Kan du hjälpa mig i trapp-projektet?
Jag har kört fast lite i vårt trapp-projekt som jag tidigare nämnt. Tanken var att göra trappen trären men när jag börjat köra med “speed heatern” så ser jag ju att färgen trängt in i fibrerna ordentligt. Tänker att den förmodligen är målad med linoljefärg och därför gått in i fibrerna på ett annat vis än t.ex. akrylat (plastfärg som lägger sig “ovanpå”). Det känns därför som att jag svänger lite i tankarna om den träerna trappen och funderar således på att måla den men linoljefärg ändå.
Har jag någon som är duktig på gamla metoder som kikar in här hos mig? Jag trodde att färgen var hur gammal som helst men under färgen hittar jag också ett beige spackel, linoljekitt? Kanske?
Här syns färgflagorna som inte alls blir som akrylatfärg, mer som ett “pulver” när jag skrapar. Till höger ser du cirkeln jag skapar (där färgen sitter i fibrerna) och längst ut på trappsteget är det trärent där det är nött.
Hur i rackarns går jag vidare? Spacklar det värsta med linoljekitt, slipar bort ojämnheter och tvättar rent innan jag målar med linoljefärg ovanpå? Törs jag sätta igång med hela trappen eller måste jag gå den tråkiga vägen och prova ett steg först? Vad tror ni linoljefärgsfantaster där ute?
Februaridagarna
Men hej allihopa! Får jag månne lite scenskräck efter att jag ser hur många som tittat hit efter att Underbaraclara länkat hit till mitt lilla hörn av internet? Ja, kanske lite! Blev faktiskt alldeles tårögd av omnämnandet hos Clara. Inte bara har hon varit en stor förebild för mig under mina tio (!) år på gården, jag minns hur jag lyssnade på hennes sommarprat 2011, precis innan jag själv flyttade ut på landet, det gick rakt in i hjärtat på mig. Jag kände mig lite mindre ensam när jag kunde följa en annan ung kvinna som flyttat ut på landet. Så Claras omnämnande gjorde mig minst sagt glad! Då kan vi titta på senaste tidens bilder tycker jag!
Vi tar vid en solig lördag då hela familjen hjälpte min äldsta syster Carolina att flytta. Jag packade bilen full med kusiner och åkte ut till mellansyster Emelie. Där fick barnen äta lunch och leka. Svante fick gos av moster förstås. Båda hans mostrar är så kär i honom, plockar honom direkt de ser honom och gosar med honom allt de orkar. Mycket tacksamt för min rygg då vår lille palt numera passerat tio kilo!
Fyra av kusinerna pep iväg och lekte, alltid lika lugnt och skönt när blockflöjter är inblandade, visst?
Till eftermiddagen klädde vi alla på oss och gick ut i solen, flytthjälparna och fler kalasgäster anslöt också!
Emelie hade fixat små smörgåstårtor, fruktfat, muffins, tårta och chokladkex. För vi skulle fira blivande femåringen i familjen!
Fem tårtljus och en peppad Allie. Sedan sjönk solen, fikat var uppätet och kusinerna trötta. Vi gjorde ett sista ryck i flytten och åkte hem till Backen med kommunens största familjepizza i framsätet.
Sedan firade vi alla hjärtans dag i hemmets vrå med monstermuffinsarna vi knåpat ihop veckan innan.
.. och vardagen tog vid. Loppan som varit hemma i princip hela hösten och vintern från förskolan har nu börjat åka på sina femton timmar i veckan igen. Så otroligt härligt att det numera är ljust på morgonen också!
Jag fick högtidligt lov att fotografera havregrynsgröten så ni inte bara tror vi sitter och sörplar varm choklad dagarna i ända. Jag har tudelad relation till gröt, men toppar man med goda grejer och varierar den så kan jag äta det veckan lång!
Det blev helg och min tur att pyssla om ponnysarna. Här gick jag efter insläpp och filosoferade om livet. Kände sådan tacksamhet och ett sådant sammanhang denna helg. Fint att känna så. Efter Fredriks eftermiddagsvecka så är det alltid lika magiskt att komma ut om kvällarna.
Lördagen bjöd oss på otroligt fint väder. Jag och Loppan slog följe med grannflickan ut på tur i solskenet. Det är ingen större skillnad i arbetsvilja på sjuåringen i tävlingsform och tjugosjuåringen!
Så blev det söndag och dags för nästa kalas. På grund av covid hade vi både fått skjuta kalaset några veckor och bara halva familjen kunde dyka upp. Men storkusin Aisha var på plats och redo att leka med Loppan.
Vi höll till hos mamma och pappa i hembyn, så härligt! Kan ni förstå att min pappa fyllt 72 år? Det kan inte jag begripa!
