Allmänt

Veckan på Backen #1

“Veckan på Backen” är ett återkommande inslag på bloggen där jag visar glimtar och historier från gårdslivet.

Hej på er!

Vad kul att höras såhär! Jag har verkligen uppskattat att sammanfatta veckorna lite på min förra blogg, så det ska jag fortsätta med även här. Jag är osäker om det kommer att hinnas med varenda vecka, men har jag bara tiden till det så ska det dyka upp någon gång under måndagen. Med tillbakablickar från veckan som gått. Denna vecka pirrar det lite extra i magen då jag tänkt “lansera” min nya blogg, hoppas ni alla ska gilla! Vi tar en titt, på en vecka i februaris mitt innan jag ska susa iväg till storstan och gå på ambassadörsfrukost, får berätta mer sedan!

Början av veckan …

Måndag till onsdag spenderade vi i fjällen. Jag kan inte begripa hur mycket packning det kan behövas för en liten pluttfamilj om tre. Höjdpunkterna skickade jag iväg i ett inlägg till er igår. Bastu, bok, springtur och sol. Det måste ju vara ett av livets bästa? När det utlovas ruskväder sedan är det helt plötsligt sol och njut-väder istället?

Veckans fokus …

I veckan har fokuset legat på vänner och familj. Så himla gott så, att hinna träffa många och kramas och hinna prata umgås. Vi har hunnit med att hälsa på en god vän som bor uppe i fjällvärlden, jag har varit på jobbfest med roligt “guld & silver”-tema och fick återse kära kollegor. På lördagen var vi bjudna på treårskalas hos storkusin Allie och på kvällen åt vi maa-aagisk dovhjort hos vännerna i Åbyn. Söndags dag spenderade vi hos faster/svägerska Cecilia och svåger Marcus som båda två (!) fyllt trettio, med en dags mellanrum. Hoppas så de ska njuta av presenten de fick av oss, i sitt Drömhus de hålla på att bygga nästgårds från oss. Bullerbykänslan kommer vara på topp!

Veckans dagdrömmeri …

I veckan susade också “Alla hjärtans dag”-förbi. Jag hann knappt märka det i yran av alla andra firanden vi hade i veckan, men kunde ändå inte låta bli att längta lite, lite till när Loppan är snäppet större och kan moffa i sig gelehjärtan och pyssla hjärtekort att ge till farmor och mormor. 

Veckans tissel & tassel …

Jo ni förstår att det är dags för att synas i tidningen snart igen! Vi fick besök av två duktiga tjejer som fotade och styrde upp ett riktigt härligt uppslag jag fått tjuvkika på. Så imponerad av alla inblandade, vilka proffs! Jag hojtar till när det är ute!

 

Veckans längt …

Efter en period med massor av hjärtliga aktiviteter i ett pärlband så längtar jag efter tid hemma. Hästar och höns. Komma ikapp lite med stök och städ både ute och inne. Göra klart någon av de tusen små projekten jag startat på senaste (typ som att skicka en disktrasa, lean-städa sadelkammaren och rensa ut hästgrejer som inte används). Samt börja lite smått på den där listan jag pratade om i fjälleninlägget, listan med årets gårdsprojekt!

 

Vi åkte tvärsöver landet

Fredrik gick av sjudagarsskiftet. Vi rafsade ihop det sista; täckbyxorna, mobilladdaren och naturgodispåsen. Vid Los läggdags packade vi in oss i bilen och rullade trettioåtta mil tvärsöver landet. Vi plumsade i översnöade skoterspår till stugan och andades ut. Äntligen framme i fjällvärlden. Axlarna sjunker, andetagen blir djupare och de senaste veckornas “hjärtat i handen”-känslan suddas ut något. Stugan känns som ett andra hem, även om vi inte vistas där så mycket som vi skulle vilja önska. Det luktar hemtamt av luxtvål och björkved.

På måndagen gjorde vi sådant som är viktigt. Som att elda i kaminen, så värmen kryper sig in under skinnet. Sedan åkte vi in till Hemavan och handlade påsarna fulla med allt som är gott. Mötte upp en av Fredriks bästa vänner som bor i fjällvärlden och åt pizza ihop. Så gott att få träffas så ofta man kan, trots milen mellan. När Lo sov eftermiddag så lästes det bok. Är helt till mig efter att ha läst Karin Smirnoffs verk.

Loppan var sliten. Föräldrarna likaså, jag kände mig tämligen kantstött. Men när minutrarna gick så lappades och lagades vi. Själen ler mot en på detta ställe, som vi lånar av svärföräldrarna ibland. 

