen står också framför bron och vittnar om att något sorts snickeriprojekt pågår hos oss. Alla årstider samtidigt när vintertid går över till sommartid. Förutom just det, att ute råder ordentlig vinter. När vi kör Fapri med vagnen så går plogkanten över hennes manke på 104 cm.

    Jag kikar i SMHI-appen och ser minusgrader och påfyllning av mer snö i tio dagar framför oss. Kanske en solglimt om en vecka eller så, annars bjuder moder natur oss mest på grå himmel och molntunga skyar framöver.

    Jag får nästan svindel när jag tänker på all snö som ska smälta till vatten här ute och vart i all världens väg ska allt vatten ta vägen när tögraderna kommer till oss ordentligt?

    Jag tar Svante i handen när vi går från stallet mot huset, för att få honom över helgens nya snödriva. Han säger “Det SKA bli sommar… det SKA bli min födelsedag” uppfordrande till sig själv, som i ett tappert försök att trösta sig själv. Så jag tar ett djupt andetag och säger högt “Det SKA bli vår… det SKA bli grönt gräs, lövsprickning och sol på näsan” och tröstar mig själv en snutt med.

  • Påsk,  Vår lilla Lo,  Vår lilla Svante

    Lugnaste påsken i mannaminne

    I tisdags tog jag armkrok med min kollega och vän Astrid och åkte till Arjeplog för jobb i dagarna tre. Vi hade så rysligt bra dagar, men när bilen rullade upp för Backen och jag sedan kånkade in packningen i hallen så kände jag ingenting annat än: äntligen! Jag har längtat så ofantligt till påsk i år – både för att jag kommer att få det betydligt lugnare efter en tids intensivt arbetande men också för att det är den högtid som jag gillar mest. God mat, ljusa dagar och oplanerade dagar att fylla med stort och smått.

    Jag möttes av ett tomt hus trots att resten av familjen var lediga i torsdags. Ringde upp pappan i familjen – de var allihopa ute på skotertur, jag bad dem svänga förbi lanthandeln och kika efter påskliljor att pryda bordet med. Så snart var de hemma med stora kramar och en liten påsklilja.

    Jag ordnade fyllda lövbiffar med pommes, ett av mina barndoms favoritmaträtter. Sedan skyndade jag mig ut i stallet och mötte hovslagaren Jennie som skodde om Fapri och verkade Buse. Jag har tränat lite mer aktivt med att lyfta Buses framben och sätta dem mellan mina knän och jag tycker det gett resultat. Fapri stod och sov i vanlig ordning. Svepte av dem en hel del päls som håller på att släppa innan jag rände in igen för att hinna lägga isäng barnen. Oj vad jag saknat deras små susande andetag medan jag varit borta.

    Finns det något tråkigare än att vänta på att åka iväg när man är barn? Barnen trodde aaaaldrig det skulle bli dags att åka till mormor och morfar. Roade sig med bokstäverna så länge.

    I Åbyn var det mesta sig likt. Maten gudomligt god, påskäggen enorma, mormorn påhittigast möjligt, skotern superskojig och hela storfamiljen njöt av en dag tillsammans innan vi avrundade med middag. Så tacksam!

    Så blev det påskafton och barnen ville måla ägg efter frukosten. Knut ska alltid vara med på ett hörn, gärna närmast Lo!

    Våra egna höns har inte lagt ett ägg på månader så i år köpte vi ägg till målningen. Regnbågsägg skulle det bli, minsann!

    Av de urblåsta äggen blev det gul påskkaka ala Drömgårdsliv. Barnen fick slicka visparna och höll på att kikna av skratt när de skulle försöka slicka samtidigt på Ankarsrumsvispen.

    Loppan hoppade in i arbetsoverallen för att hjälpa pappa att skotta uppfarten fri från snö efter flera dagars ihärdigt snöande. Jag och Svante tog istället en tupplur och kröp sedan ihop i soffan intill Knut.

    Så fortskrider den lugnaste påsken i mannaminne. Där allt och ingenting händer samtidigt, exakt så som jag önskade!

  • Allmänt

    Lördagsäventyret

    Den här veckan har känts allmänt knölig, mycket på alla plan, jag och Fredrik har sagt gång på gång “Men vad ääär det som är fel?”, allas ork har trutit och listan med saker som ska göras har varit lång och omöjlig att ta sig genom. Men så vaknade vi till lördagsmorgon, barnen och jag, pappa Fredrik hade vi skickat iväg på jobbet redan klockan fem imorse. Känslan inombords redan bättre bara av tanken att en oplanerad hemmadag ligger framför ens fötter.

    Jag smög ner på nedervåningen och värmde på lite mjölk till den varma chokladen och bredde mackor och la på hög. Sedan klädde vi oss med våra vintrigaste kläder och begav oss ut i snömodden. Först gick vi bara tvärs över gården, till stallet och hästarna!

    Vi mötte spånga hästar inne i boxarna. Det hör inte till vanligheten att de sover inne, oftast sover de ju ute och går in i lösdriften om de vill. Men igår kväll möttes jag av en Buse som låg ute i blötsnön på kvällen och såg så eländig ut så jag lät dem komma in istället. Fint att kunna alternera. 

