Djuren
Stallmorgon
Vi skapar nya traditioner. Varannan helg kommer vi hädanefter att pyssla om hästarna. Vi brukar ju tjava ner lagom till lunch-höet- mocka, fylla vatten och pytsa ut hö till ponnysarna. Men det gör vi på veckorna och nu är det dags för oss att börja pytsa in lite stall på helgerna också. Idag hade vi premiär!
Vi vaknade före tuppen imorse. Men innan alla var i kläderna och varma chokladen var kokt så hann det börja ljusna. Peppen var total där i Thule-vagnen. Svante somnade in innan vi hann rulla ner för backen men Loppa, hon satt och fnissade över äventyret och lyste med pannlampan.
Hon skuttar av vagnen i farten och springer in genom stallporten. Inne i stalldelen tittade hästarna yrvaket på oss. Brillan, eller Brinell som han egentligen heter blinkade bara förvånat, “vad gör ni här, nuuu?”
Fapri tittar över sin boxkant och “hummar” åt oss.
Lo konstaterade att Fapri var smutsig och behövde kammas. Alltid gott att bli av med lite vinterpäls och få kli av borstarna samtidigt.
Hjärtat ömmar lite när jag ser alla grå hårstrån som blir fler för varje år. Tjugosju blir hon i juni. Men hon är pigg som en tioåring och vi har inga anledningar att tro att det inte bli många fina år till ihop. Men ändå, min gamla skrutt! Jag kliar henne i pannan och låter handen stryka över lena mulen.
Grannflickan har varit snäll och fyllt hö åt oss. Finns det något som säger klassisk morgonfodring mer än blå Ikea-kassar?
Vi sprider hö i hagen och Lo skattar utöver sig. Springer upp och ner för slänten och hämtar små tussar med hö och sprids över hagen. Alltid med pannlampan redo.
Så får de komma ut, båda ponnysarna. Brillan joggar ett varv runt hagen som för att sträcka på benen medan Fapri fort bestämmer sig för att börja proppa i sig hö.
Så återstår bara frukosten till oss. River fram ett hästtäcke ur sadelkammaren. Plockar fram zucchinibrödet med smör och ost, varm chokladen, blodapelsinen och hugger in. Frukosten smakar godare än någonsin där i stallporten.
Vi fyller oss med frukost. Mockar boxarna och vinkar “vi ses senare” till ponnysarna. Så mysigt att vi har detta att se fram emot varannan helg framöver. Mysigt!
En fruktstund hos hönsen
I måndags ville jag hävda att jag inte hade min bästa dag i livet. Fredrik jobbade eftermiddag och hade krupit ihop i gästrummet för att inte väcka oss allihopa mitt i natten, men det var en klen tröst när en liten tvååring kröp upp hos mig vid fem på morgonen och mina sömntimmar hade blivit alldeles för få. Sedan gick bara inget min väg. Sådana dagar kommer ibland, det behöver inte alls bero på något särskilt, men denna måndag var jag så öronbedövande trött.
Jag hade åkt till lanthandeln för att fånga några minutrar på egen hand, veckohandla, panta och sopsortera, sådant jag aldrig hade räknat som “egentid” för ett par år sedan, nu en kär stund på veckan. När jag kom hem ropade Fredrik “ta med frukt!!” sedan hittade jag hela gänget bakom ladugården där våra höns bor.
Någon var himla nöjd med egen banan. Jag själv får inte nog av blodapelsinerna just nu.
Kring husknuten på Höns Hilton stod våra damer och tryckte. Förfärligt vad kallt och otrevligt det verkade vara. De är inte riktigt överens med minusgraderna och blå-isen.
När fruktstunden var över trippade jag iväg och hämtade skottkärran med spadar, grepar och sop. Så satte vi på arbetshandskarna och satte igång med storstädning av hönshuset. Ut med allt gammalt bös och spån.
Vi har ett spån-proffs i vår familj. Som hon vältrat runt i diverse spånhögar från att hon var pyttebebis.
Vår lilla sagohöna Elsa var himla nöjd över påhittet. Inspekterade nyfiket det nya höet i redena, nya spånet på golvet och havren i matbingen.
När vi var klara svassade vår nya tupp – Tuppis – ett varv runt hönshuset innan han också hoppade in och inspekterade varje vrå. De är lättkränkta små varelser, våra små höns. Men ens var även mitt sinne lättare och kroppen fylls alltid av välbehagskänslor när djuren har det ordnat och fint.
Allt du behöver införskaffa innan du köper kanin
Funderar du på att skaffa kanin eller har du redan bestämt dig för att en liten fyrbent vän ska förgylla ditt eller dina barns liv framöver? Då vill jag ge dig mina bästa tips på grejer att tänka på och inhandla innan kaninen anländer.
När vi skaffade våra kaniner Aska och Hoppsan i somras så var jag fast beslutsam att de skulle få ha det så naturligt som möjligt och att jag skulle försöka främja deras naturliga beteenden så gott det går, främst genom att skaffa två kaniner så de har sällskap av varandra. Jag ska dock inte sticka under stolen med att det inte alltid är enkelt att veta vad som är bäst för mina fyrbenta små vänner, men bara tanken på att viljan finns där att ordna ett bra hem åt kaninerna är gott nog för mig, sedan kan förbättringarna få komma eftersom. Det är aldrig för sent att ångra sig eller åtgärda något som inte blev bra från början! Men de orden sagda ska jag försöka sammanställa de bästa tipsen jag har om just du går i tankarna, eller bestämt dig för att skaffa kaniner framöver:
Foder
Kaniner mår bäst av en enkel kost. Det är lätt att bli lurad i djuraffärerna att köpa olika sorts pellets och fröblandningar men det kaninen behöver är helt enkelt grovfoder. Det innebär fri tillgång på gräs på sommaren och hö på vintern.Kaninernas tänder växer hela deras liv och hålls i schack av bra kost. Kaninerna uppskattar också att gnaga på pinnar och äta blad. Mina kaniner får på vintern en liten näve havre varje dag, det är energirikt och kaninerna kan få lite extra spring i benen av det.