Svante vaknade upp halvvägs in på kalaset, nerbäddad i ullpåse och ullhuva och ulloverall.
Mamma och pappas ena katt Bubben, tillika Knuts lillebror, följde oss som en skugga. Han råkade bli instängd i kylskåpet som kattunge och sov där en hel natt. Kom ut från kylen morgonen efter och sträckte på sig, gäspade och gick vidare med livet.
Min mamma är otroligt duktig på att laga mat och påhittig så det förslår. Idag blev det langos över öppen eld.
Vi körde både klassiska räk-varianten och en efterrätts-variant med nutella och banan. Otroligt gott!
Vi höll till ute tills tårna frös till, då landade vi inne och tinade upp lite innan vi åkte hem. Känns så främmande att vara inomhus hos folk, till och med. i ens föräldrahem där jag bott i 19 fina år. Kommer det någonsin kännas som innan pandemin?
På måndagsmorgonen stod en liten ballerina och vinkade till farfar som skottade vår uppfartsväg med lilla traktorn. Hon sprang mellan husets rum för att få en skymt av traktorn och ropade “VILKEN BUSIG FARFAR” och kiknade av skratt.
Efter veckor av pyssla om får, kor, hund, katter och ponnys om vartannat så var det gott att bara vara hemma en dag och pyssla om gårdens djur ordentligt. Kaninerna älskar snön och Aska över för fullt att gå med sele.
Måndagen avslutades med att hovslagaren Jennie kom och ordnade fina hovar på Fapri. Vi kunde konstatera att nästa gång vi ses är det april och vår på riktigt! Bara en sån sak!
Nu ska jag stänga ner datorn och spela spel med Loppan. Vi har magsjuka på besök i huset och vi som (än så länge) är friska gör allt för att ducka för bacillerna. Önska oss lycka till!
Kopussar och monstermuffins
Swish sa det så ska jag försöka sammanfatta veckan som gick med bilderna som inte hamnade i något inlägg. Efter en riktig raket-start på bloggåret så har här ekat ganska tyst i veckan. Istället har vi hängt i ladugården allt vi orkat, träffat vänner, hjälpt min syster att flytta, sörplat mängder med varm choklad – både ute i snön och inne framför OS på tv:n. Jag har gjort tre goda ting för min hälsa som inte rör träning – vaccinerat mig mot covid, varit på flärdfylld fotvård och gjort mig av med något som stört mig. Det blev en fullproppad vecka! Vi tar en titt på vad som fastnade i kameran:
Mycket tid har vi spenderat i ladugården. Bland alla får och de tre kvigorna som till sommaren får sina kalvar och blir kossor. Det är så härligt att vara i ladugården för hela familjen trivs så bra med det. Vi allihopa gillar att ha saker att påta på med och Loppan springer ivrigt runt och krattar gångarna, serverar baggarna hö och fyller vatten åt kvigorna i vattenkoppen. Alla drar sitt lite strå till stacken.
Jag kan inte låta bli att vilja ha egna djur. Älskar att gå ner till grannarna där hästarna bor eller gå åt andra håller längst Byavägen och hamna hos barnens farföräldrar. Som ju driver en lantgård. Men tänk om vi skulle kunna ha ett gäng djur uppe på Backen? Våra alldeles egna!
Jag tror att det fina vädret och föräldraledigheten som ger mig all tid hemma spär på drömmarna. Jisses vilka härliga, lediga dagar.
Det är en ganska svårfotad trio för allihopa vill mest gosa och lukta in stalljackan ordentligt.
Docka har en så häftig “eyeliner”, hela hennes uppsyn är bedårande.
Svärmor och svärfars djur bor så bra. Lösdriftar och ekologiskt foder. Kli under hakan var dag. Dessa tre har bott på gården i ett år nu och har vuxit till sig till granna damer, minsann.
När alla djuren fått sitt är det bara leken kvar. Klättra på höbal roar alla åldrar i familjen.
Jag har smitit åt mig lite får-gos när tillfälle getts.
Gårdens råttjägare har haft stenkoll på oss under veckan. Tyra är fjorton år och är den pratgladaste katten jag vet, “mjau, mjau, mjau”, låter det när hon kommer gående.
Sol har vi fått på näsan när vi gått mellan gårdarna. Jag har haft sådan energi i kroppen som jag inte känt på väldigt länge. Som att äntligen kunna se i färg efter att ha sett i svartvitt.
Hemma på vår Backe har vi levt på, förstås. Svante stjälpte till med högen med rentvätt som skulle vikas, storasyster tyckte absolut han såg ut att ha ont i pannan och gav honom plåster (haha!). Sedan har vi bakat monstermuffins. Lo ville baka åt sina kusiner som varit krassliga, de fick en leverans på farstubron och lyckan över att få träffa kusinerna på håll var total!