    Buse fick gå ut i hagen och så tog vi fram barnens ponny för borstning och gos. Hon löser så hutlöst mycket päls nu! “Ta kort på oss och Fapri” hojtade Loppan.

    Så fick hästarna äta frukost ute i hagen. Påklädda i täcken, inte heller det hör till vanligheten. Men de båda har tappat så mycket päls att den inte håller lika tätt längre, och dagens väderlogsprognos såg både blöt och dyster ut i väderappen.

    Dystert var det ju dock inte, så vackert med all vispgräddslik snö som lagt sig över en annars brun och skitig hage. “Det som göms i snö…” jojo, denna hästägarinna kommer få skotta hästskit till semestern i juli tror jag!

    Sedan satte sig barnen på bobben och jag slängde fikaväskan på ryggen. Mot grannarna!

    Vi möttes av Fapris f.d. hagkompis Brillan. Minns ni när Fapri bodde där nere? Det var innan Buse och när jag ser tillbaka på bilderna känns det nästan som ett annat liv, har barnen någonsin varit så små? Grannarna var i alla fall på vift och behövde en hjälpande hand med hästarna.

    Då ryckte barnen ut! Jag får dåndimpen av de där små pyttemänniskorna som hugger i och hjälper till. Jag tror verkligen på att inkludera och involvera barnen, såklart måste det vara på en rimlig nivå. Men jag kan inte tänka mig annat än att man blir förnuftig och förståndig av att  få ta ansvar, hugga i, kånka, samarbeta, kommunicera och hjälpa till. Få känna sig behövd. Jag tänker också att en uppväxt bland djur och natur ger en en genväg till allt detta. 

    Hö rivs runt, läggs i små tussar för att hästarna ska få gå runt och leta mat. Det ropas mellan syskonen  “Blir det här bra?”, “Hur går det för dig?”, “Neeej, inte lägga i vattenbaljan!”, “Lägg här istället”, “Vi samarbetar!”. Jag står lutad mot dörrposten och känner hur pulsen går ner efter den tunga promenaden i snön, förnöjsam över uppsynen framför mig.

    Hästarna får komma ut och vi slänger ut ett täcke på ladugårdsgolvet och dukar fram den anskrämliga lilla frukostfikat vi kånkat med oss. Det tuggas och sörplas. 

    Barnen utrustas med varsin spade och vi sätter igång med mockandet av boxarna. Fyller vatten. Strör Stalosan. Sopar ihop spånet. Svante vill göra en “high five” när vi är klara. Sedan springer barnen iväg på upptäcksfärd medan jag stökar bort täcken, fikamuggar och spadar. Sedan följer ännu en snöig promenad hem, allihopa nöjda med lördagens första äventyr.

  • Jul

    Vårt julfirande 2023

    Trots att det hunnit bli slutet av februari och dagarna tydligt blir längre och längre så har jag inte kunnat släppa att jag velat visa vår jul för er. Tanken var att vi skulle fira uppesittarkväll hos oss på Backen och jag var otroligt pepp på att få duka långbord, ordna snacks och fylla hemmet med folk. Men en fruktansvärd influensa golvade hela familjen och orken fanns absolut inte. Så vi fick tänka om och inhysa alltihop hos våra grannar; Fredriks syster med familj.

    Men julen börjar ju tidigare än så. Vi brukar vara rätt så snabba in med julgranen men i år dröjde det ända till dagarna innan jul. En gran från vår egna skog, såklart. Det var magiskt att ha med Svante på alltihop, han har blivit så stor och förståndig!

    Och vips var jobbdatorn hoppackad och jag landade mjukt i ett arton dagar långt jullov med barnen. Fantastiskt. Morgonen den 23:e december började med mys i vardagsrumme; julkalender och kattgos.

    Barnen fick öppna varsin julklapp. Vi skulle ju fira jul med Fredriks familj på kvällen så det behövdes något roligt för att få dagen att gå. Hujedamig så lång en dag kan vara när man är fyra år gammal! Loppan öppnade ett äntyrskitt med lupp, kikare och förstoringsglad från Vinted.

    Det blåste storm den här dagen men vi bestämde oss ändå för att hälsa på hästarna och sitta på ryggen lite.

    När det skymde så tog vi oss till våra andra grannar; Fredriks föräldrar som tänt en brasa och bjöd in oss allihopa på lammburgare från deras egna gård. Sån lyx! Vi fick äta i inglasningen sedan för att inte blåsa bort.

    Sedan tog vi oss allihopa till Cecilia och Marcus som dukat upp med långbord. Så fint!

    Vi hade köpt charkbrickor istället för att laga julmat. Sedan hade allihopa köpt med sig lite övrigt plock såsom godis, ostar, kex och paj. Sånt genidrag!

    Vi åt och åt och åt. Barnen lekte, livets lyx att ha kusiner i samma ålder. Loppan i julklänningen jag köpte på loppis när hon var bebis (åh!) och Svante i kusinärvd kavaj och skjortan som faster Maria smugit åt honom. Så gulligt så.