Det är lockande att ge kaninerna godsaker, här gäller det att begränsa sig då kaniner har känsliga magar och mår inte bra av snabba foderbyten. Våra kaniner får smaka både frukt, bär och grönsaker, men i små mängder och oftast som belöning, då och då. Saltsten, mineraler och vitaminer är överflödiga för kaniner och behöver inte ges.
Matskål och vattenbehållare
Vi har helt skippat matskål, istället stressar vi ut havren för att kaninerna ska få sysselsättning och aktivering, ett enkelt tips att roa kaninerna! Om man hellre vill ha matskål är en i keramik att föredra, de är enkla att tvätta ur och kaninerna kan inte gnaga på skålen då. Dessutom är de tyngre och står stadigt.Vi har vattenflaskor till våra kaniner, det är mest hygieniskt. Men i början när man hämtar hem en kanin kan det vara klokt att låta dem ha en vattenskål första tiden också, för att se till att den verkligen får i sig vätska.
Utrymme att husera i
Traditionellt har kaniner bott i kaninburar men jag skulle vilja slå ett slag för ett större boende, om möjlighet finns! Våra kaniner bor i en ponnybox i stallet och har gott om utrymme att skutta runt. På Jordbruksverkets hemsida finns regler som ska följas och måttangivelser på kaninernas bur. Tänk på att detta är minsta tillåtna storlek – ordna gärna ett större utrymme för kaninerna!Förutom att hålla koll på storleken på kaninernas utrymmen är det viktigt att tänka på:
- Kaninernas utrymme ska vara en stimulerande miljö
- Kaninernas behov att bygga bo ska tillgodoses (med t.ex. hö eller halm)
- Kaninerna ska ha tillgång till en “hylla”, det kan t.ex. vara ovansidan på en låda eller liknande. Alla kaniner i utrymmet ska rymmas på “hyllan” samtidigt.
- Ska kaninerna bo utomhus ska buren vara upphöjd så att kaninerna inte blir nedkylda
- Nätgolv är bara tillåtna på uteburar såsom betesburar
Förutom att införskaffa själva boendet med “hylla” och ett litet krypin (kaninerna älskar att ha någonstans att gömma sig och sitta och kura) så behöver du något att ströa med. Vi hade kvar sågspån från tiden med hästarna, men halm eller halmpellets är väldigt bra strömedel!
Päls och klovård
Vilken pälsvård kaninen behöver beror på vilken ras du väljer. En lurvig kanin kräver mer pälsvård (speciellt när den är ung) än en korthårig kanin. Läs på om rasen och välj karda/borste/kam därefter.Kaninernas klor måste klippas då och då, det finns speciella små klosaxar för det.
Annat
För att kunna aktivera kaninerna och umgås med dem är det skönt att ha en sele hemma, det är inget måste men jag tycker själv det underlättat. Många gånger kan det vara ett hjälpmedel, om man t.ex. måste uppsöka veterinär eller förstås om man skulle vilja åka och träna eller tävla med sin kanin. Vi har köpt ett elastiskt koppel, det får vår tvååring använda om hon vill skutta med kaninerna, på så vis kan hon inte råka slita i dem.Kaniner är väldigt sociala och nyfikna djur, de leker inte på samma vis som hundar och katter men jag upplever ändå att de uppskattar att undersöka nya grejer. Det kan vara allt från vedklabbar att upptäcka, till små bollar eller en tunnel. Bara fantasin sätter gränser! Det går att variera hur mycket som helst och extra roligt blir det om man då och då gömmer en morotsslant eller liknande i “leksakerna”.
Till sist är det bra att ordna en transportbur. Vi hämtade visserligen hem våra kaniner i en vanlig kartong, men en transportbur är inte alls dum att ha hemma. Tänk bara på att lägga in t.ex. en gammal handduk som vaddning istället för t.ex. hö – vill det sig illa kan kaninen sticka sig i ögonen ordentligt på höstråna under en inbromsning.
Jag hoppas att tipsen på grejer att införskaffa varit givande ~ Lycka till i jakten på din drömkanin!
En morgon hos ponnysarna och min nya frisyr
Jag har ju en otroligt lyxig hästtillvaro just nu. Vi har vår alldeles egna ponny som får husera hos våra grannar. En lång historia med många svänger hit och dit, men tillslut hamnade Fapri hos grannarna tillsammans med deras russ. Grannflickan, Lovisa, pysslar om Fapri till vardags. Släpper in och ut, fodrar, mockar och rår om. Men några dagar i veckan försöker vi oss på att hjälpa till med fordring, mockning och helst några ridturer också. I söndags blev jag tillfrågad om jag kunde släppa ut ponnysarna och ge en extra hjälpande hand. Självklart! Älskar att starta morgonen i stallet.