På tisdagsmorgonen går vi genom byn. Vägen tar slut några kilometrar bort så vi möter inte en enda bil. Det är bara vi, de gamla byggnaderna och fjälltopparna omslutna av moln. Vi går och går, pratar om sommarens och årets projekt. Det pirrar ner i maggropen när jag tänker på´t. Lyckost oss som får syssla med sådana vardagsgrejer som renovering, städa stall och plantera rödbetor. Vardag är fasen det finaste jag vet. Men fjällen är inte så dumt, det heller!

På väderleksrapporten varnar de för snöstorm. Vi har bunkrat med all god mat vi kunde komma på och har med både en och två böcker. Men efter långpromenaden skiner solen och det droppar från taken.

Vi äter burgare ute. Nermasade på liggunderlag med sol på näsan. Fredrik slumrar till. Jag läser Smirnoff och ryser av välbehag. Loppan sover i vagnen på altanen. Mitt i allt bestämmer vi oss för att börja elda upp bastun.

Vi får basta en och en, så någon alltid underhåller röjar-Loppan. Det är så skönt. En iskall öl att smutta från då och då. Huvudet på en hopknölad badrock. Det är varmt och skönt och så otroligt länge sedan jag bastade sist. Det doftar norrländsk furu och kåda, två av mina bästa lukter. Vi äter middag och jag somnar tidigt, jag tror aldrig man sover så gott som i fjälluften. Förutom Lo, som tycker fem är en lämplig tid att göra morgon på. Morgonpigg så det sjunger om det.

Sista dagen ägnar vi åt att springa längst den slingriga grusvägen. Pulsen rusar i öronen i de tunga backarna. Det går inte fort, det är fruktansvärt jobbigt, men också renande. Endorfinerna pumpar i blodet. Mot kvällen plumsar vi tillbaka med barnvagn, väskor och matkassar till bilens parkeringsplats. Skyffar snö från kall bil och börjar rulla de trettioåtta milen hem igen. Susar fram genom länet med P4 på radion och får bromsa för vilt på vägen tre gånger. Väl hemma igen är vi laddade. Med den grå boken fylld av hus- och gårdsplaner. Kropparna fyllda av bastuvärme, god mat och spring-endorfiner. Tre goda dagar på en av våra favoritplatser på jorden.

Rörelseglädje för alla

Det är lite märkligt att skriva blogg utan läsare. På ett vis är det så rackarns skönt att ha bloggen för mig själv än så länge. Ibland känns det som jag borde förklara mig när jag lägger ut saker för de som läser. Som att jag ibland vill berätta att tankarna är på annat håll, eller att det ibland känns som att hjärtat är så skört att jag sitter och håller det i handen utanför kroppen. Läste en så klok sak, att jag befinner mig på så många olika platser när jag skriver på detta ställe (både kroppsligt och själsligt liksom), och lika många platser befinner ni er på när ni mottar min text och mina bilder. Jag älskar att skriva en personlig blogg, men vill inte bli privat och skriva om allt som händer och sker i livet. Det hoppas jag att ni är förnuftiga nog att förstå. Jag behöver inte förklara mig, jag vet, men ibland vill jag förtydliga att mitt liv består av så mycket mer än det jag visar upp i sociala medier. Det är ju bara små glimtar ni får se. Så idag, sent en lördagkväll, ska jag skänka er en liten glimt om rörelseglädje, trots att tankarna är på annat håll.

Ibland är livet svårt att få ihop. Kanske har du ett liknande liv som jag? Småbarn, hästar och en sambo som jobbar skift och obekväma tider? Som denna lördag när han är iväg från innan “tuppen gal”-tiden till efter Los läggdags. Då är det svårt att få till träning och ridning och sådana saker tycker jag. Men jag har bästa lösningen för alltihop.

Som denna dag. När jag mer än någonsin behövde en varm hästrygg att sitta på. Och Årvar behöver tappa några envisa kilon. Och jag behövde både endorfiner och solljus på näsan. Och orsakerna var många att ta sig ut. Då inväntar man att bebisen är trött, söver henne i vagnen med en babyvakt nerbäddad i åkpåsen och stövlar bestämt till stallet.

Vädret var perfekt. Som vårvinter fast i början av februari, det tackar jag för. Takdropp och solsken gjorde att jag bara behövde en fleece på mig ute. Sådant gör mig pirrig; det bästa har vi framför oss. Längst ner i hagen, där solen strålade som mest, stod Årvar och njöt. Boxarna blev mockade och höpåsarna packade under morgonbestyren så det var bara att kliva direkt ut i hagen på stallets baksida. Hade en tanke att OM jag så får ihop en minuts ridande, så är min dag gjord. 