    Väntan var evighetslång men tillslut kom den där Skråmträsktomten som nyser, pratar bondska och stampar i golvet. Skrämmade och svinroligt! Lyckan i barnens ögon var obetalbar.

    Lo med hennes Signe. BB-kompisar födda med tre dagars mellanrum, grannar, går på samma förskola och bästisar. Ljuvliga.

    Barnen lekte tills ögonen stod i kors och de fick stoppar i säng. Vi vuxna satt uppe och fortsatte äta och spela spel resten av kvällen. Så fin uppesittarkväll och så glad för min extrafamilj!

    På självaste julafton så tog jag en promenad med Buse. Brukar förr om åren alltid rida en julritt och detta kändes som en fin start på att återuppta traditionen igen om ett par år.

    Så kom vi till min hemby Åbyn, där hela familjen väntade. 

    Kusiner, julmat och prat i en enda stor röra. Så tacksam för denna jul!

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet

    Har du alla hästar hemma?

    Vi har haft mellan -30 och -40 grader hela veckan och vi har ägnat oss åt att elda, omsätta vattenkramarna, mata djuren och underhålla barnen. Vi har haft det stillsamt och fint, fått ha det så lugnt och skönt, precis som ett jullov ska vara. Jag har aldrig varit med om kallare temperaturer men kände mig tacksam att vi alla var lediga och bara kunde vara hemma. Idag är det söndag och vardagen ska så smått rulla igång igen, jag och barnen är lediga ett par dagar till men Fredrik ska snart pipa iväg till jobbet. Det känns så himla bra, för nu kommer mitt häststök bli enklare. Imorse åkte nämligen Reodor iväg från oss för att fortsätta sin resa mot att bli travhäst. Och för första gången på 4,5 år så har jag bara mina egna hästar ute i hagen. Det har varit 4,5 år av fina samarbeten med grannar, vänner och bekanta. Men nu är tiden inne för att sköta om mitt egna och det var längesedan jag kände en sådan lättnadens suck.

    Jag ville så gärna att Buse skulle få fortsätta gå med en kompis tills han var kastrerad och kan gå tillsammans med Fapri, som ju är ett litet sto. Men jag hade inte kalkylerat med hur svårt praktiskt det skulle bli. När en häst inte kan stå på lösdriften med hingstarna, så hon har fått stå i egen hage och fått komma in i stallet på nätterna. Det har inneburit så mycket mockande, höbärande, dåliga vattenlösningar och så mycket allmän handpåläggning att jag haft svårt att hitta tid att göra det där roliga med hästarna. När Buse var kastrerad och redo att stå med Fapri igen så var det Reodor som inte gick in i min lilla hästekvation.

    Så imorse fick barnen tjava ut i stallet och ge Reodor stora moroten och säga hejdå. Loppan bet sig HÅRT i läppen för att inte börja gråta, hon älskar sina djur så djupt. Sedan fick de skjuts på bobben till farmor och farfar för att slippa se eventuellt häststök. 

    Så nu står de där bak: min lilla fuxliga. Med frostiga pälsar, fri tillgång på grovfoder, ljummet vatten och tak över huvudet. Jag känner mig så lättad, så glad. Det här är ju målet jag sett framför mig hela tiden. Alla mina hästar, äntligen hemma.

    Jag ser fram emot tiden med hästarna framöver. Med enklare vardag och mer tid för träning av min fuxliga.

    Och jag hämtade yllefilten. Njuter tystnad, julgran och landar i allt nytt. Fint så.

  • En avstickare

    Inför 2024

    Nyårslöften, vilken vattendelare. Det verkar finnas både de som älskar att strukturera upp året och punkta ner förbättringsförslag för sin tillvaro och de som avskyr allt som känns som krav. Och hela gråzonen förstås. Jag vet inte om jag brukar ägna mig åt nyårslöften men jag brukar i alla fall punkta upp några mål eller riktmärken dit jag vill att året tar mig. Efter småbarnsåren har mina två senaste år handlat mycket om hälsa. Första året en ond, skör kropp som behövde omtanke (och migränmedicin, hehe) och andra året handlade det mer om att röra på mig och springa. Jag har tidigare skrivit lite om nyårslöften/mål (som 2021 HÄR, 2022 HÄR och 2023 var jag tydligen för självkritisk för att publicera inlägget jag skrivit, jahopp). Det känns som att jag vet exakt vad som återhämtar mig och vad som dränerar mig nu för tiden och det är en skön känsla att ha landat i. Så i år tänker jag inte ha några mål relaterade till att springa långt eller så. Istället har jag tänkt ut några saker jag vill ha mer av i livet.