Sedan har vi ägnat åt oss aktiviteter som kräver både förstoringsglas och tumstock.
… Vi har alltså fortsatt med trapp/under trapp-projektet förstås! Vi gör lite nu och då när det passar i livet. Förhoppningen är att vi hinner klart innan sommaren är här och vi bara vill vara utomhus. Men då gäller det att jag sätter igång och skrapar den där trappan, puh!
Bondevecka!
I veckan får vi äran att sköta svärmor och svärfars lantgård. Det är en hel drös med får, tre kvigor, en katt och allas vår favorithund Jaffa. Det är bland det bästa jag vet – att få sköta djur, vara utomhus och pyssla på. Hiva foder, fylla vatten, klia hakor och får jag dessutom göra det tillsammans med lilla familjen så är jag helnöjd. Kan inte låta bli att drömma om en egen lantgård. Men tills vidare njuter jag av att få gästspela hos svärföräldrarna.
Jaffa blir tio år i vår. Hela familjen älskar sönder denna ljuva vovve, hon har varit så fantastisk från dag ett.
Jag häpnas över hur fort hon bara finner sig att helt plötsligt ingå i en småbarnsfamilj. Vi knatar över till svärföräldrarnas gård som ju ligger granne med vår.
Fåren märker direkt att det är några andra än vanliga husse och matte som kommer in genom ladugårdsdörren. Tittar storögt på oss. Vi öppnar upp lösdriften och släpper ut dem.
De går på rad till ensilaget. Ullrumpa efter ullrumpa.
En söting kommer tillbaka för lite kli och gos. Sådant kan man ju gott ställa upp på.
Utanför lösdriften jobbar Loppan på med ensilaget. Hon lever sitt bästa liv i ladugården, att sköta djur är bland det roligaste jag vet. Jag förstår henne!
När ladugården är gjord går jag över gårdsplanen och släpper in Jaffa en stund, norpar fika från svärmors frys, så åker vi på skoterutflykt.
I våran skog med svärmors goda bullar. Vi åker oftast till en av våra skiften, där solens strålar stannar länge och det finns stenar att klättra på och träd i vinkel som ger lite lä.
Fredrik gör eld.
.. och grillar bullar åt oss
Det smakar gott, så gott. Vi spanar efter ett flygplan vi hör, händer inte alls så ofta här hos oss.
Svante sitter mest och kikar runt, alldeles nyvaken och go.
Så hade vi kickat igång en vecka fylld av får, kor, hund, varm choklad och familjetid. Jag bara myser!
Första februariveckan
Sista januaridagen och de första sex februaridagarna har vi lagt bakom oss. Fredrik har haft dag-vecka vilket innebär att han jobbar veckans alla dagar och dessutom långa dagar. I helgen åker han hemifrån vid fem och kommer hem vid sju. Dessutom har det kommit småfötter springandes genom övervåningen var och varannan natt, småtänder har gjort sig påmint hos han som ännu inte springer och modern i huset känner sig lite hudlös. Så den sjunde februari och ledigvecka för Fredrik kommer jag välkomna med öppna armar. Jag vill inte gnälla för er, för jag är ingen gnällspik i mig själv, men jag vill bara tala om att jag inte känt mig på topp. Frustrerande men likväl viktigt att lyssna på kroppen och knoppen.
Vi avslutade januari med att tvaga upp oss ordentligt. Den här goa tiokilospalten. Jag låter honom ofta sova utan pyjamas för att kunna ligga och klämma och gosa med allt det goa.
Det blev solig måndag och vi åkte in till stan för att gå på loppis med några vänner. Svor högt över vår “extrabil” som strulat på senaste och knappt gick bromsa. Precis när vi fått dit ett nytt batteri. Jaja, solen gjorde både mig och min taniga monstrea ytterst glad.
Det blev tisdag och första februari. Lo skulle på förskolan för första gången på en halv evighet och peppen var total! Jag visste knappt vad jag skulle göra med de fem timmarna jag fått, så jag gosade ner mig och Svante i soffan efter mförmiddagens stallbesök.
På onsdagen susade vi iväg för fem nya timmar på förskolan. Svante kläddes i ull för en tur till stallet, jag kunde äntligen se botten i tvättkorgen, det lagades storkok och mellisar att ha i frysen och jag funderade vad Lo hade för sig mest hela tiden. När Lo kom hem var hon så slut att hon somnade i hallen, så tufft att börja om med förskolan, mammahjärtat ömmade.
