Att sänka tröskeln
Vi träffade en hyfsat nyfunnen vän vid hockeyplanen i byn i helgen och medan vi pratade presenter till blivande treåringen i vårt hus, så sa hon “Ni som är ute så mycket borde skaffa en..” och jag hajade verkligen till. Blev liksom glad av orden, “ni som är ute så mycket”. Ända sedan jag var gravid med Lo har jag haft önskan om att leva ett aktivt liv och vistas mycket utomhus. I perioder har vi ju renoverat och bara renoverat och då har längtan till “livet efteråt” varit stor. Nu lever vi ju i efterdyningarna av renoveringen och det gör mig så glad när jag reflekterar över det, vi är ju faktiskt ute så mycket vi bara orkar och tröskeln att ta sig ut med barnen är verkligen låg. Så här kommer några grejer vi aktivt gjort för att enklare kunna ta oss ut:
– Ett skåp i köket har vi vigt åt friluftsgrejer. Där står “picknickkorgen” (vi har en stor, mjuk, kylbag), termosar, plasttallrikar, kåsor och sådant som behövs för att kunna äta utomhus
– I en skrubb ute i röda huset har vi sittunderlagen, muurikkan, mackgrilljärnet och renskinnet, allt samlat så man ska slippa leta.
– I hallen har vi organiserat och märkt upp alla lådor med demo-apparat. En låda för Los ytterkläder, en för hennes mössor och vantar, en korg ovanpå garderoben med mina och Fredriks handskar och mössor, en låda för Svantes kläder, en låda för barnens skor, en garderob för “gårds/friluftskläder” och en garderob för “vardags/lämna gården-kläder”. Oftast slipper vi leta ytterkläder (men såklart händer det med!)
– Vi har ofta med fika, om vi så bara tar skotern till vårt närmsta skogsskifte och leker en stund. Hela familjen tycker att det blir så mycket trevligare stund, och istället för att fika innan vi åker så kan vi dra ut på utestunden.
– Allt räknas, också om vi “bara” åker skoter, “bara” är på gården eller “bara” sköter djuren. Vi tänker inte att utomhusvistelsen behöver innebära en viss aktivitet för att “räknas”.
Nu längtar jag efter vårvintern, snödrivorna och fikat under blå himmel. Kommer ta varje tillfälle vi får att vara utomhus!
Här och nu:a
Ibland hinner jag drömma mig bort till saker vi ska göra “när barnen är större”. Fjällvandra och sova i tält, besöka äventyrsbad och ordna söndagsbruncher. Små stunder som jag ofta återkommer till i tanken – längtar efter. Men så är jag en mästare på att här och nu:a också. Jag tänker att båda måste få finnas.
Vi har rullat dadelbollar (receptet hittar du här), nåja, jag rullade dem till bollar och Lo stod på en stol och hejade på samtidigt som hon rullade maskar och stoppade varannan i munnen. Vi hade kokos strött över hela diskbänken och golvet därefter. Men det är det ju värt, och fort gjort att få bort med lilla sopskyffeln som står i skafferiet.
Jag kokar stark varm choklad av mellanmjölk, kakao, strösocker och en dutt vaniljpulver. “Det luktar apelsin” säger Lo innan hon dricker, baserat på ingenting alls. Jag tänker att det jag brukade drömma mig bort till när Lo var bebis, var just detta. Få ordna fika till familjen, stå och balansera och baka ihop: räka ett…två…tre… när kakaon hivas ner i mixern. Få duka upp, de förväntansfulla små ögonen och svara på frågorna som aldrig tar slut.
En liten mask tjuvas från tallriken. “Gladbollar”, kallar hon dem istället för chokladbollar, absolut ingenting motiverar mig att rätta henne. Gladbollar.
Vips är lilla virvelvinden i mitt knä och jag passar på att borra in näsan i det yviga håret, hålla om det lilla axelpartiet och glömmer bort att drömma om fjällvandringar och tältnätter. Är bara här och nu, finns till och det är mer än tillräckligt just nu. Allt har sin tid och jag hoppas att tiden för gladbollar, varm choklad och häng i kökssoffan inte är över än, på många år.
En fruktstund hos hönsen
I måndags ville jag hävda att jag inte hade min bästa dag i livet. Fredrik jobbade eftermiddag och hade krupit ihop i gästrummet för att inte väcka oss allihopa mitt i natten, men det var en klen tröst när en liten tvååring kröp upp hos mig vid fem på morgonen och mina sömntimmar hade blivit alldeles för få. Sedan gick bara inget min väg. Sådana dagar kommer ibland, det behöver inte alls bero på något särskilt, men denna måndag var jag så öronbedövande trött.
Jag hade åkt till lanthandeln för att fånga några minutrar på egen hand, veckohandla, panta och sopsortera, sådant jag aldrig hade räknat som “egentid” för ett par år sedan, nu en kär stund på veckan. När jag kom hem ropade Fredrik “ta med frukt!!” sedan hittade jag hela gänget bakom ladugården där våra höns bor.