Ner för vår Backe. I dungen där till vänner bor våra närmsta grannar, och mittöver får vi nya grannar framöver. Spännande. Tar man höger ute vid byvägen kommer man till häst-grannarna. Som också är bil-konsulenter, såg-mästare, uppfinnar-Jocke, kaninvakter, Los idoler och goda vänner till oss. Vilka grannar, va!
“Sno på!” ropade Brillan och skäggiga damen där längst in såg ut att ha tagit ett djupdyk i spånet under natten.
Något jag alltid gör att att sprida ut maten över hela hagen. Stör ut i små små högar, sprider strån här och var. Vildhästarna letar mat ca 18 h/dygn så det hör till hästarnas natur. Det är häftigt att se för de går sällan till högen som ligger närmast, de går nyfiket runt mellan högarna och pillar på med strån mellan högarna. Enkel berikning och sysselsättning.
Jag mockade, fyllde vatten och fick lov att föreviga den fina timrade rundlogen i lekstugemodell. Otroligt hantverk. Knut hade följt med till stallet på kvällen och sovit över, han kom gäspande med spån i hela svansen.
Så vackert kring oss att hjärtat tar ett extra skutt i bröstet.
Jag började gå tillbaka mot vår Backe igen, beundrade upplegan i träden.
Jag tar djupa andetag, försöker spara en bit av varje årstid i kroppen för att inte glömma hur det känns när det känns riktigt bra. Så glad över ponny-tillvaron men längtar samtidigt så mycket tills våra egna hästar står bakom ladugården igen.
Så kommer jag hem. Till ljusstakar i fönstren och halmhjärtat på dörren. Så mycket hemma det kan bli.
Av med täckbyxor, jacka, mössa och vantar. Svassa upp till resten av gänget i bara mysdressen och fortsätta söndagen så. Numera med lugg också, ja ~ den känns också som hemma.
“Vi har nuet”
Vi sitter vid matbordet en tisdag, det är slutet av november när Fredrik säger “När jag blir gammal kommer jag sitta och läsa din blogg och vara så glad över allt vi gjort och vårt liv”. Orden stannar med mig, jag tänker att jag är så rädd att glömma. Så rädd att bli bortglömd en dag. Så jag skrapar ihop min höst ~ En del av den i alla fall, paketerar den i ett blogginlägg och hoppas att jag ska minnas dessa stunder för evigt:
Mitten av oktober och vi kan konstatera att vi både har härlig vintervit backdrop i vardagsrummet och att Svante redan vuxit ur kläderna hade hade på bilden. Dessa två alltså, mitt hjärtas fröjd.
Jag försöker göra guldkant på uppväxten för våra små. Monstermuffins blev en hit i läskiga oktober.
Det är lite bökigare att kombinera småbarnslivet och djuren i blasksnö. Men det går. Vi bjöd ponnysarna på lunch och konstaterade att shettispäls är det häftigaste som finns, alldeles torr vid huden under den blöta ytan. Kaninerna har fått mycket gos och Hoppsan har blivit himla go sedan han kastrerades.
Det yrar snö runt gården halva oktober och hjärnan har svårt att orientera sig. Är det vinter? vår? höst?. Vi gömmer oss i stallet hos kaninerna och pysslar inomhus.
Det är vilsamt när vintern smyger sig på. Om än den kom tidigt. Tänker mycket på livet, tillvaron och nuet. Är skör och stark samtidigt. Känner mig lite ensam denna höst, men det är okey.
Vi fortsätter att ge ponnysarna mat så ofta vi kan. Det är mina höjdpunkter. Sedan kryper vi upp i soffan en stund och vilar benen. Loppan har slutat sova om dagarna. Liten blir stor.
Många vackra dagar i kamerarullen trots att hösten känts väldigt grå och dimmig. Säger till Fredrik flera gånger att jag fastnat i ett negativt tankesätt, all förundran jag brukar känna och se varje dag är som bortblåst och livet känns vardag. Jag gillar vardag, men mellan vardagen vill jag ha fest i själen.
På tal om vardag. Lillebror i coop-vagnen i Burträsk. Lillevännen vår, som finner sig i allt.
Vackra vyer utanför vardagsrumsfönstret och trädgårdslandet får en sista ansträngning. Vitlöken petas ner i halvfrusen pallkrage.
I stallet fylls det höpåsar, vatten och mockas. Svante finner sig i det med och sover sig genom de flesta stallbesök. Knut följer mig ner som en hund och följer med upp till Backen igen efter bestyren. Om han inte fastnat på en dörr eller så.
Det blir Halloween och vi firar smått med monster-paj och pumpa ute på bron. Köpte två kilo godis och inte en enda kom på “bus eller godis”. Förutom två förkylda kusiner som fick spöka utanför köksfönstret en söndagsförmiddag. Så gulligt, så!
Tur att november funkar till utemat och besök av efterlängtade långväga gäster med världens gulligaste hundvalp i släptåg. Älskar att laga mat och äta utomhus så orimligt mycket!
Snön smälter bort och lämnar oss med en grå sörja och ett vilsamt lugn. Jag trivs i dimman. Världens gladaste Svante piggar upp oss alla och är solskenet vi alla längtar efter.
Jag gör en kraftsamling. Pratar med min granne Pelle som alltid säger några kloka ord. Vi pratade om hur enkelt det är att bara klaga över sin situation istället för att skapa sig minnen och ägna sig åt sina hobbys. Så jag sätter igång och röjer i stallet, städar åt hönsen och donar. Kommer in rödrosig och glad. Tror jag måste ägna mig lite mer åt mina hobbys framledes.
Jag får göra ett jobb åt RevolutionRace på Instagram och det är så himla kul. Får ägna mig åt det jag gillar mest, vara ute med familjen och vara kreativ.