    • Jag vill ha mer förundran. Att få vistas ute i naturen och uppleva norrsken, hur löven spricker om våren, plocka bär och svamp. Fika i skogen, promenera på en äng och vandra. Nya och gamla platser. Vill känna “WOW” i mig så mycket det bara går. Vill uppleva.
    • Vill äta mer hemlagad mat. Efter “överlevnadshösten” med pommes och grillkorv, pommes och vegetariska nuggets eller en french på macken intill jobbet så ropar kroppen efter hemgjord mat. Rotsaker på plåt, hemodlad mat, upptäcka mer lokala råvaror. Vill också låta matlagningen ta mer plats i livet. Långkok en söndag, skippa sista timmarna på gårdsprojektet för att laga lördagsmiddag länge. Avnjuts gärna med ett par kompisar, vi bjöd hem alldeles för lite folk 2023!
    • Sista punkten är absolut inte den minsta. Jag kallar den “en hållbar vardag”. Det innebär ju ett helt hopkok av små förbättringar som kommer vara mig och familjen till gagn. För att dra några exempel så kommer jag att börja vara ledig var tredje fredag för att både jobba med mitt egna företag (t.ex. göra bort bokföringen på vår lantbruksfastighet eller fota samarbeten till mina sociala medier) men också för att kunna hitta på saker med barnen, förstås (både de och Fredrik kommer också vara lediga dessa dagar). Jag har bestämt att Reodor, “lånehästen” som bor här, ska få åka vidare för att få en mer fungerande vardag för mig med mindre häststök. Eventuellt kommer en kanin få hitta ett nytt hem också. Jag har börjat rensa, organisera och förbättra, jag har börjat med att minska ner på barnens antalet kläder och leksaker som start. Vi kommer både behöva förbättra hemmet genom att sätta upp hyllor, ordna oss förvaring i form av t.ex. skåp och hitta en plats till alla pryttlar och pinaler som just nu strösslas över hela huset. Jag har bestämt mig för att hitta mer tid för återhämtning och fylla på energidepåerna, jag vill komma till insikten att jag inte alltid behöver vara produktiv. En hållbar vardags, där pusselbitarna går ihop. Mitt mål är ju trots allt att leva ett lugnt liv på landet.
  • Allmänt

    Årssammanfattning 2023

    Gjorde du något 2023 som du aldrig gjort förut?
    2023 har utmanat mig på så många plan men när jag tänker tillbaka på det så känns det så himla hemtamt och bekant? Känns inte som jag vandrat långt utanför min comfort zone. Men det känns också väldigt bra, jag är precis där jag ska vara!

    Genomdrev du någon stor förändring?
    Buse kom till gården i december 2022 så 2023 lärde jag känna honom och det nya livet med småttingar, hästar och jobb i en enda stor röra. Helt klart ett nytt liv. Jag började lunchträna på jobbet och hör och häpna – började lära mig att sätta gränser.

    Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
    Jajamen, bland annat så fick barnen sin yngsta lilla kusin i januari.

    Vilket datum från 2023 kommer du alltid att minnas?
    Jag är ju (fortfarande) så sifferblind så jag glömmer datum rätt fort. Men minns 16 november när vi åkte med Buse för att kastrera honom i Boden.

    Dog någon som stod dig nära?
    Vi har fått behålla våra nära och kära. På gården är det fortsatt de små kycklingarna/unghönsen som vi har svårt att hålla liv i när hermelinen hittar hem till oss.

    Vilka länder besökte du?
    Jag höll mig i Sverige i år men hann med både robbresor och privata små trippar över vårt avlånga land. Till Ludvika, Falun, Idre, Gävle, Gällivare, Storhöjd och Arjeplog gick jobbresorna och till Östersund, Hemavan, Piteå, Luleå, Lycksele, Umeå och Ullånger gick de privata små tripparna. 

    Bästa köpet?
    Vi köpte oss en rejäl Volvo v90 i början av året, den har tagit oss på många äventyr i år och vi har aldrig haft en mer bränslesnål bil, det känns ändå bra. Fapri fick en ny sele och vagn som gett oss otroligt mycket härliga stunder i sommar (vagnen har tyvärr punktering nu..)

    Gjorde något dig riktigt glad?
    Jag har varit riktigt glad över att ha kunnat spendera så pass mycket tid i stallet med Buse. Den där varma fjälldagen då vi badade i Ruttjebäcken gjorde mig riktigt glad också.

    Saknar du något år 2023 du vill ha 2024?
    Jag vill ha ett lägre tempo 2024 med mer plats för vardagen och små familjeutflykter och äventyr hemma i byn. Det här året har gått så fort och det känns knappt som jag hunnit sitta ner. Så fullt upp med jobbet hela första halvan av året och pussling med sjuka barn (och sjuka vuxna) andra halvan. Så många gånger jag bara velat trycka på en stor stoppknapp och pausa tiden lite. Så 2024 hoppas jag bjuder på ett lugnare lunk. Mer hemlagad mat från grunden vill jag också ha 2024.

    Vad önskar du att du gjort mer?
    Låtit vardagen ta tid. Laga mat länge med bra musik igång. Mer själavård som löpning, bokläsning, loppis och bad. 

    Vad önskar du att du gjort mindre?
    Oroat mig över sjukdomar. Ätit mindre halvfabrikat och mackor och druckit mindre läsk. Mitt hälsoår ersattes av “överlevnadsår”, så kan det ju förstås bli, men är det något jag önskat att jag kunnat hålla i så är det hälsan. Så slitsamt att vara krasslig och känna sig trött och dåsig.