En fråga ute i hagen “Vill du med på äventyr?”. En kille som sträcker fram huvet för att få på grimman. Han har blivit sitt positiva och arbetsvilliga jag igen efter att jag tränat honom på hans villkor på senaste. Borstade av några spånflagor som fastnat i pälsen, tog på tränset och var klar på mindre än tio minuter. Med målet inställt på ridningen. När jag kom upp på hästryggen så kände jag redan då att “Yes, nu är dagens lycka gjord”.

Vi plumsade upp ett spår i djupsnön som vi plumsade varv efter varv. Lite serpentiner här och var. Någon halt, igång igen. Fokus på lyhördhet mellan oss. Ge och ta. Allting utspelar sig förstås precis utanför gården, så babyvakten fångar upp eventuella ljud från susande bebis. Vi tog varv efter varv tillsammans och jag känner för varje gång jag släpper kontrollen om ridpassen, och bara fokuserar på rörelseglädjen och att “all träning räknas” att vi kommer närmare varandra. Mina katastroftankar om ridningen som kom i ett paket tillsammans med mammalivet börjar sakta försvinna. De dyker inte upp lika frekvent och stundtals är jag bara här och nu och rider. Och har kul, riktigt kul.

När jag kikar på klockan har vi plumsat runt tillsammans en halvtimme. Det får räcka för idag. Glädjen över att vi kom oss ut. Trots att det egentligen är en sådan dag då ingen ridning brukar bli gjord. Vad kul vi hade, och ribban var ju bara satt till “En minuts ridning”. Att sänka kraven och glädjas över det lilla, det är verkligen min melodi just nu. I månadsskiftet fortsätter utredningen av kroppsliga åkommor hos min kallblodskung, och jag har lovat mig själv att försöka få bort några kilon på honom och hålla honom så gott det bara går fram tills dess. Tänker att dessa relativt korta stunder anpassade efter livet i övrigt kommer att vara det vinnande konceptet för att lyckas!

Tisdagen & Kallgraderna

Granntjejen skickar ett sms om att hyresponnyn behöver extra täcke, det är tjugo minus ute! Jag låter blicken svepa över gården och ner mot sjön, det gnistrar i gryningen. Allt är vackert, men ser bra kallt ut. Jag packar på Lo ullhuvan, stalloverallen med tossor, sticketröja och vantar. Hon kan knappast röra sig många meter med den påpälsningen. Sätter henne på min höft, som så många gånger förr, sedan går vi över gårdsplanen till stallet.

Årvar gnäggar, det är så hemtamt att mötas av varannan morgon. Lo får sitta i sin ladugårdsvagn. Den Fredrik fick åka och hämta i snöyran medan vi fortfarande låg på BB i vårvintras, den vi hittade på ‘Facebook köp & sälj’ för tre hundralappar. Hon tittar alltid storögd när hästarna går ut, det bullrar och klapprar kring dem, festligt och spännande samtidigt för en snart elva månader gammal tjej.

Det biter i kinderna ute. Som alltid när jag skjuter ladugårdsvagnen med Lo i framför mig tillsammans med höpåse som balanseras i vänster hand och ett piggt russ i högerhanden så tänker jag; “Undrar hur det här ser ut?!” och blir full i skratt. Det är underbart att kombinera ett liv med barn och djur, men ibland också full cirkus förstås.

Idag kör vi den snabba versionen av att “göra stallet”. Hästar släpps ut och får mat. Hönsen kollas till och får en skopa mat. Alla djuren behöver en extra dutt foder för att hålla värmen i minus tjugo. Men mina hästar har sådan tjock päls att inget täcke behövs. De riktigt bara myser av kallgrader och riktig vinter.

Knut har skuggat oss hela morgonen. Sitter på någon av boxväggarna och spanar på allt som händer och sker. Springer över gårdsplanen med vind i fluffiga pälsen. När jag tar upp Lo ur vagnen och placerar henne på höften igen så kutar Knut över gårdsplanen och kurar ihop framför dubbeldörrarna. Han lyfter ena tassen och skakar den, som att han försöker säga “Hurru, skynda på nu, jag fryser trampdynorna av mig!”. Så jag skyndar, alltid finns det någon att behaga på vår gård.

Frukost äts. Det är gröt och banan och äggmackor och varm choklad i en salig röra på köksbordet. Någon sitter fortfarande i pyjamas. Mitt i allt kommer farmor. Packar in Loppan i varma kläder och säger “Hejdå, nu gör du precis vad du känner för!”. Så tacksamt att ha en sådan farmor nästgårds.

Jag behöver inte fundera många ögonblick. Ut i stallet igen.