Vi grillar hamburgare och kastar sten i sjön. Blickar ut över sjön, som så många gånger förr. Det känns hemtamt.
Kånkar in ladugårdsfynd, doppresenter från 2019 och bäddar den gamla furusängen. Det är små saker som får hjärtat att hoppa till lite extra. Små glimtar av kreativitet får mig att må så bra. Själen ropar “mera, mera!” och jag försöker lyssna. I Loppans rum kommer var sak på plats.
Tiden går fort och långsamt samtidigt. Allt känns och samtidigt är jag så tom. Tänker så mycket men känner mig ändå rätt så tillfreds. Sörjer och saknar hästlivet. Funderar på framtiden och vad den kommer innebära. Stegar upp lösdrift och räknar kronor och ören för att kunna förverkliga fler gårdsdrömmar till sommaren. Försöker landa i tillvaron men något rycker i mig som vill vidare och utforska. Jag klappar Knuts sammetslena päls, biter bort en skinnbit från läppen och får goda ord av min syster i telefonen “älskar dig och vi har nuet”. Tar med mig orden vidare in i hösten ~
- Djuren, Hästen, ponnyn & stallet, Hönsen & hönshilton, Kaninerna, Lantliv, Trädgård, odling & blommor, Vår lilla Lo
Att komma hem igen
En sak jag saknat så mycket under pandemitiden (eller innan vaccinationstiden kanske en säger) är att komma hem. Känslan av att rulla upp för Backen, stänga av motorn och inte höra ett smack mer än de sedvanliga hemmaljuden. Vi packade upp väskor, kokade makaroner och stekte köttbullar. Hoppade i myskläder, gick runt och log. Gillar mitt hemma så mycket, det var gott att åka ifrån det och få en ny blick på hela alltet.
Kanske var det ännu bättre att vakna upp morgonen efter, äta hårdbröd och gå ut i skarpa novembersolen med barnen. Vi skyndade oss ut till kaninerna först. Öppnade upp till deras box medan vi påtade på. Aska sitter gärna lugnt inne och myser i boxen medan Hoppsan gärna upptäcker både gårdsplan och stall med pigga ögon.
Det var ingen hejd på busandet. Hoppsan är en himla nyfiken och trevlig individ, något som bara förstärkts av kastreringen tidigare i höst.
Där fåren och kvigorna gått hela sommaren är det nu tomt. Hagen är nedplockad och florsockersnö har lagt sig över ängarna. Vi hoppade i vagnen och gick mot stallet. På Loppans förskola är otroligt många barn och pedagoger sjuka nu så hon har fått vara hemma i veckorna två för att inte riskera att dra hem RS-viruset till lillebroren. Hon saknar sina småvänner så mycket.
Tur vi har andra småvänner att roa oss med så länge. Vi mockade och borstade och kramade. Tycker det är svårare nu när kallgraderna kommer ordentligt att få till stallet. Det är mycket fylla hö och kånka vatten och mocka (som ju hör till och är ganska angenäma sysslor tycker jag) och lite tid ute på tur. Försöker finna mig i situationen men lite frustrerande är det allt.
Loppan ville kolla på vattnet. Så vi styrde kosan mot lilla bäcken. Det här är hemma på min gata.
Någon som är mycket fascinerad av skuggor just nu.
Vi väntade matgäster så vi begav oss ut i frusna trädgårdslandet och sprättade upp morötter, palsternackor och betor med grepen. Fastfrusna och dana. Helfestligt tyckte Loppan, svettigt tyckte jag.
Nu får trädgården vila. Det sitter kvar både kål, lite betor, små morötter och sådant. Det får bli vårens upprensning. Nu är jag less och stänger grinden för i år. Nöjd över det som blev.
Rådjuren får dela lika med hönsen och kaninerna gällande grönkålen som är kvar.
Vi var två fascinerade som sprättade upp grödorna. Tänk att det gör skörda även i minusgrader? Ser ni hur de små morötterna fastnat i en ihoptjälad kaka?
Novembers skördekorg är något mer blygsam än augusti och septembers. Men ändå. Skörd från maj till november i vårt lilla trädgårdsland. Men nu, nu får trädgården vila och jag ska inte röra ett finger här ute förrän till våren. Tack för allt trädgårdslandet!
Sista solstrålarna. Hönsen njöt. Jag försökte berätta för dem att fågelinfluensan börjat spridas i landet igen och att de förmodligen snart kommer få spendera dagarna inomhus. Men de bara tittade på mig med pigga korint-ögon och levde vidare.
Den krossade hästdrömmen
För några dagar sedan berättade jag på Instagram att jag köpt en häst. Jag hade helt enkelt följt min dröm om ett alldeles eget föl. Det var inget förhastat beslut. Redan i februari hade jag kontakt med uppfödaren och i maj betäcktes stoet jag valt ut. Stoet med stort S. Den peruanska pason Sessan, som skulle bära mitt föl så tryggt, så tryggt fram till april när jag äntligen skulle få se hur min lilla drömhäst ser ut.
Nu blev det inte så. Jag var så himla glad över alla hejarop och lyckönskningar jag fått från er. Så himla glad över att allt sett så bra ut. Ser hela förloppet spelas upp framför mig: pirret, glädjen över dräktighetsintyget och den där lilla fosterbubblan på ultraljudet. Bilderna på en växande mage. Hur jag betalade för fölet, skålade i bubblor och firade livet. Och sedan, ett långt meddelande i telefonen imorse.