Men på torsdagen fick vi kasta om planerna. Det som skulle bli veckans sista dag med förskola för Lo och lunch med föräldralediga vänner för mig och Svante, blev istället en hemmadag med snoriga näsor och småfebriga ungar.
Jag gjorde ett försök att torsdagsstäda men även jag hade riv i halsen och tungt huvud. Några vrår blev klara i varje fall. Jag kände mig så nere, tredje gången jag är krasslig sedan jul och egentligen undrar jag om jag någonsin blivit helt frisk? Jag som verkligen försöker förbättra min hälsa har bara lyckats försämra den hittills i år. Pust och stön.
Jag kände mig glad över mina trettioårspresenter jag strösslat över huset i alla fall. Som detta fat jag fick av tre barndomsvänner jag tycker mycket om.
Vi rotade fram pyssellådan.
.. och övade på att klippa, går ju som hejsan!
Vi bakade ihop zucchinibrödet vi bjöd er receptet på i lördags. Sedan åt vi vi pumpasoppa som vi tänkt bjuda vännerna på.
På eftermiddagen hade vi -17 men vi hade utlovat att fodra hästar och mocka så vi tog en tur till grannarna. Sedan plockade vi ägg och klappade kaninerna lite innan vi gjorde kväll.
På kvällen var det -24 och jag kände mig inte alls redo för Fredriks jobbhelg. Hålögd, trött och sliten.
På fredagen hade vi snöstorm och vi höll oss inne. Efter läggdags gick jag ut till hästarna, kaninerna och hönsen. Då var allt inbäddad i snö som såg ut som vispgrädde. Det var nollgradigt och så vackert ute. Drog djupa andetag och kände tacksamhet.
Lördagen och söndagen pysslade vi om hästarna. Fortsatte klippandet. Fikandet, tv-tittandet, byggandet med duplo, sorteringen av pyttebebiskläder som ska portioneras ut till nära och kära, madrassåkning i solen och flera besök hos djuren. Jag insöp sol och djurgos och kände mig rätt så pigg.
Så har vi hunnit göra en och annan snöängel, förstås!
Nu har vi precis fått besök av farmor och farfars hund Jaffa som ska bo med oss i tio dagar. Snart kommer pappa Fredrik hem efter veckans sista arbetsdag och jag känner att nästa vecka kommer bli en av årets bästa – bara vi får vara friska – jag återkommer om rapport från den!
Stallmorgon
Vi skapar nya traditioner. Varannan helg kommer vi hädanefter att pyssla om hästarna. Vi brukar ju tjava ner lagom till lunch-höet- mocka, fylla vatten och pytsa ut hö till ponnysarna. Men det gör vi på veckorna och nu är det dags för oss att börja pytsa in lite stall på helgerna också. Idag hade vi premiär!
Vi vaknade före tuppen imorse. Men innan alla var i kläderna och varma chokladen var kokt så hann det börja ljusna. Peppen var total där i Thule-vagnen. Svante somnade in innan vi hann rulla ner för backen men Loppa, hon satt och fnissade över äventyret och lyste med pannlampan.
Hon skuttar av vagnen i farten och springer in genom stallporten. Inne i stalldelen tittade hästarna yrvaket på oss. Brillan, eller Brinell som han egentligen heter blinkade bara förvånat, “vad gör ni här, nuuu?”
Fapri tittar över sin boxkant och “hummar” åt oss.
Lo konstaterade att Fapri var smutsig och behövde kammas. Alltid gott att bli av med lite vinterpäls och få kli av borstarna samtidigt.
Hjärtat ömmar lite när jag ser alla grå hårstrån som blir fler för varje år. Tjugosju blir hon i juni. Men hon är pigg som en tioåring och vi har inga anledningar att tro att det inte bli många fina år till ihop. Men ändå, min gamla skrutt! Jag kliar henne i pannan och låter handen stryka över lena mulen.
Grannflickan har varit snäll och fyllt hö åt oss. Finns det något som säger klassisk morgonfodring mer än blå Ikea-kassar?
Vi sprider hö i hagen och Lo skattar utöver sig. Springer upp och ner för slänten och hämtar små tussar med hö och sprids över hagen. Alltid med pannlampan redo.
Så får de komma ut, båda ponnysarna. Brillan joggar ett varv runt hagen som för att sträcka på benen medan Fapri fort bestämmer sig för att börja proppa i sig hö.
Så återstår bara frukosten till oss. River fram ett hästtäcke ur sadelkammaren. Plockar fram zucchinibrödet med smör och ost, varm chokladen, blodapelsinen och hugger in. Frukosten smakar godare än någonsin där i stallporten.
Vi fyller oss med frukost. Mockar boxarna och vinkar “vi ses senare” till ponnysarna. Så mysigt att vi har detta att se fram emot varannan helg framöver. Mysigt!