Hästarna har hunnit äta upp morgonhöet. De brummar när jag öppnar stalldörren till baksidan. Frågar om Årvar vill följa med in. Det känns som jag precis kom från stallet, men tiden hinner alltid rusa när man har en liten. När mat ska ätas, blöjor bytas, kläder tvättas och väskor packas. Det är mysiga bestyr. Men nu är det lunchtid och hästtid. Borstar långa vinterpälsen och slitna manen. Stryker över ben och senor för den dagliga checken. Tar på sadeln, spänner tränset. Hoppar upp från stolen ute. “Ptroo, ptroo” säger jag medan han trampar runt. Väntar tills han kommit till ro och står stilla. “Duktig kille”. Sen går vi. Med fjädrande steg.

Jag kan ärligt säga att min hästmotivation legat på noll i många månader i höst och vinter. Tänkte att det är lika bra jag blir utan häst. Det har inte gått som jag önskat och jobbat för. Allt från stall till häst har krånglat. Värst har nästan varit stallkrånglet. Jag besparar er eländet. Bara berättar att så varit fallet, och berättar med ett snett leende att jo, jag tror jag hittat tillbaka till gängorna.

Fortfarande finns en oro att min Å inte har många månader kvar hos mig. Men samtidigt så har jag ingen ork att ta ut något i förskott. Vi får se. Och idag, tisdag, när kallgraderna var på besök, ja då njöt vi ihop. Min hästbästis och jag.

Vi skrittade kravlöst. På långa tyglar. Träffade a’Hjördis å n’Pelle som hälsade glatt. Kisade mot solen. “Ptroo” och han stannar av, lyhörd och frågande “Vad vill du nu, matte?”. Så skritt igen, framåt, framåt. Turen var inte lång och inte mer spännande än så. Men den var vår. Alla stunder som är våra spar jag på just nu.

Jag har sakta men säkert börjat hitta tillbaka till ett sätt att se på hästhållning som tidigare legat mig varmt om hjärtat. Jag kom av spåret lite i jakt på att hästen ska motioneras och aktiveras. Lusten och glädjen tappades bort i måsten och krav på hur en motionsrunda ska se ut. Så vi har dammat av gamla träningsredskap och haft så himla kul ihop. Om kvällarna ligger jag och funderar hur just jag kan bli en bättre hästägare framöver. Vad vi kan erbjuda för att ge hästarna rätta förutsättningarna för att må bra. Älskar ju som bekant att drömma, och drömmen om just vårt liv med hästarna är väldigt levande. Jag tror och hoppas att när huset är helt klart, så ska jag spara slantar till mina fyrbenta ett tag, och förverkliga lite av de där drömmarna.

Hemma på backen igen. Stannar vid stolen jag hoppade upp från. Kliver ner på densamma. Vi går in i stallet och plockar av tränset och sadeln. Årvar går ut i hagen till sin kompis. Vi är båda nöjda.

Sedan är det bara stallsysslorna kvar. Mocka boxarna, tömma skottkärra, tina frusna vattenhinkar och fylla ikea-påsar med hösilage. Årvar gnäggar när han hör hur eftermiddagshöet ställs på sin plats i stallet. Än är det några timmar kvar, men min stora kille kan alltid tänka sig ett mål extra med mat. Kånkar spånbal och fyller spån i boxarna. Sopar bort sista spåren av oss på stallgolvet. Är varm och rosig, glad och nöjd. Frisk luft och solsken är inte att underskatta.

Hönsguiden – Att skaffa & äga höns

I dagarna var det två år sedan mina höns flyttade till Backen. På min förra blogg så skrev jag en hönsguide som blev väldigt uppskattad, och här kommer den uppdaterade versionen, från mig till er! Jag vill poängtera att detta inlägg innehåller mycket personliga värderingar och reflektionerna är mina egna, det finns massor med regler som regleras av Djurskyddslagen. Här kan du läsa tips och tankar, men det är inga pekpinnar, bara inspiration, glöm inte det!

Hönshus

Mått

Det finns en hel drös med bestämmelser som reglerar hur stort utrymme hönsen behöver. I Sverige får man ha 9 höns/kvm om hönsen väger mindre än 2,4 kg, och 7 höns/kvm om hönsen väger mer än 2,4 kg. Det är lite snedvridet för ju bättre du sköter hönsen (t.ex. om du har utbildning eller dokumenterade rutiner) så får du ha fler höns per kvm. Som mest kan man få tillåtelse att ha 20 (!!) höns/kvm. Det tycker jag är helt galet!

Mitt hönshus är 2×3 m i yttermått, alltså drygt 6 kvm. Jag känner att jag max skulle kunna ha 2 hönor/kvm utan att det dåliga samvetet skulle kicka in. Så 1-2 höns/kvm är ett bra riktmärke tycker jag.