Ett skräckscenario som beskrivs av uppfödaren. Hur Sessan igår kväll kämpat för sitt liv inne på kliniken och hur de tillslut valde att låta henne somna in. Med mitt föl, förstås, i magen.
Jag känner mig otroligt ledsen att detta föl aldrig kommer att födas. Men mest är jag ledsen å en annan hästägares vägnar. Sessan var ju mer än bara mamma åt mitt föl, hon var ju någon annans ögonsten.
Jag är helt säker på att min hästdröm kommer att leva vidare, på ett eller annat vis. Det känns bara så otroligt sorgligt just nu, att det skulle sluta som det gjort. Så många gånger jag sagt till Fredrik att “Det är för bra för att vara sant!”, och så var det nog också, kombinationen mellan Sessan och hingsten jag valt ut kändes så klockren.
Jag berättade för er på Instagram och blev helt överväldigad över hur många som delat min glädje med mig, så det känns inte mer än rättvist att berätta för er att det nu inte kommer att bli som planerat.
Jag försöker blicka försiktigt framåt, trots att det verkligen känns skit idag. Säger som fina uppfödaren sa till mig tidigare idag; Våga drömma!
Kram på er.
- Djuren, Hästen, ponnyn & stallet, Lantliv, Övervåningen, Renovering, Trädgård, odling & blommor, Vår lilla Lo
Junihelgen
Vi vaknar upp till fredagsmorgon och min morsdagspresent stod parkerad ute på gården. Fredrik har köpt hem en herrans massa flis till nya delen i trädgården. Vi hade helt andra morsdagsplaner men de ställde jag in tillsist, timmarna i huset känns för värdefulla nu. Istället fick jag flis i massor! Tjoho! Flera har hört av sig och frågat vart vi köper flisen, det är från Fredriks jobb, Martinsons i Bygdsiljum.
Morgonbestyren gjordes. Först frukost och mata Knut, sedan ut i solen och mata ponnyerna. Loppan tog uppdraget på största allvar.
Det var varmt och härligt. Solen klappade våra kinder och vi spenderade förmiddagen med hönsen. Loppan springer och pratar med hönsen och har de mest roliga konversationer “Hönsen, kom, leka körragömma!”, “LILLEBRUUUN, ESSAA, ÄÄR NI??”.
Det kändes som att det skulle bli en lyckosam dag. Jag var pepp och skulle susa iväg för att luncha och äta glass med några kollegor. Vi väntade på spännande häst-besked och en lång ledig helg låg framför oss. Så hände livet. Vi fick ett besked om sjukdom inom familjen. Ingenting spelar ju någon roll, om inte hälsan är med oss. Så jag valde att lägga undan kameran och bara finnas till.
På lördagen fick jag sovmorgon. Så välbehövligt. När jag väl kommit ur sängen vid 08.30 hällregnade det ute. Så vilsamt med sommarregn ändå. Jag skyndade ut för att ge sista frukosten till ponnyerna. Idag var stora flyttdagen, efter en veckas sommarlov uppe hos oss.
Fy, vad mysigt det varit att ha hästar på gården igen. Men flytten känns rätt och vettig. Vår tid kommer. Det där häst-beskedet i fredags var positivt och gav mig gåshud. Så fint så.
Hela mitt väsen längtade ut i trädgårdslandet, men hela huset längtade efter en uppfräschning. Så jag och Loppan satte igång med storstädning av köket. Först ut var att skura upp våra skruttiga stolar med såpavatten, byta möbeltassar och torka köksluckor som var så jäkelens dammiga och grisiga. Luckor med profiler är så vackert, men riktiga lortsamlare.
Så blev klockan tolv. Vi tog ponnyerna i varsitt grimskaft och gick korta vägen ner till grannarna. Släppte de i stora hagen och väntade på reaktioner. Men de bara åt. Såg ut som två gammhästar som alltid delat livet ihop. Men efter en halvtimme eller så gjordes det upp. Ordentligt. Jag höll för ögonen och kände hur ångesten ströp mig när Fapri blev omkullsparkad och Brillan halkade omkull i full galopp. Fy ändå. Men sedan blev det lugnt och de återgick till att vara vänner. Pjuh, hoppas så att de gjort bort uppgörelsen nu.
Hela familjen var med. Loppan skulle sova men var alldeles för nyfiken på vad som väntade hos grannarna.
Lördagen fortgick med flera besök av grannarna. Fapri fick en betesreducerare runt mulen för att inte äta ihjäl sig. Fredrik jobbade på där uppe.
… och det gör han med besked. Min pappa har erbjudit sig att hjälpa oss med lister och sanning, så han jobbar på med foder och dekorlister. Just denna lördagen jobbade Fredrik på själv med golvlister. Jag tycker det blir overkligt fint, kan inte förstå att vi ska få bo här.
Söndagsmorgon hann det bli också. Fredrik gick upp på övervåningen efter frukost och jag stoppade Loppan i vagnen och rullade ner till grannarna. På vägen vinkade vi åt svärfars får.
De har fått låna en bit av vår mark så vi har får ända upp till gården. Så otroligt mysigt!
Vi drog iväg på långtur. Fångesten är total, att släppa gammal ponny på gröngräs innan midsommar kan ju få vem som helst att få hjärtsnörpen. Så vi maxar med motion tills vidare. Kombinerat med munkorg. Ber att det kommer räcka. Det var en ljuvlig tur över gamla västravägen. Omgiven av hundkex, smörblommor och midsommarblomster.