    Favoritserier året som gått?
    Jag gillade På spåret i vanlig ordning, och En vanlig familj.

    Bästa boken du läst i år?
    Har jag ens läst någon bok i år? Jag har börjat att läsa “Relation före prestation” och bläddrat i den där “Lean @ home”-boken som inspirerar mig så. 

    Största musikaliska upptäckten?
    Hm, har lyssnat mycket på Hov1 i år. Gick på Albin Lee Meldau på kulturhuset och han var så bra.

    Största framgång?
    Jag har börjat lära mig att sätta gränser och sluta slå knut på mig själv för andras skull. Insett att man kan vara både snäll mot andra och sig själv utan att det ena behöver utesluta det andra. Har tjänat mer pengar än någonsin på min lilla Instagram och på vanliga jobbet har det också gått riktigt bra. Oj så mycket kul jag fått uppleva med mina två jobb!

    Största misstaget?
    Att inte riktigt hålla i hälsoåret (åren?). Prioriterade jobbet lite för mycket så hann inte ta ut föräldradagarna jag så gärna ville använda också, det kommer jag ångra.

    Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
    Jag har varit väldigt glad i år och väldigt lite ledsen faktiskt. Däremot har jag känt en frustration över att livet inte riktigt går ihop och funderat på vad jag måste minska ner på. Men i överlag ett år jag skrattat rekordmycket i år.

    Vad spenderade du mest pengar på?
    Vi la mest pengar på bilen vi köpte. Följt av hästarna.

    Något du önskade dig och fick?
    Jag önskade mig en del materiella ting som jag köpt mig. Annars har jag önskat mer tid i stallet vilket jag verkligen fått. Önskade också mindre projekt under sommaren för att få mer familjetid – det blev många små istället men tycker verkligen att vi tagit tillvara på tiden med barnen. Ifjol svarade jag “förstånd att gå och lägga mig om kvällarna och att åka på sommarsemester längre än grannkommunen” och tänka sig att 2023 blev också året jag började uppskatta sömn!

    Något du önskade dig och inte fick?
    Mitt ständiga hälsomål är “att kunna springa en mil, imorgon”, att liksom alltid vara redo att kunna göra det. Och den önskan slog inte in, Hujedamig så långt bort en springtur känns. Önskade också att vi skulle bli klara med trappen till övervåningen men där gick vi bet. 

    Vad gjorde du på din födelsedag 2022?
    Vi svassade runt i pyjamas och norpade kanterna på en kaka Fredrik bakat, bjöd in svärföräldrarna på en spontan kaffekopp, åt dillchips till kvällsfika och kände bara sån förnöjsamhet.

    Finns det något som hade gjort ditt år ännu bättre?
    Jämfört med hur mörk världen varit år 2023 så har jag ingenting att klaga på. Det är så otroligt privilegierat att prata om träningsmål, tid i stallet och bokläsning när människor (barn!!) slaktas i krig varje dag. Men för min egen del i min bubbla så har oro kring sjukdomar tagit udden av mycket. 

    Vad fick dig att må bra?
    Tid med familjen, tid hos djuren och att få skratta med mina vänner. Att röra på mig, få frisk luft i lungorna och beta av projekt. 

    Vem saknade du?
    Det finns ett gammalt par som en gång gav mig den största presenten jag någonsin fått – min första häst. De tänker jag på ofta och önskar att jag tog mig tid att besöka. Men är livrädd att dra med en bacill hem till dem.

    De bästa nya människorna du träffade?
    Jag har inte träffat så mycket nya människor utanför jobbet tror jag!

    Mest stolt över?
    Barnen är livets stora stolthet, de växer upp till de mest ljuvliga små liven. Också stolt över min och Buses resa.

    Högsta önskan just nu?
    Att varva ner några snäpp och bara få vara hemma i mitt lite mer. Älskar mitt hemma. 

    Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
    Jag tänker lägga ett vardagspussel där bitarna går ihop. Säga nej oftare. Sakta ner tiden. Vara utomhus mer, dricka mer bubbel i solväggen, använda finglasen och fortsätta på den där gränssättningen. Jag tänker gosa ner mig mer i det lokala – både vad gäller mat, äventyr och företag jag vill stötta. Jag vill känna mycket, skratta, gråta och ha djupa samtal med vänner. Och jag önskar verkligen att när vardagspusslet är lagt, att en av bitarna ska vara att ta mig tid till att blogga, min själ ler när den får skriva.

  • Livet utanför backen,  Utflykter,  Visit Skellefteå

    Skyltsöndag i Skråmträsk

    Sist vi hördes var det sommar och sol. Efter en höst fylld av liv dammar jag av bloggen skänker er en hälsning från idag:

    Det är söndag och morgonens blå timme. Loppan har klätt ut sig till “kronhjort” och krupit upp i kökssoffan för att lösa barnknåpet i tidningen Land. Det är första advent men vi har inte nog många stearinljus hemma till vår adventsljusstake så vi tänder tre ljus i mässingljusstakarna istället. Loppan är helt insnöad på roliga/märkliga djur just nu – hon pratar om tapirer, bältdjur och manvargar. Och meteoriter. Så häftigt att få lyssna på vad som försiggår i en fyraårings tankar.