Vi har 2 m i takhöjd, mest för att det kändes rimligt att både Fredrik och jag ska kunna stå upprätt i hönshuset och kunna sköta sysslor som städning ordentligt.

Vårt hönshus är byggt som en fristående låda som står inne i ladugården. Vår ambition har från start varit att flytta ut hönshuset från ladugården och slå på panel och tak på det. 

Jag rekommenderar ingen under några omständigheter att hålla höns i små burar, de mår bäst av att ha fria ytor.

.

Läs mer om mått för byggnader, reden m.m. hos Jordbruksverket 

Inredning

Det är klokt att tänka till en extra gång innan hönshuset inreda så att det blir bra från början. Hönsen behöver reden där de värper (lägger ägg) och ruvar (ifall de vill skaffa kycklingar). Många förespråkar reden som är löstagbara och i plast för att enkelt kunna spola av dem.

Vi har tre reden i vårt hönshus. De är gjorda av återbrukad pärlspont. Personligen så tycker jag att det funkar fint med fasta reden, hönsen skitar inte ner där de lägger ägg. Dock är det klokt att ha ett sluttande tak, så att hönorna inte hoppar upp och skiter på redet.

I övrigt behöver hönsen sittpinnar, vattenbehållare, matbehållare och ett sand/jordbad.

Hönsen skiter från sittpinnen där de sover om natten. Därför är det klokt att placera dem över ett utrymme där hönsen inte vistas. Därför kan man göra iordning en “bajsbräda” eller “bajshängmatta” under sittpinnarna, då blir det enkelt att städa och hönsen slipper gå i sitt egna skit. I många fall väljer man att ha bajsbrädan upphöjd för att spara på golvytan. Vår bajsbräda är en skiva i aluminium med bockade kanter som jag klätt in i plast för att enkelt kunna städa. Annars går det lika bra med kutterspån, tidningar, kartong etc. 

Ljus/Fönster

Hönsen vill ha dagsljus varje dag! Vi har två fönster på hönshusets långsidor samt ett fönster i dörren till hönshuset. Inne i hönshuset hänger en stallampa som går igång på morgonen och släcks för kvällen. På natten vill hönsen ha mörkt.

Isolering

Om hönshuset ska vara isolerat eller inte beror på vart du bor och delvis också vilken ras du har på hönsen. Man brukar säga att hönsen tål kyla väldigt bra, men inte drag. För mig är det självklart att hålla plusgrader inne hos hönsen, även om jag har en tålig ras. Under vintrarna har jag en värmelampa igång vid behov.

Om man vill sätta element inne i hönshuset så behöver man köpa ett som är tillverkat för stallmiljöer, som tål damm och fukt, de kallas kamelement. Jag har inget sådant, endast värmelampan.

Vårt hönshus är isolerat med 90 mm stenull och det håller tätt och dragfritt (nästan lite för tätt ibland! – tänk på att ha god ventilation!). Vårt hönshus brukar hålla +5 – +10 grader under vintern. Hönan klarar kylan väldigt bra, men kammen kan få frysskador och slås blodig, och det vill man ju undvika förstås.

Strömaterial

På golvet i hönshuset behövs någon sorts strö som suger upp fukt och som hönorna kan “bada” i, ligga och vila, sprätta runt och picka i. Alla dessa “aktiviteter” är väldigt viktiga för hönsen ska få utlopp för sitt naturliga beteende.

Reglerna säger att 1/3 av golvytan ska vara täckt av strö. För mig är det självklart att ströa hela golvytan. Som strö fungerar kutterspån (det använder jag!), tolv, halm, sand, papperströ, pellets eller liknande material.

Inne i hönsens reden har jag torrt hö som blir mysigt att lägga ägg i. Det går lika bra med t.ex. halm.

Ventilation/Luft

Vårt hönshus är utrustat med en vädringslucka som står öppen hela sommaren. Det luktar en del ammoniak om det blir smutsigt i hönshuset och ångorna kan göra så att ögonen på hönsen börjar rinna. Så håll det städat och se till att vädra ut hönshuset om det behövs.

Vi har två ventiler i hönshuset för in- och utluft. Vi planerar att sätta någon sorts “skorsten” som får lite mer fart på ventilationen så småningom då det fort blir “instängt” i vårt hönshus. Vi är duktiga på att vädra och tycker att frisk luft är viktigare än värme hos hönsen, även på vintern. Ett gott tips är att inte sätta ventiler i närheten av sittpinnarna, då dessa ska sitta dragfritt.

Tips - lättstädat!