Zucchinibröd
Har du liksom jag kvar i frysen från de härliga skördetiderna? Zucchini funkar ju utmärkt att frysa ner och blanda ner i än den ena och än den andra maträtten. I bröd är det jättegott, blir saftigt så otroligt och extra gott är det till soppa tycker jag! Receptet? Jamen självklart, det kommer här:
Ingredienser
50 g jäst (jag har nästan alltid torrjäst hemma i skafferiet
5 dl mjölk
0,5 dl olja (jag använde Rybsolja från grannbyn, rapsolja funkar annars bra!)
2 tsk flingsalt
2 msk honung
Finriven zucchini (jag använde upptinad från frysen, men färsk går lika bra)
9-10 dl vetemjöl
2 dl havregryn
Instruktioner
– Lägg jästen i en bunke
– Värm mjölken så den blir fingervarm, häll den på jästen och rör runt så den löses upp
– Tillsätt salt, olja och honung – rör om
– Rör i zucchinin
– Tillsätt havregrynen och därefter mjölet
– Degen ska vara kletig
– Låt degen jäsa i bunken med duk över i 30 minuter.
– Klä en plåt med bakplåtspapper
– Stjälp ut degen på bakplåtspappret och smeta ut den över plåten
– Låt jäsa 30 minuter till
– Sätt ungen på 200 grader
– Skåra försiktigt upp rutor i degen och nagga med gaffel
– Skjuts in i ugnen ca 15 minuterLåt svalna, skär upp i rutorna du för-skårat och dela på mitten när de ska ätas!
Allt om farstun; bygget, inredningen, färgkoderna
När vi började att renovera hade vi svårt att klura ut hur vi skulle få till en bra hall. I huset fanns ju ingenting (inget vatten, avlopp, kök osv) så det fanns inte riktigt något att hämta inspiration från. Ett hallutrymme utan inredning och ett långsmalt kapprum där man knappt tog sig in om man så gick på snedden. Charmigt – oja! Men ganska fort hade vi bestämt oss för att ersätta den genomruttna bron/farstukvisten med en hall. Så vi började skissa och klura. Hösten 2016 hade vi hit en betongbil när vi gjöt nytt golv i stallet, vi passade i samma veva på att gjuta den lilla grunden som fanns kvar efter den gamla bron/farstukvisten. Vi valde att ha den ungefär lika stor, vi tyckte den gjorde sig bra i storlek på huset och vi var rädda att det annars skulle se ut som en “hall med hus”.
Bygget & utsidan
Den varma sommaren 2018, när jag var gravid med Lo, påbörjade vi farstubygget. Vi hade vetat länge att vi ville bygga ut en varm hall på huset och därför lämnat “plats” för den när vi satte ny panel på huset.
Vi gjorde farstun snäppet större än den gjutna plattan med tanken att en stenfot som matchar övriga huset också skulle rymmas.
Vi fick prova oss fram lite, känna på storleken och gå runt med tumstocken och föreställa oss garderober och sittbänkar. Fredrik satte balkskor i plattan för att bygga upp lite och använde sig av limträ så långt det räckte för stommen.
Vi är hemskt duktiga på att drömma men sämre på att planera (kan man säga så?) så en del grejer fick vi lösa under vägens gång. Storlek på fönster och sådant, det gissade vi oss fram till medan bygget fortskred. Vi har också kompromissat, precis som på övriga huset! Många tror att det är jag som bestämmer hur allt ska se ut, men så är inte fallet! Vi ger och tar och här fick Fredrik välja sadeltak (jag ville ha valmat tak) ~ men jag är supernöjd över hur fint det blev! Slutligen blev storleken (innermåttet) på bygget 2,40 x 3,40 m.
Min pappa hjälpte oss att sätta panel och plåtar kring midjan. Vi använde avkap från husets panel, alltihopa målat med s-0502-y.
På den övre bilden ser ni ett gäng stenar. Vi åkte med en bil och släp och en flakbil till en by utanför Umeå och grävde fram dessa ur ett dike. De kostade 100 kr styck och vägde 80 kg styck. Jag försökte hjälpa till i början men blev sedan placerad på sidan som hejarklack medan Fredrik kånkade fram allihopa. Ett mycket bra Blocketfynd! Vi beställde hem ett lass med stenmjöl från entreprenören i byn som vi la runt farstun innan stenarna placerades ut.
Vi ville ha lite spottar i takutsprånget för att få lite mer ljus på vår mörka gård, en bra bit från närmsta gatulyse. Så vi satte “spottkoppar” från Biltema och drog slang mellan alltsammans. Ovanför dörren ville vi ha en stallykta och drog el dit också. Min morbror är en flink elektriker så han har hjälpt oss att rita en elkarta och komma med tips på vart belysning lysknappar, uttag m.m. ska placeras.