Efter lunchsovningen gick vi över till svärfars för att få se på “kosläpp”. Jag har hjälpt dem igång med en facebooksida och fotar lite bilder för att lägga upp. Men mest ville vi ju se på glada gänget som skulle entra betet för allra första gången.
Först blev det kli på kelgrisen Stjärna. Hon är så fin så.
Det var ett tämligen koooo-lt gäng som fick tillgång till betet. Gräskanten kände lagom för denna härliga trio.
Farfar/svärfar/bonden fick visa vägen lite…
Tillslut så. Full fart! Det var så roligt att se, lyckliga kvigor!
På samma bete går ju tackorna och lammen med. Några kommer för kli och mys. Loppan älskar att sköta alla “bäbä”.
På kvällen kom kusinerna cyklandes förbi. Kvigorna hade hittat hela vägen upp till oss och Loppan var lyrisk att få träffa någon i hennes storlek efter så många dagar i karantän. Isglass och bus. Hjärtat log över synen.
När kvällen gick mot natt planterade jag klart i bäddarna. Fyra pallkragar kvar att fylla och planera i, sedan är det klart för nu. Pust. Det här blev större och jobbigare än jag trodde (på grund av allt elakt ogräs). Fredrik var snäll och kärrade ut all flis åt mig också. Påminn mig nästa år: utöka inte, bara njut av att ha det gjort!
Tänk att för två år sedan fanns inte detta land alls. Nu gror spenaten och kryddorna tar sig för var dag. Jag väntar på rotsaker och blomster. Så spännande att se om det blir något av allt jag sått.
Idag är det måndag och jag fick åka till barnmorskan och sedan hämta veckans online-handling. Tillslut så kom jag hem och fick landa i lantlivsbubblan igen. Vi susade ner till grannarna med Fapris grejer och firade inflytten med en ridtur.
Längtar så efter en lugn hemmadag imorgon. Inga storslagna planer, bara fortsatt sommarlovslunk.
- Djuren, Hästen, ponnyn & stallet, Hönsen & hönshilton, Övervåningen, Renovering, Trädgård, odling & blommor, Vår lilla Lo
Badstranden och Kvickroten
Godmorgon torsdag! Jag vaknade yr i mössan innan sex imorse, tvååringen i huset är snäppet mer morgonpigg än jag måste jag erkänna.
Tillslut kom vi igång. Fil och flingor med blåbär och macka med hemägg. Ute gassade solen på.
Jag fick strålande hjälp vid morgonfodringen. Loppan tyckte vi skulle ge ponnyerna morötter men en ikea-påse med hö fick det bli istället.
Båda ponnyerna var nöjda med frukostserveringen i skuggan.
Sedan gick jag och Loppan och shoppade. I lilltorpet har jag sorterat och organiserat (hjälpligt i alla fall) alla kusinärvda och loppade kläder vi samlat på oss. Vi var i behov av mer svala sommarkläder, främst shorts, men kom ner med en stor påse med luftiga klänningar, t-shirts och lite tunna byxor. Resten får vänta på förskolestart i höst. En kulram fick följa med också, lilla Loppan som älskar att räkna!
Utöver den t-shirt hon hade på sig när vi gick in i lilltorpet adderade hon shorts, klänning och ännu en t-shirt ovanpå. “Lo kan själv”, lät det.
Vi hade slut lite småsaker vi behövde till lunchen och frukt, så Loppan och jag susade iväg till byns lanthandel. På hemvägen svängde vi förbi byns badplats med. Där var vi alldeles ensamma, inga andra sommarlovsfirare ännu.
Vi har en så fin badplats. Hyfsat långgrunt och grässtrand (avskyr sand mellan tårna och sand på picknickfilten, det kan inte bara vara jag?). Vattnet, fortfarande högt efter vårfloden.
Jag tänker mig att jag ska bli picknick-packar-proffs kommande åren. Kunde konstatera att det var nybörjarmisstag att packa filten underst så allt fick hällas ut för att komma åt det vi först behövde, haha. Lo utbrast “Dags att bada, mamma!” så det siktade vi på.
Men först behövde jag stödfika. Tog med en bulle vi delade på, färdigblandad saft, vatten och kompletterade med vaniljkex på lanthandeln. Är alltid team choklad men nu fanns bara vanilj. Sådana barndomsminnen till dessa kex, visst?
Men sen, dags att bada! Hon fick hoppa i kusinärvda UV-dräkten vi fyndat i lilltorpet tidigare på morgonen. Jag tryckte in mig i en bikini, hopplockad från min syster och mig själv. Fick en chock när jag såg mig själv i skuggan, så stor magen är! Den känns inte alls så stor!
Vi kunde konstatera att det var ganska kallt i vattnet och någon var inte så förtjust i småfisken som sökte sig runt våra ben. Men gräva i sanden och gå på bryggan, om och om igen, gick hem!
Klädbyte nummer tre och hemma på Backen igen. En av idolerna, morfar mötte upp oss. Han satte dekorlister på övervåningen.
Och jag snodde ihop ett korvkalas på en tio minuter. Enkelt ska det vara, som sagt! Blev en rensning av sånt vi hade liggandes, tre former av korv och melon till efterrätt.
Lo och Knut lekte och stojade. Overkligt att se på, så glad att de har sån lycka av varandra.
Barfotafötter mot vår skruttiga uppfart. En bästa, hårig vän och sol i sinne. Vad mer kan man önska?