    En halv dag hinner passera innan det äntligen är dags för en av årets mysigast dagar – Skråmträsks egna skyltsöndag. Jag gjorde ett genidrag och packade med bobben i bagageluckan så att barnen kunde åka mellan alla små event.

    Jag och två mammor till har spenderat en snutt av förmiddagen med att anordna en tomtestig. Det är tredje året i rad vi trampar och skottar oss en bit ner i skogen bakom lanthandeln, strösslar ut pynt, marschaller och vedkorgar. Med förhoppningen om att byns barn ska uppskatta hela alltet. Men i år hade vi fått hjälp av någon snäll skoterförare, tack och lov, för i år har vi hutlöst mycket snö!

    Längst stigen kan tomtefars gröttallrik ses.

    Spänningen är olidlig när tomtens kläder hänger på tork på en tvättlina. Är han naken ute i skogen, månne?

    Längst ner på stigen, intill de enorma granarna, sitter en varelse på knä och blåser på sin eld. Inte naken, tack och lov!

    Så otroligt spännande att äntligen få träffa tomten! “Jag önskar en racerbil-monstertruck!” skriker lillebror, Loppan tar sats och samlar mod “…och jag önskar dinosaurier”.

    En otrolig insats av tomten – julmagin är total!

    I ett av hörnen står farfar med två av sina tackor. Det klappas och matas. 

    Mina svärföräldrar har öppnat gårdsbutik – kika in på deras Facebooksida för mer information. De har det så fint, alla fåren! Lösdrift, härodlat foder och mycket kärlek. 

    Påfyllning av karamellen från tomten. Vi besökte lilla loppisen där alla pengar som kommer in oavkortat går till ett kvinnosjukhus i Afrika. Jag plockar alltid på mig en famn med saker – det går ju till en så god sak – och Inger som driver loppisen är så rar.

    Det skymmer raskt, vi går tillbaka mot affären. Med oss har vi kusinen Signe, mormor och morfar. 

    På grund av all snö vi fått i veckan flyttades dansen runt granen från sedvanliga stället till en yta intill tomtestigen och fåren – jag blir så glad av alla barn!

    Svante tog mormor under armen och dansade.

    Överallt är vänner, bekanta, nära och kära att prata en stund med. Allas vår favorit Alma var på plats till barnens stora förtjusning.

    Det slår mig alltid under en sån här dag hur fantastisk denna bygd är. Alla eldsjälar som ställer upp och skapar en levande landsbygd. Min svägerska har bara i helgen anordnat en julbytardag på gympan för att folk ska kunna fynda klappar secondhand. Hon har hjälpt till med tomtestigen. Och dessutom grillat hamburgare åt idrottsföreningen nästan hela skyltsöndagen. Ett sådant driv och engagemang.

    När vi dansat och minglat så tog vi den korta promenaden förbi julgranen i T-korsningen…

    … För att tillslut landa mjukt i byns café. Skråmträsk Kvarn. 

    Barnen sörplade äppelmust från grannbyn Klutmark. Jag sörplade kaffe och trivdes.

    Vi åt saffransbullar och apelsinchokladbollar. Vinkade av mormor och morfar och välkomnande den där supersvägerskan med två kusiner för att riktigt kräma ut det sista ur skyltsöndagen. Sedan skyndade vi oss förbi lanthandeln och köpte med oss en julskinka under armen och på sista promenaden till bilen såg jag vår granne, Pelles trä-alster och köpte med en knopplist under andra armen.

    Så fylld av gemenskap, julkänsla och värme efter tre timmar ute på byn. Vad jag köpte med mig hem? Ptjaa, låt oss kika på det snart tycker jag!

  • Annonssamarbeten,  Trädgård, odling & blommor

    Beskära äppelträd!

    Reklam för Granngården!

    Åh ljuva skördetider. Juli, augusti och septemner – JAS-månaderna är ju fantastiska på så många sätt och vis, det går att skörda, samla, safta och sylta i all oändlighet. I år är första året vi har fått våra egna äpplen från äppelträden vi satte 2019. Ska jag vara helt ärlig så har jag inte brytt mig så särskilt mycket om våra äppelträd förrän i år när jag läste på hos Granngården hur man faktiskt ska ta hand om sina träd varje år – inte minst gällande beskärning (LÄNK TILL GUIDE HÄR)

    Jag hade faktiskt ingen aning om att man ska beskära träden varje år, från och med första året och alla år därefter. Nu är våra träd fortfarande relativt små så det går bra att nå överallt med en sekatör. Jag har haft min i åratal men den kommer ursprungligen från Granngården (LÄNK TILL SEKATÖR).

    Har man större träd kan man använda sig av en grensax. Jag införskaffade en för att slippa dra fram röjsågen eller trimmern varje gång hagarna behöver rensas från sly. “Som att skära i smör” ropade Fredrik entusiatiskt när han provade den (LÄNK TILL GRENSAX).

    Hade strålande hjälp av vår lilla Loppa som samlade ihop grenarna medan jag klippte på i en rasande fart.