Någon var himla nöjd med egen banan. Jag själv får inte nog av blodapelsinerna just nu.
Kring husknuten på Höns Hilton stod våra damer och tryckte. Förfärligt vad kallt och otrevligt det verkade vara. De är inte riktigt överens med minusgraderna och blå-isen.
När fruktstunden var över trippade jag iväg och hämtade skottkärran med spadar, grepar och sop. Så satte vi på arbetshandskarna och satte igång med storstädning av hönshuset. Ut med allt gammalt bös och spån.
Vi har ett spån-proffs i vår familj. Som hon vältrat runt i diverse spånhögar från att hon var pyttebebis.
Vår lilla sagohöna Elsa var himla nöjd över påhittet. Inspekterade nyfiket det nya höet i redena, nya spånet på golvet och havren i matbingen.
När vi var klara svassade vår nya tupp – Tuppis – ett varv runt hönshuset innan han också hoppade in och inspekterade varje vrå. De är lättkränkta små varelser, våra små höns. Men ens var även mitt sinne lättare och kroppen fylls alltid av välbehagskänslor när djuren har det ordnat och fint.
En skoterutflykt till Hackspittarna
Förra året köpte Fredrik sig en korvgrillarskoter. Han har alltid haft sportskotrar senaste tio åren men denna gång blev det en gammal, men välhållen liten Yamaha. Aldrig har vi åkt och kört så mycket skoter som under detta år. I fjol packade vi oss på skotern med Loppan mellan oss, men i somras passade vi på att utöka maskinparken med grannarnas skoterpulka. Tacksamt med grannar som har lite äldre barn.
Så denna januaritisdag packade vi skoterpulkan med Muurikkan, picknickkorgen, veden, yxan, bebisen och tvååringen. Ja, jag rymdes själv också förstås.
Jag har aldrig intresserat mig för skotrar riktigt. Jag tog skoterkortet för att fjäska lite för den där pojkvännen jag skaffat mig på gymnasiet. Men sedan har jag knappt kört. Men vår röda lilla skoter gillar jag också. Jag har lärt mig blanda olja och bensin, tanka den och starta den. Sedan sätter jag mig gärna i skoterpulkan och njuter av vyerna, men lite mallig över att jag också kan. Men idag var det Fredrik som fick dra i snöret.
Så drog vi iväg. “Kolla där är min skog!” utbrast Lo och pekade med lilla vantklädda handen mot skogsdungen vi skulle spendera lunchen intill.
Allas vår Svante var nerpackad i mjukliften. I den låg Lo och gosade när jag var i stallet hennes första månad i livet. Så mycket minnen kopplade till gamla hästlivet. Men nu skapar vi nya minnen med mjukliften. Denna gång i skoterpulkan. Svante höll sig vaken minutrarna vi åkte skotern men somnade sedan, ljudlöst och helt lugnt under den blå januarihimlen.
Vi brukar turas om att göra eld och laga mat när vi är ute. Idag fick Fredrik metodiskt hugga ved och tutta igång alltsammans med en gammal Land-tidning. Jag plockade fram maten ur picknickkorgen under tiden. Och mamma-njöt med näsan mot solen.
Efter flera dagars töande var det ishalka överallt förutom inne i skogen. Loppan letade reda på en pinne och gick och dunkade den i träden. Vi kunde konstatera att det är ingenting man lär sig, det är något man har i sitt DNA som barn, visst?
Stunden viskade att vårvintern är på gång. Jag får alltid en sådan aha-upplevelse av ljuset.
Jag slängde på fredagens nötskav från Renbergsvattnets lantbruk någon mil bort. Potatisen från middagen i förrgår. En två komma femma Norrmejerier-grädde, en skvätt soya i urdiskad glasburk och viltfond. Jag tror det är min favoritmat. Serverade alltsammans med hemgjord lingonsylt i gammal sillburk.
Vi satte oss med ryggarna mot storstenen i skogskanten och kisade mot solen.
Sen ville Fredrik leka. Lo spanade efter “Papegojor” och “Hackspittar”. Sedan ville han visa mig alla träd han och svärfar fällt förra helgen. Det händer grejer kring Backen. Vår lilla kläpp ska gallras och Fredrik ska spendera kommande helger till skogs. Känns så roligt med projekt på gång. Sen packade vi ihop grejerna, suckade över över hur fin dag vi fått och tog en omväg med skotern istället för att åka direkt hem. Får inte nog av sådana här små äventyr.