Stenfoten kom på plats (den är bara för “syns skull” och bär ingen vikt), sedan kunde midjan på farstun sättas.
Taket kom på plats, det är ett enkupigt plåttak från Kami i Kalix, vi har köpt vårt till huset, farstun och hönshuset på Noliamässan. Fredriks svåger är snickare och lärde Fredrik hur han skulle göra med anslutningen mot fasaden. Vattenavrinning och vindskivor kom på plats. Jag målade balkarna med darrande knän uppe i ställningen vi köpt för projektet.
Ungefär här insåg vi att vi mätt fel! Dörren vi beställt var högre än vi tidigare räknat med. Vår tanke var att fönstren skulle liva med dörrens ovansida. Så vi fick helt enkelt justera dörröppningen. Tills vidare fick pappas byggdörr i OSB och frigolit stoltsera som husets smycke.
Fönstren kom på plats och med skarvsladdar kunde vi också få stallampan (“Alfred” från Clas Ohlson) att lysa för oss. Fönstren är PVC fönster från Drutex genom en återförsäljare i grannbyn.
Frostiga dagar och sista detaljerna på utsidan, foder och knutbrädor ordnade snälla pappa åt oss.
Så blev det vinter. Fredrik jobbade idogt på med insidan medan jag var höggravid. Det sista som gjordes innan vintern kom var att montera ett snöras-skydd ovanför farstun. Även det från Kami.
Dörrarna
Det första vi köpte till huset var ett par dörrar på rean på ett billigt byggvaruhus. Jättenöjd var vi, som vi fyndat! Tills jag sov på saken (i två-tre år ungefär stod de ouppackade på vår lardugårdsvinda) och det började knyta sig i magen. Nej, jag ville absolut inte ha dörrarna vi köpt. Även om det där och då passade våra plånböcker bäst så ville jag mycket hellre spara ihop några slantar och köpa en dörr värdig vårt fina hus. Husets smycke liksom. Så genom instagram fick jag tipset om Lundqvists snickeri i Källheden (ett norrländskt stenkast härifrån). Vi besökte Stellan och hans snickeri en majfredag och blev totalförälskade i hans hantverk. Skissade upp vår drömdörr (nästan identiska med originaldörrarna) på en liten papperslapp, la en beställning och åkte hem. I september var de klara och redo att hämtas, titta så fina!
Tre karlar och jag åkte för att lyfta dem på släpet och få dem hem till oss. Sedan började jag måla dem i vardagsrummet i lilltorpet där vi bodde. En pensel i ena handen och en limpmacka i andra.
Jag grundade ett varv, toppade ett varv och sedan ställde vi dem försiktigt i logen, spände fast dem och hoppades att de skulle stå lika fint tills det var dags att sätta in dem.
Insidan
Under våren började vi med insidan. Vi hade en ganska klar bild av hur vi ville att insidan skulle se ut. Förvaring i massor men också en mysig plats att kunna sitta och läsa en bok på, njuta av första februarisolen och vi ville absolut kunna stöka bort alla kläder i ett nafs bakom dörrar och i lådor.
En trossbotten med oljehärdad board och stenullsisolering gjordes, sedan på med spånskivor för golvvärmens skull. På väggarna blev det stenull och plast.
Samtidigt som Lo föddes i mars fick Fredrik en tjänstledig månad då han var på gång att byta jobb och vi behövde en rush i huset för att bli klara innan årets slut. Så snabba beslut togs – färgen på panelen! Vi valde mellan en mörkare- och en ljusare grå och vi valde den mörkare. s-2502-y (och valde bort den fina s-1502-y). Sedan var det bara att börja måla!
Fredrik gjorde en målarverkstad i blivande köket och grundade och målade ett varv toppfärg innan han spikade upp panelen.
Vi köpte ett locktak i trä från XL bygg/Stenvalls trä som min mamma sprutmålade. Där ovanför satt “spottkoppar” och elslang.
Fredrik flytspacklade och började lägga klinker. Vi valde ett grått klinker med struktur, vi köpte det från Färgcity i Skellefteå. Storleken är 30 x 30.
Puh vad vi kämpade på här. Renoverade i en rasande fart för att kunna flytta in tillsammans med vår lilla bebis. Det var så slitsamt men också så värt det. Som vi längtade efter “livet efteråt” – som vi ju lever i nu.
Vår tanke var att dölja flera fula “el-dragningshål” med panel och göra en snygg midja och låta timmerväggen vara framme på övre delen av väggen. Men vi fick inte till det snyggt, alls! Så min kluriga pappa tog på sig att göra ett ilägg av timmer som dolde el-skrufset istället och “midjan” revs bort.