Ett av de bästa tipsen du ska få av mig är att göra hönshuset lättstädat! Att ha så få vinklar och vrår som möjligt kan hålla ohyra borta, då har de mindre utrymme att gömma sig på! Vi har tejpat springorna i golvet med rejäl tejp.  Att ha t.ex. en plast över bajsbrädan som är lätt att skyffla av och byta helt vid behov gör det lättarbetat.

Hos oss har vi OSB på väggarna, det ultimata vore kanske helt släta skivor eller en slät putsad vägg. Det går att måla skivorna i blank färg så att de blir lättare att torka av.

Att kunna skyffla med spade och få hönshuset helt tomt för att sedan skura det rent är nödvändigt!

Att ha hönsen ute

Voljär/rastgård

Det är bra om man har en voljär (en stor utomhusbur i anslutning till hönshuset) där hönsen kan vistas när man inte är hemma. Min plan är att en dag ha en sådan rejäl, fin rastgård.

Man får inte använda eltråd eller annan elektrisk utrustning för att hålla hönsen på plats. Använd helst putsnät, det kan inte rävar bita sig igenom, till skillnad mot vanligt hönsnät.

För att skydda hönsen mot rovdjur kan man förse väljären med ett tak av nät samt gräva ner putsnätet längst ner mot marken för att förhindra grävande rovdjur att ta sig in. Vissa voljärer förses med tak, för att ge hönsen skugga samt förhindra smittspridning från vilda fåglar.

Frigående

Mina höns är frigående under barmarkssäsongen. Med massor av skrymslen och utrymmen att kunna gömma sig på om det skulle behövas. Det är så hemtrevlig att ha dem lösa på gården!

För oss går det jättebra att kombinera katt och höns, Knut har aldrig försökt sig på dem, de är helt enkelt för stora (kycklingar har vi inte introducerat honom för förrän de varit stora nog). Däremot förlorade vi en unghöna till en hungrig hermelin en gång… rovdjuren finns överallt.

Hönsen vill ha skugga och sol om vartannat, ett ställe att skydda sig från ihållande regn och rusk. När hönsen är frigående så hittar de själva naturliga sandbad. Jag har oftast hönshuset öppet under dagtid så hönsen får komma och gå som de vill. Hönsen kommer själva in vid läggdags och hoppar upp på sina pinnar, så jag behöver bara stänga dörren om dem.

Foder

Detta äter mina höns

Jag köper mitt värpfoder på lilla foderaffären här i byn. “Värp Opti” från Svenska foder. De är i säckar om 15 kg. Det blandar jag ut med helhavre eller helkorn från vår eller svärfars gård. På fodret strör jag en näve snäckskal, det innehåller kalcium för att äggskalens skull. Givan varierar beroende på hur mycket höns jag har, men i regel äter ungdjur samt tuppen mycket mer än mina värpande damer. Mina höns får mat morgon och kväll.

Vad man ska ge sina höns för foder är en riktig vattendelare. Jag tycker att de klokaste är att läsa på lite om olika foder och göra sig en egen uppfattning.

Förvaring

Fodret ska förvaras torrt och på ett sätt så att inte skadedjur (t.ex. möss) kommer åt det. Jag förvarar mitt foder i stora tunnor i plast som jag köpt på Granngården. Jag låter tunnorna stå utanför hönshuset, under tak, året runt.

Matrester

Mina höns får äta det mesta. Inte sådant som de inte tål förstås. Det går att googla sig till. Om vi ätit något speciellt och jag undrar om hönsen kan äta det så brukar jag bara googla “höns + banan” eller liknande. Men de äter det mesta.

Mina höns får ibland rester av kött. Jag tänker att det är som att de käkar en mask eller skalbaggar från trädgården, men de har aldrig fått äta kyckling. Mina höns tycker att det godaste som finns är burkmajs. När hönsen får nått gott så märks det, de kuttrar och purrar på ett speciellt sätt, väldigt mysigt!

Att välja hönsras

Det finns massor med olika hönsraser – jag kan långt ifrån alla! Men jag personligen gillar våra svenska lantraser t.ex: bjurholmshöns, skånsk blommehöna, kindahöns och hedemorahöns. Jag gillar också rasen creme legbar som lägger blågröna ägg. 

Mina höns är av rasen hedemorahöns. Jag blev förälskad i rasen när jag var på Nybygget Rismyrliden och bestämde där och då att det var den rasen jag ville ha. Sedan visade det sig att grannarna hade hedemorahöns och när de skulle göra sig av med sin flock tog jag över den (fem hönor och en tupp). Om jag fick välja skulle jag ha ungefär nio-tio hönor och en tupp. Då får man nog många ägg för att täcka hushållets behov och kan ge bort ett gäng till nära och kära också. Eller vem skojar jag med? Jag skulle kunna ha hundratals höns och ändå vilja skaffa fler – det är så beroendeframkallande!