    Fapri, vår tjugoåttaåring tackar för den extra tuggtiden och de mumsiga bladen. Sly är perfekt sysselsättning för hästar!

    Sekatörer, grensaxlar och grensågar – det och allt annat du behöver till din trädgård finns hos Granngården (LÄNK TILL GRANNGÅRDEN)




  • Allmänt

    Svantes tvåårskalas!

    Det har hunnit bli femte augusti, dagarna går ihop och semesterlunket är totalt. Så härligt! Såklart fylls våra dagar med syskon som tjivas, rastlöshet, trötthet och annat som hör livet till, ni vet? Men mest njuter jag av tiden vi får tillsammans. Idag tar vi en titt på Svantes tvåårskalas med våra familjer. Loppan fyller ju år precis samtidigt som som lika gamla kusin så de firar vi tillsammans med Fredriks familj och sedan firar vi enbart Loppan med min familj. Men Svantes födelsedag mitt i sommaren är ju en ypperlig chans att samla båda våra familjer! Älskar det!

    Den lilla tvååringen fyllde ju år 7 juli och ett litet firande hann vi ju med tillsammans med min äldsta syster därefter. Men storkalaset stökade vi till sex dagar senare.

    Svante välkomnade alla gäster med en bulle i ena näven och vattenmelon i andra. Så glad över att samla kusiner både från min och Fredriks sida. Han ångade runt och spexade såsom bara Svante gör.

    Jag hade gjort iordning ett ordentligt fikabord med allt som är gott. Snittar med lax, avokado och philadelfiaost, fruktfat, glutenfri falsk toscakaka, småkakor, jordgubbstårta och kanske den mest uppskattade kalaskomponenten: popcorn!

    Det fikades och sörplades runt långbordet Fredrik gjort iordning i trädgården. Tänk att dessa tre är kusiner är födda samma år (Lo och Signe är det bara tre dagar mellan!).

    När jag låg på förlossningen den 7 juli 2021 och allt kändes tufft så tänkte jag på jordgubbstårta. 

    Sommaren 2021 bjöd på värmebölja och jag hade gått tre dagar över tiden. Jag låg mest och frustade i någon inlandssjö under dagarna. Men just den tredje dagen så fick Loppan hög feber – på natten började hon att krampa i hemska feberkramper. Vi ringde förtvivlat till 1177 som bad oss avvakta så länge hon inte tuppade av. Efter fler krampanfall så slängde vi oss iväg i bilen till akuten och där blev hon inlagd. Eftersom att vi var mitt i pandemin så fick jag genomledsen åka hem till backen. Vi gjorde en plan med söta sjukhuspersonalen att OM förlossningen sätter igång så får farmor rycka in bakvägen i infektionsrummet och vi får rycka Fredrik därifrån. Men min kropp den stängde av där och då, jag var så orolig för Loppan att alla små symptom jag tidigare känt som kanske antydde på att förlossningen snart skulle starta, försvann. Så elva dagar över tiden befann vi oss återigen på lasarettet, men denna gång för att bli igångsatta.

    Dagen gick ju fint, men mot slutet så blev det kämpigt. När lillebrorsan skulle ut så stannade kroppen av och hans navelsträng blev klämd mellan mig och honom. Det blev ett för mig turbulent avslut när jag krystade ut honom utan att ha någon värk och han kom ut utan ett ljud med navelsträngen runt halsen. Iväg sprang Fredrik, bebisen och barnmorskan i väldig fart. Kvar var jag och tankarna. Så mörka tankar man kan tänka när man ligger där. Men tillslut så ordnade allt upp sig, Svante hamnade i min famn och tacksamheten över att allt gått bra blev större än allt. Så känner jag än idag, så skönt att allt gick bra. Men märkligt nog så tröstade tanken på jordgubbstårta mig, både att dagarna hann gå in i juli – så det riktigt hinner bli jordgubbssäsong här i norr. Och när allt gick bra – tänk att jag kommer att få baka jordgubbstårta och fira en födelsedag år efter år. Ryser av kärlek.

    Tack tack tack för Svante. Vår älskade lilla kille med bus i blick som pratar och håller låda med stora bokstäver och gester. En goskille som älskar guldkant på livet, fart och fläkt. Så tacksam att det var Svante som kom den där julinatten.

    Sedan blev det paketöppning! Fiskespö, bollar, bilgarage bland annat kul. 

    Det fikades, busades och lektes. De två yngsta kusinerna var på sitt soligaste humör. Svante var nöjdast av alla med sin kalasdag – som det ska vara!