När panelen var på plats målade jag tredje och sista varvet.
Så började detaljerna komma på plats. Alla uttag och lampknappar från Schneider Electric Renova och fönsterbänkslisten kommer från Listspecialisten i Anumark utanför Piteå.
Salningarna är en historia för sig. Jag ville prompt ha dem i trä och inte i mdf. Så jag googlade runt och hittade i ett forum att någon gjort salningar av limfogskivor/hyllplan från Biltema. Jag fick med mig pappa och Fredrik på idén. Det var lättare sagt än gjort, svåra att montera och få till, men när de väl var på plats, var det så värt den extra milen att gå!
Dörrarna plockades fram från logen och målades ett sista varv med färgen 7310-G37Y “Grön Umbra” från Nordsjö. En septemberdag 2019 sattes de in.
Det var en spännande dag då mina småkycklingar härjade runt, hoppade in i huset och sket ner tröskeln det första de gjorde. Men tillslut så satt den där – vår drömdörr!
Foder gerades ihop och kom på plats runt fönstren. Sedan började vi med inredningen. Gjorde en sockel i samma höjd som listerna (120 mm) och placerade ut inredningen vi köpt på Ikea. Garderoben “Platsa” (80 cm) med dörrarna “Sannidal” och köksinredningen “Metod” (60 cm) med fronten “Sävedal”. Sedan byggde vi ihop alltihopa med passbitar.
Vi satte bänkskivor i ek på sittbänkarna som vi behandlade med paraffinolja. Listerna kommer förresten från Lundqvists hyvleri i Röjnoret och är målade med 0502-y (den är vitare än s-0502-y). Skurklossarna kommer från Listspecialisten. Taklisterna är ett ihopkok från pappas källare. Spottarna i taket kommer från Designlight och till det har vi Plejd, ett “smart” sätt att styra belysning via en app i telefonen. En extra fiffig grej jag gillar är att om vi dubbelklickar på ena lysknappen i hallen så släcks husets alla lampor. Smidigt!
Limträbalken betsades med någon mörkbrun bets min pappa hade i sina gömmor och balkskon kläddes in i gammalt trä. I anslutningen mot balken fick det komma en list från pappas gömmor. Kanske inte den nättaste lösningen men det ser faktiskt riktigt tjusigt ut på riktigt!
I oktober flyttade vi in och precis innan snön kom ordnade Fredrik en bro upp till huset åt oss. Lastpallar, inte alls tjusigt, men oh så praktisk byggtrappa ändå.
Under 2020/2021 gjorde Fredrik klart vår övervåning, men när den var klar började ett av årets sommarprojekt ~ en ny bro! Gamla lastpall-bron revs
Det mättes och byggdes. Även här ~ en klar bild av vad vi ville ha men utan vidare planering. Löses på plats verkar vara vår melodi.
Ett stycke bro! Så nöjda så! Trappan är gjord av bruntryckat trä. Så småningom ska vi göra tjusigt här med grus eller stenläggning. Tills vidare sticker markskivor och plattor fram. Så noga är det inte.
Nu är vi framme i nutid och veckofärska bilder. Januaris sista dag och solen smög sig in i hallen.Här ser ni hur vi pusslat ihop med täckskivor. Tanken var att göra en “ram” runt lådorna men de blev så vansinnigt höga då! Skohornet kommer från Skråmträskskon och blomman från Burträsk blommor (fick den budad till mig av mina fina universiteteskompisar, kram på er!).
På garderobernas kortsidor har vi satt krokar från Sekelskifte där gästernas jacka eller skötväskan kan hänga.
I ett gammalt trätråg ligger småskufs som kan vara bra att hitta. Spåbubblor, kvitton, lås med nyckel och tuggummin. Timmerväggen är obehandlad ~ jag petade bara bort all mossa med en morakniv.
På garderoben mitt emot står en korg med mina och Fredriks vantar och mössor och en korg med reflexvästar. Även här hänger en krok för jackor.
Skålhandtag och knoppar i mässing kommer från Ikea.
Dörren är så fin, så fin! Den behöver målas då den svällt och krympt ~ och där jag råkat dra barnvagnen gång på gång längst ner behöver den också en dutt spackel. Det får bli sommarbestyr. Dörrtrycket i obehandlad mässing är från Sekelskifte. Dörrmattan från Rusta.
Kudden kommer från Tidlösa design i Malå och fårfällen är från svärföräldrarnas “Burlins Lantgård” (finns att köpa på Saluhallen i Burträsk).