I dagsläget har vi sex hönor och en tupp!

Vart köper man höns?

Höns finns inte i vanliga djuraffärer. Håll koll på Blocket, men hetaste tipset är i köp- och säljgrupper på Facebook samt hönsgrupper så som gruppen “Vi som har höns i Norrland”. 

På våren anordnas ofta hönsbytardagar/marknader. Det är ett bra tillfälle att skaffa höns på våren, men kom i tid till marknaden, hönsen går åt fort!

Om du ska köpa livdjur (alltså vuxna höns, uppfödda på någon annans gård) så måste du vara säker på att de inte drar med sig ohyra. Det är så fort gjort att du får besvärliga löss och kvalster i hönshuset.

Hönserierna har ofta utförsäljning av uttjänta värphöns på hösten. Där kan man “rädda” en höns som varit i produktion “länge” (de har oftast mycket kvar att ge!). Det är ett fint sätt att gör gott för en idivid som levt ett tufft liv.

Skaffa ras efter vart du bor

Vissa höns är tåligare än andra. Hedemorahönsen som vi har tål kyla rätt bra och passar oss som bor i Västerbotten. Läs på om olika raser och hitta en som gillar vädret och årstiderna där just du bor.

 

 

Ägg

Hönsen lägger ägg även fast man inte har någon tupp. Det är vanligt att folk tror att man måste ha en tupp för att få ägg. Tuppens uppgift är att hålla reda på hönsen och att befrukta dem så att man kan få kycklingar.

Äggproduktionen sker med eller utan tupp. Mina höns lägger ungefär ett ägg om dagen på våren och sommaren, och mer sällan under hösten och vintern. Det styrs av dagsljuset. 

När det blir höst och mörkare ute vill hönsen ha viloperiod. Hönsen ruggar (byter fjäderdräkt) och återhämtar sig. Det går att “manipulera” fram mer ägg genom att öka ljustimmarna för hönsen, men de behöver sin paus och förtjänar en lugnare period. Hos mig brukar denna infalla i oktober/november och sträcka sig till jul.

Om hönsen får gå ute och äta gräs och örter blir äggulan knallgul. På vintern är gulan därför lite blekare. En höna börjar lägga ägg när den är ca sex månader gammal, om man skaffar kycklingar så dröjer det därför ett tag innan de börjar producera godheterna.

Skötsel

Lagen säger att hönsen behöver tillsyn minst en gång/dag. Den säger också att man ska skydda sina höns från onödigt lidande och behandla dem väl. Min vardagliga skötsel av hönsen är att jag, direkt på morgonen, går ut och ser till dem. Är det vår/sommar/höst och okey väder så får de gå ut och spatsera fritt på gården, även då vi åker bort eller på jobbet. Är vädret dåligt vill de ofta inte gå ut alls, de är riktiga mesar när det kommer till regn och rusk!

Oavsett om hönsen vill gå ut eller inte så får de frukost på morgonen. Antingen på marken utomhus eller i sitt tråg inomhus. På morgonen går skötseln fort, jag ger maten och släpper ut dem. På kvällen spenderar jag oftast längre tid i hönshuset. Då brukar jag umgås med dem på ett annat sätt. Jag sitter ofta en stund inne hos dem och pratar med demUngefär var tredje dag så byter jag vatten och diskar upp vattenbehållaren. Det dammar en del hos hönsen och fönstersalningar, taket på redet, värmelampan behöver torkas av då och då med en blöt trasa.

Jag städar hos hönsen vid behov. Under vintern skottar jag av skitbrädan ungefär en gång i veckan men tömmer sällan hela hönshuset och storstädar. Istället brukar jag skotta bort det som uppenbart är smutsigt och fylla på med fräscht kutterspå då och då. Under de varmare månaderna gör jag minst två storstädningar då allt tas ut och skrubbas upp ordentligt (vår och höst). Hönsens skit och smutsiga spån brukar jag sticka på samma vis som jag gör med hästarnas gödsel. Annars kan man ordna en kompost.

 

Läs mer om skötsel av höns hos Jordbruksverket 

Ohyra

Höns har ett litet rykte om sig att bära på “ohyra”. Många höns får ohyra, de är dock ofarliga för människor! Hönsen och hönshuset kan drabbas av olika sorters ohyra och de är olika besvärliga att få bukt på beroende på vad för sorts elände som drabbat hönsen.