Men tiden rusade iväg och det blev dags för lunchvila för liten och lunchvila för mamman. I vanlig ordning; isglass i sängen och slumra. När jag vaknade av värmen fortsatte jag vilandet i hängmattan i rönnbärsbersån.
När jag väl kom upp ur hängmattan så blev det en kort runda hos djuren. Utfodring av ponnys igen och hönssläpp. Detta är för mig en sådan drömvy. Häst, höns och sommar.
Lillebrun börjar vara så tjusig. Fullständigt respektlös och superknäpp på ett härligt vis. Hönsen var nog snäppet överhettade för de hade bara lagt ett endaste ägg.
Jag väckte upp Loppan som sovit längre än lovligt och letade åt lite frön. Palsternacka och morot.
Kom på att jag ju tänkt plantera tagetes mellan morotsraderna. Oerhört mallig att ha drivit upp mina första små blommor från frön. Så stolt! Loppan var imponerad och ville absolut hjälpa till att gräva hål, sätta i plant och täcka med jord. Och bästa förstås: vattna!
Ja det grejades på en bra stund. Vattnades kål, lök och donades i landen. När jag ser denna vy undrar jag om vi någonsin kommer få ordning och fint i landet i år. Mitt enda mål är faktiskt att få ordentligt med mat av det vi odlar, men sinnet gillar ju ordning och reda, så jag hoppas det går att snygga till här lite framöver.
Från hönshuset hördes tre höga vrål följt av kackel i mängder. Jag gick dit för att titta till damerna och de hade bara annonserat att de lagt fler ägg. Frisk luft och matrester var allt de behövde för att visa sådan tacksamhet. Fyra ägg totalt idag.
När händerna var tvättade och äggen lagda i äggsnurran så smög vi upp på övervåningen för att kika vad pappan och morfar sysslat med idag. I Los rum bygger Fredrik ett platsbyggd skåp med hyllor ovanför, för att dölja vattenfördelaren. Lister, hörnklossar och dekorlister kommer på plats. Så overkligt och så fint.
Även i hallen satt dekorlister. Så fint med elementen från Lenhovda också. Loppan hade susat iväg till vardagsrummet.
Hon är så fascinerad av denna trappstol. Hon hjälpte Fredrik att byta golvtassar på den för någon månad sedan och sedan dess utbrister hon stolt “Lo laga den!!!” och grejar på med skruvar och spikar runt den. Lilla renovexringsbebin som börjar bli stora renoveringstjejen.
I sovrummet var listningen nästan klar. Drömmiga golvet till. Är så nöjd med allt. Dörren in till sovrummet går inte av för hackor heller. En av originaldörrarna, puh, så vacker.
Sedan följdes kvällen av middag, bokläsning, bus ute på gården och läggning av sommarbarn. Myggbett, skrapsår på knän och mycket att hinna berätta om. Jag slumrade en stund jag med, innan jag bestämde mig för att fortsätta i trädgårdslandet. Ni måste vara less på mitt tjat, men fort går det ju inte direkt vad än jag tar mig för just nu, haha!
Så en bra stund senare var all kvickrot och tistel borta. Jag vände allihopa med grep. Bra med några extrakilon att använda som tyngd. Jorden såg fin ut, full av mask. Sedan krattade jag ut alltsammans till en jämnare bädd och sådde polka- och rödbetor. Vattnade länge överallt där jag hittills hunnit så och njöt av kvällen. Nästan inga mygg, ljummen luft och storspovshanarna som sjunger och sjunger. Den där ridån av gräs till vänster, förresten? Den ska grävas bort och hallonbuskar ska sättas. Det ska jag be Fredrik göra framöver.
Ponnyerna fick kvällshö och Fapri lite insektsmedel på sig. Stängde hos hönsen, vattnade lite sommarplantor som inte fått någon plats ännu och tog en paus vid syrenen. Livets blomma. Får inte nog. Drog in junikvällen som gick mot natt långt in i cellerna.
Sen gick jag in. Fikade orimliga mängder skorpor med marmelad. Älskade, härliga lantliv.
Fapris födelsedag & Sommarlovsbloggning
Jag har klurat rätt länge på hur jag ska ha det. Med bloggen och instan och sommaren som ligger framför mig. Så kläckte jag idén igår vid lunch. Jag ska sommarlovsblogga. Bara dagboksinlägg från livet, inga guider, inga recept, inga teman. Bara rätt och slätt Livet på backen. Sommaredition. Vi får se hur mycket det blir när bebisen anländer, men jag har som ambition att spara så mycket som möjligt av denna speciella sommar här på min internetplats. Så då kör vi, sommarens första sommarlovsbloggning.
Onsdag och hela Backen osade av tryckande hetta. Morgonbestyren var avklarade: mata hästar, äta frukost, vattna i trädgårdslandet och bada badbalja ute på gården. Så det hann bli lunch innan jag kläckte idén om sommarlovsbloggningen och började dokumentera dagen. Jag gör det lätt för mig gällande maten just nu, enklast möjligast. Köttsoppa med färdigbredda mackor. Kanske låter motsägelsefullt med soppa mitt i varmaste juni men soppa är helt klart underskattat, så salt och gott. Alltihop inmundigades med morfar och pappan i familjen som tillsammans sätter lister på övervåningen.
I fjärran mullrade åskan och solen gick i moln. Vi trodde vi skulle få en ordentlig regnskur, men vi gick bet. Fredrik fick bära in nya fikabänken han snickrat till Loppan under tak (under partytältet vi ställt upp framför huset för listkapning och annat). Loppan, alltid lika arbetsam.