Det var det hela, bygget, färgkoderna, misstagen, detaljerna. Alltihop. Vi är väldigt förtjusta i vår hall och den sväljer massor med kläder och grejer, praktisk och fin.
I lådorna har vi Los ytterkläder i ena, hennes mössor och vantar i andra, Svantes alla ytterkläder har en låda och Los skor huserar i den fjärde lådan. I ena garderoben har vi “gårdskläder” och skor. Vi har satt in hyllplan med dörrmattor på i båda garderoberna. I andra garderoben har vi kläder vi har när vi “lämnar gården” (som inte används när vi åker skoter, grillar eller besöker djuren) och skor på samma tema. Under hyllplanet ligger åkpåsar, picknickfiltar, ullfiltar och en stor låda med skovård. Det var allt!
Mina senaste loppisfynd
Det plingade till i telefonen i söndags och en till föräldraledig mamma i byn föreslog en tur till storstan för loppis och fika dagen därpå. Vi var inte sena att haka på, barnen och jag! Vi tar en titt på fynden:
Åhå! Ett uppläggningsfat från Gefle, serien “rosmarin”. Jag googlar och ser att de tillverkades mellan 1955-1960, hisnande!
Lilla cremevita knopplisten till Los rum för en tia. Här ska räv-morgonrocken minsann få hänga.
Och cremevita spillkummet också.
Stora, fina brödburken. Vi samlar ju lite lagom på koppargrejer till skafferiet. Här ryms massor med hårdbröd. Utöver det fick Loppan välja en tshirt med en groda (krokodil) och en present till kusinen som snart fyller fem!
Min favorit blev uppläggningsfatet! Vad gillade du mest?
Du kanske också gillar
Loppislycka
Hälsoåret: Januari
Då vi var sjuka från juldagen till nyårsafton så började mitt hälsoår några dagar senare än jag tänkt. Jag hade medvetet valt att smygstarta igång hälsoåret innan nyår, för att inte hamna i klyschan, nytt år – ny jag! Men det föll sig så att jag var nog pigg att starta igång mitt hälsoår på självaste första januari, då jag började året och dagen med en promenad längst Byavägen. Det symboliserar året för mig; det ska vara enkelt, lätt, roligt, härligt och gärna bjuda mig på naturupplevelser på köpet när jag rör på mig.
Min tanke var att fokuset på hälsoåret skulle ligga främst på löpning och jag hade en önskan om att springa varje vecka, hela året. Men, jag blev ju förstås sjuk mitt i januari och jag fick tänka om istället för att tänka att jag misslyckats med alltihopa redan efter tre veckor. Fokuset framöver kommer därför att hamna på att bara röra på mig, få det gjort. Ribban ska sänkas och jag måste börja med att plocka lågt hängande frukter framöver,, för att kicka igång kroppens egna belöningssystem. Jag kan inte räkna med att vara frisk och pigg varenda vecka hela året, jag kommer att få börja om och börja om igen, gång på gång, hela året.
Det som gett mig glädje under månaden är att det blivit mycket rörelse ändå, jag har bland annat sprungit, promenerat, dragit pulka, åkt skidor och gjort gympapass hemma. Så trots sjukveckan så känner jag mig väldigt nöjd med årets start. Jag försöker tänka tillbaka på månaden och se vad jag tyckte bäst om för att fundera på vad jag ska fortsätta på för spår. Tre aktiviteter tar jag med mig som favoriter:
– Skidturen med turskidorna, ensam. Det var så gott att komma hemifrån själv och bara åka rakt ut på åkrarna, längst skogskanter, över djurspår och ner för backar. Svetten limmade längst ryggen på mig och när jag stannade av för en liten paus kände jag hur pulsen tickade på. En skön känsla. Tidigare år har jag varit så feg när jag åkt, på grund av min sköra kropp, men denna gång åkte jag medvetet till alla backar bara för att få susa iväg och känna hur det suger till i magen!
– Löpturen om kvällen, när barnen låg och sov och kroppen var sprallig efter en lugn dag, mestadels inomhus. Tar med mig känslan av att kroppen vill röras! Har jag haft en oaktiv dag så är mitt sinne ofta ganska rastlöst och efter löpturen synkade sinne och kropp otroligt bra.
– Passet vi gjorde hemma i vardagsrummet framför tv:n gav mig sån skön träningsvärk. 20 fantastiska minuter, borde jag avvara oftare!
Så i överlag är jag nöjd med utfallet, glad att vara igång och peppad på att fortsätta utmaningen i februari. Så kommande månaden tänker jag ha fokus på: Rörelse, ofta! Jag tänker under månaden utmana mig själv med att gå 70 000 steg i veckan och få till tre träningspass i veckan, februari ut. Stort som smått, långt som kort.