Vanligt är att hönsen får “kalkben”, det är när hönsen får kvalster som borrar gångar i hönsens ben som får inflammationer. För att råda bot på kalkben ska hönsens ben skrubbas med såpavatten och sedan smörjas med något fett som kväver kvalstren, t.ex. vaselin. Se upp för märkliga, suspekta kemikalier! Kvalstren sprids genom ströbädden i hönshuset så den behöver bytas ut.

Kostnader

Jag är övertygad om att det går att hålla höns precis hur dyrt som helst! Det finns massor med tillbehör, kosttillskott och krimskrams man kan köpa till sina vingbeklädda vänner. 

Det är helt klart dyrare än att köpa ägg i affären, men känslan att äta sina egna ägg, från höns som har det bra och trivs, är obetalbar! Dessutom är hönsen sällskapliga och trevliga husdjur, har man en gång haft häst så tycker man ju att hönsen är riktigt billiga i drift (hehe).

Mina höns kostar oss ca 300-400 kr/månad. Då ingår elen för uppvärmning, foder, kutterspån och en och annan burk med majs.

Hönshuset kostade ca 7000 kr att bygga. Jag räknar med att det totalt kommer att bli det dubbla när hönshuset kompletteras med panel, färg, takplåt m.m. Räkna ca 15 000 kr så har du ett fint hönshus.

Slutligen

Att skaffa höns har varit ett av de bästa besluten i livet! Det kan låta som mycket jobb och många måsten när jag spaltar upp allt såhär i ett inlägg. Men det är verkligen så kul! När hönsen ligger och njuter och sandbadar eller kommer springande över gårdsplanen så fort de ser en, då matas min själ! De är otroligt lättsamma och tacksamma djur! Förvandlar i stort sett alla våra matrester till supergoda ägg och vår lilla dotter Lo tokälskar att hänga ute hos hönsen. Jag är helt övertygad om att vi kommer att ha höns resten av livet! Jag ångrar bara en sak – att jag inte skaffade dem tidigare!

Välkommen hit!

Mitt allra första inlägg, på min alldeles nya, färska blogg. Oj, vad jag myser nu! Jag har bloggat i snart tretton (!) år. Från och till och här och där, jag har skrivit om allt från mode till vardag och fest. När vi köpte gården, 2015, startade jag i samma veva Instagramkontot “Livetpabacken” för att låta nära och kära få följa med på vår renoveringsresa. Året därpå kickade jag igång en blogg med samma namn, den har länge legat och pyrt på samma bloggportal. Senaste fyra åren har jag skrivit om vårt liv på landet och allt vad det innebär. Jag har tänkt så många gånger att jag ska ta tag i saken och bryta loss bloggen och äga mitt egna material. Så här är vi nu, på min alldeles egna blogg där jag helt och hållet själv styr över innehållet.

Jag tänker mig att detta är min egna plats att vara kreativ på. Att få skriva och fota och inspirera. Att min blogg ska fungera som ett härligt lantlivsmagasin. Där hemma hos-“reportagen” från Drömmen blandas upp med guider på hur man egentligen sköter om höns, härliga recept, ett litet tips om en god bok. Men också texter från hjärtat, såklart. Hästar under yviga pannluggar och en röjar-Loppa som såklart kommer att få synas här. Jag har länge tänkt att Instagram inte är det roligaste på internet längre, det är på bloggen jag får blomstra. Det ena utesluter absolut inte det andra, men i år vill jag lägga internetkrutet här. Jag är laddad må ni tro!

Förutom att jag bestämt mig för att äga mitt egna innehåll, och att jag ska ägna mig mer åt bloggen och mindre åt Instagram i år. Så har jag också bestämt mig för att göra allt för att skapa min egna drömblogg. Jag tycker att jag varit en hejare på att försöka jaga efter vad folk möjligen vill läsa istället för att skriva om det jag själv vill skriva om. Jag älskar när ni önskar inlägg, ställer frågor och engagerar er. Det vill jag inte vara utan! Men jag önskar att jag kan landa i att denna bloggen är min och det är ju jag som är självaste chefsredaktören för alltihop!

Så nu då? Nu sörplar jag upp dagens kopp med kokkaffe. Den micrade varianten. Ja, ni småbarnsföräldrar förstår nog precis vilken kopp jag menar. Den som kokades och skulle sörplas vid halv tre-fikat men som blev stående då blöjbyte och sövande av bebis kom i mellan. Det är som att doften av nykokt kaffe gör bebisar akut sömniga, eller vad tror ni? Vi har också precis städat ut det sista av magsjukan som kom och besökte oss i helgen, tack och lov fick vi en ditt snö som piggade upp oss lite. Vilken pärs. Hå hå, ja ja. Så nu firar jag iväg det allra första inlägget. Trött som få efter denna helg och med en massa pirr i magen.

Jag hoppas att du ska gilla min nya blogg!