Jag sövde Lo i vagnen. Hon får sova inne i stallet, där är det svalast på hela gården. Då börjar min tid för vila och återhämtning, men jag kunde bara inte låta bli att fylla en pallkrage först. Solen och den tryckande hettan var tillbaka, ändå mer arbetsvänligt än på kvällen då hela byn är invaderad av mygg.
Jag drog på gummistövlarna och krattade ihop gammalt hö och halm från hörummet och grundade pallkragen med.
Sedan klafsade jag iväg bakom lon där vi har vår jordfabrik. Massor med brunnen hästskit. Eller halvbrunnen i alla fall, vi får se hur det går att odla i! En kärra med hö- och halm-bös och en med brunnen skit räcker för att fylla en pallkrage. Det räcker också för att köra helt slut på min stackars kropp.
Jag letade åt en av vintersådderna: vit rosenskära. Mina vintersådder blev ingen hit alls. Men de små skrala skårorna kom ner i jorden i alla fall.
Som tur var hade jag sparat halva fröpåsen för att kunna direktså och jämföra resultatet, om vintersådd är värt att fortsätta med.
Åh ja, nu är jag höggravid. Känner mig vid så gott mod. Så glad att kroppen orkar med den här påfrestningen. Jag ryms knappt i några kläder och varierar mellan typ tre plagg. Jag har fortfarande mycket odling i huvudet. Tänker att jag vill hinna fylla pallkragar så de blir klara under veckan. Men inser att jag också har massor av tomater, chili och gurka som behöver större krukor. Allt hinner jag inte, allt orkar jag inte heller. Men ett litet ryck borde jag ju få till i veckan, ändå.
Sedan tvättade jag av händerna, la mig i sängen med en isglass och en kudde mellan knäna och slumrade. Min bästa stund för återhämtning just nu. När jag vaknade var det dags för Fredrik att åka på jobbet och Loppan vaknade strax därefter för ytterligare isglass och vätskekontroll tillsammans med morfar som kämpade på med fönstrens salningar.
Jag packade höpåsar till hästarnas eftermiddagsmål. Att dra skottkärra och hänga i trägårdslandet går bar, men kliva upp och ner för detta lilla släp, hujedamig, då känner jag mig enormt otymplig.
Jag packade lilla korgen med morötter till Fapri, grönkål och broccoli till Los farmor och faster som båda två bor grannar med oss. Precis som i Bullerbyn. Sedan lockade vi på nyfyllda tjugosexåringen, hon var absolut sugen på en ridtur, ålder och värmen till trots.
Mitt i allt grejade i stallet kom jag på; hönsen! De har inte fått komma ut ännu! Lite ovant att gå och öppna upp åt dem efter alla månader med fågelinfluensan. Dessutom har vi besök av skator som äter våra ägg om vi släpper ut dem allt för tidigt, så i ren ägg-snålhet får de gå ut på eftermiddagen istället. Loppan hittade “många äggar”.
Sex stycken för att vara exakt. Inte alls illa för sju hönor. Högsta lantlivsvinsten. Lo höll på och mata hönsen med krossat korn, ärter och majs, och hade knappt tid att gå tillbaka till stallet och Fapri.
Men tillslut så, med blommor i nävarna och löfte om att hinna rida förbi kusinerna en sväng, så kom hon tjatandes från Höns Hilton.
Vi “kammade håret”, sprayade insektsmedel och tog på nya, marinblå grimman. Sedan bar det av. Alltid med blommor i nävarna.
Vi gick ner för Backen, tog vänster där fårhagen tog slut och gick åkervägen till farmor och farfar. Lämnade grönkål och broccoli och blev lovade humle och björnbär i gengäld. Så bra byteshandel. Lo fick med sig mer maskrosor och syrén hon sedan gav till kusinerna, som bor på andra sidan byavägen från farfars gård. Lo slängde sig av hästryggen och sprang iväg och hoppade stundsmatta med kusinerna och hade inga som helst planer på att rida hem igen. Men tillslut så, kom vi oss iväg, hämtade post, sadlade av och serverade eftermiddagshöet till ponnyerna.
Jag var döhungrig. Gjorde det återigen lätt för mig. Stekte på parisare och dukade ute, knappt utan att duka. Med påskservetter som tallrik och lunchens ursköljda glas. Enkelt, ska det vara.
Parisare! Är det en norrländsk grej? Eller finns det över hela landet? Så himla gott i alla fall!
Lo satte i sig en hel. Innan middagen var uppäten hade hon hunnit hoppa ner i badbaljan igen också. Och bjudit bästa vännen, Knut, på en smakbit också. Sällan en stilla minut.
Så närmade sig klockan läggdags men ingen av oss ville gå in. Så jag satte igång vattenslangen så fick Loppan vattna det lilla jag hunnit så medan jag laddade ännu en pallkrage med bös och skit. Hon var alldeles dyngsur innan vi var klara och jag var alldeles dyngig. Båda lika glada i den där stunden där ute.
Där slutade dagens dokumentation. Loppan fick varva ner framför barnprogram på datorn medan jag hivade i diskmaskin och tvättmaskinen, gjorde välling, stökade bort i hallen och röjde bort efter en heldag ute. När man bara slänger in saker i hallen utan plan på att ta reda på det. “jag gör det sen”. Vi båda somnade som två små kultingar vid läggningen sedan, jag vaknade halv tio, yr i mössan och stapplade mig runt på gården för att stänga hos hönsen, vattna plant och sätta lite lök i landet. Oh, vilken härlig dag!