  • Lantliv

    Julidagarna och fågelholken

    Hej på er. Det har hunnit bli sen kväll igen och snart är det midnatt. Jag sitter i soffan och hör hur det skrålar ur högtalarna på countryfestivalen som går av stapeln i byn i helgen. Vi ska dit imorgon, men ikväll har jag bara tassat mellan djuren, ätit choklad och sett film. Jag är väldigt introvert och för att ladda för en social festivalkväll så behöver jag djur, natur och eftertänksamhet. Länge trodde jag att jag var jättekonstig som behövde ladda inför och efter sociala sammanhang men nu har jag förstått att jag inte är ensam. Lite märkligt är det för jag älskar verkligen att träffa människor – prata, mötas och umgås. Men efteråt är jag trött. Nu när jag är vuxen har jag lärt mig balansera, men oj vad lång väg det varit hit! Nog pratat om mina introverta drag, här kommer senaste dagarna i ett pärlband:

    I måndags dukade vi upp för ett minikalas! Min syster och systerdotter skulle iväg på semester när storkalaset skulle gå av stapeln, så vi ordnade ett eget litet kalas.

    Vi fick väcka upp Sveriges tröttaste tvååring och sätta direkt vid fikabordet.

    Det blev fika och bus! Alla småkusinernas idol är storkusinen Aisha.

    Av en händelse så råkade också mormor och morfar passera gården så vi bjöd in allihopa. Till Knuts stora lycka!

    Svante trodde inte att han skulle få några paket – så nöjdheten visste ingen hejd. Ett alldeles eget spel! Och en ärvd jättestor björn som skrämdes, “Björnen ha svarta ögon” sa han misstänksamt dagen efter.

    Varma sommardagar med badstrand, fika, sol och semester. Badkläder och sängkläder på tork i solen. En förrymd tvååring, allt är i sin ordning.

    En ljummen måndagskväll med Bellinis och chips i solnedgången. 

    På tisdagen var det äntligen dags för årets första besök på caféet i byn. Skråmträsk Kvarn. Som alltid goda bullar och gott kaffe!

    Barnen åt glass med smak av kladdkaka och höjdpunkten var såklart att åka hiss!

    Loppan hade feeling och dansade. Sötaste lilla fyraåringen jag vet.

    … och en tisdagskväll med gårdsarbete. “Snedtaket” som vi kallar det ska tömmas, bli lite stabilare, få nytt golv och inredas. Här ska bli vårt sommarförråd för utemöbler, gräsklippare, röjsåg, trimmer och allt sådant. Häpp!

    Onsdagen skulle bli en lång dag. En lång arbetsdag. Jag började med att stöka bort i köket för att kunna stöka fram därefter.

    Men först djurstök. Som varje morgon. Släppa ut hönsen, fylla på de vattenbaljor som behöver fyllas på. Hö till Fapri, småkillarna på betet. Älskar.

    Sen bakades kaka och sattes en deg. Hade strålande hjälp av provsmakare och bråkmakare. Efter lunch åkte de till farmor och farfar för lite sommarlov så vår arbetsdag kunde börja på riktigt.

    Först stök i varje hörn, sedan var det bara städat kök och en drös med bullar kvar.

    Jag bakade första bulldegen i min nya matberedare, eller köksassistent eller vad det nu kallas. Det blev en Ankarsrum tillslut, som jag trånat! 

    Bullarna sedan? De godaste jag gjort hittills!

    Jag målade klart stallfönstren som jag “kämpat” på med under några dagar. Kämpigt är det inte med podd och solsken i blick. Mest njutbart!

    Målade upp färgprov till trappen. Blev ingen av dessa!

    När jag ändå höll på så grundade jag tvättställningen jag fick av Fredrik ifjol på morsdag. Tänkte göra dem gröna men nu har jag ångrat mig – vita ska de få vara!

    Vi raggarduschade, svirade om och besökte asfalten i Burträsk. Storhandling inför Svantes kalas.

    Picknicksmiddag i mina hemtrakter. Burträsk är så fint nu med lite distans till det. Älskar denna vy vid kyrkan och badstranden.

    Vi åt pizza och kebab från Grillen. Låg på rygg och kisade uppåt. Ooohade och Åååahde.

    Det var kallt i vattnet i Burträsk så vi åkte förbi badstranden i Skråmträsk istället. Varmt och ljuvligt. Vi simmade ut till flotten, det har jag inte gjort på flera år, mest badar man ju i strandkanten med småttingarna nu för tiden.

    Avslutade allt med häst. Mocka hage, klia under haka och promenera. Älskar, älskar, älskar att ha hästar hemma igen!

    Tränar lite intensivare med Buse nu, han växer så fort! Promenera och känna sig trygg, det jobbar vi med.

    Vi kalasade för Svante med båda våra familjer. Så underbart. Förevigade familjen därefter. Sötpluttarna växer som ogräs nu!

    Svante fick en verktygslåda som Loppan ville inviga direkt genom att bygga en fågelholk.

    Letade åt lite gammalt virke och gammal spik. Tjoho så det gick!

    Arbetsmyran våran spikade och spikade.

    Idag lämnade vi kalasgäster hos arbetsherrarna som rivit en lada åt oss (den ska återbruka i en filminspelning!). Åkte en sväng till stan och ikväll har jag och barnen varit ensamma hemma. Vill aldrig att denna sommar ska ta slut.

    När klockan redan var över läggdags smet vi ut med penslar och målade fågelholken faluröd. Smårringarna tjöt av lycka – både över busigheten att stanna uppe länge och att få göra något så fint som en fågelholk. Jag smäller av så mysigt!