Du kanske också gillar
En midsommar att minnas
Att leva är att börja om
Jag har insett på senaste att livet består till mångt och mycket av att börja om. Det går att applicera på allt. Veckorna som börjar om varje måndag, årstiderna som börjar om år efter år, vardagen efter ledigheten och så vidare. Jag tänkte på det igår när jag städade bort från en stökig diskbänk: där stod ingredienserna till varma chokladen jag gjord på morgonen, mixern jag använt till chokladbollarna, pärlsocker i en skål, disk, saker som är påväg någonstans. Ett virrvarr av grejer efter att jag varit sjuk.
Och dessutom resten av huset: pappret från chokladkakan på golvet i vardagsrummet, skal från apelsiner i minst tre rum, leksaker utströdda som strössel på båda våningarna, en teservis modell mindre utspridd i badrummet och under soffbordet – en trave böcker som väntar på att läsas. Alltid likadant når vi varit sjuka – man vill bara börja om och känna livet i sig. Så jag startar om tvättmaskinen med tvätten jag glömt plocka ur, städar bort skafferivaror, mixern och pärlsockret. Sopar bort små bitar av papper under kökssoffan och fem stumpar majskrok.
Jag tänker att livet är mycket så. Att städa upp hemmet och sig själv efter sjukdom. Att ta tag i träningen och hälsoåret trots att jag tvingats till en paus med feber och tung kropp. Att duscha av sig och börja om. I smått och i stort – att börja om. Så i veckan börjar jag om med hälsoåret, renbäddar sängarna, veckohandlar, städar ur hönshuset och får någon ordning på livet igen.
I höstas hade vi en himla bra ruljans här hemma. Tvätten var klar på onsdagar och det veckostädades och handlades på torsdagar, varje kväll var diskmaskinen startad och på söndagar fick vi stöka till oss ordentligt med dusch, ansikts- och fotvård. Tillfredsställelsen var total. Hur mycket jag än försöker säga att jag är flexibel så tokälskar jag rutiner (med hänsyn till livet – förstås).
Jag blir förundrad över hur bra jag är på att faktiskt vara sjuk. Jag tycker synd om mig själv, orkar inte stöka bort efter mig, vill bara ligga under täcket och blunda eller ligga i soffan som en boll och titta på dålig tv. Men sen, när jag är frisk, vill jag vädra ut all känsla av sunkighet och sjukdom och börja om. Igen och igen.
Jag behöver inte ha kliniskt rent runt om mig för att må bra. Jag kan absolut gå och sova med dammråttor i hörnen, disk på diskbänken och stök i hallen. Men om jag ansträngt mig och fått städat i de flesta vrår så mår jag faktiskt bättre. Det är som att handlingen föder en ny handling och vips är omgivningen tjusig runt mig. Så kommande veckan börjar jag om, med stökrejs inne och ute, med träning och med vällagad mat.
Vad ska du börja om med framöver?
En januarivecka
Ett inlägg tillägnat en januarivecka kommer här. Vi började veckan med att hälsa på hos en föräldraledig kompis som har barn i precis samma ålder som Lo och Svante. Det var på tok för trevligt för där blev vi kvar halva dagen. Det handlades lite förnödenheter på lanthandeln och om kvällen skulle vår andrabil lagas. Vi hade bestämt oss för att ha en “förbättringsvecka” och ta tag i en herrans massa surdegar som legat runt om oss.
På tisdagen vaknade vi upp till plusgrader och vi spenderade morgonen med att spela spel. “Alfons Åberg – Tågspelet” fick Lo i julklapp och det går utmärkt för en snart treåring att spela, med lite hjälp från oss.
Det är så roligt att hitta på saker med barnen som man själv uppskattar. Jag är dålig på att leka lekar men spela spel, pyssla, rita och bygga duplo uppskattar jag massor!
Vi hade turan att Fredrik hade “ledigvecka”, som han har efter sju dagars och närmare sjuttio timmars jobbande. Då pustar vi alla ut.
Vi hade fortfarande kalaskänsla i både kroppen och huset efter mitt trettioårsfirande. Vi jobbar på att äta upp mat ur de överfulla frysarna och skafferiet kommande tiden, och det blir ju lite roligare med halsduk, tända ljus och blommor i vas, visst?
På tisdagen fick vi skicka ännu ett sms till förskolan att vi hoppar över de femton små timmarna Loppan ska vistas där per vecka. Covid och magsjuka snurrar runt just nu. Men vi roar oss förstås hemma, hon fick åka skidor på gårdsplanen medan jag och Fredrik packade svärfars släp proppfull med skrot från ladugården. Så tog vi oss en sväng till närmsta samhälle, pantade burkar, lämnade skräp, handlade en korg full med frukt och svängde förbi morfar för att säga hej i dörren.
Skafferirensningen fortsatte lagom till kvällen och till efterrätt blev det en bortglömd kartong chokladpudding. Inte ätit sedan jag var liten men det var lika gott som jag minns det. Lagom avancerat.
På onsdagen var jag ute i stallet i ottan – Fapri vaccinerades av bästa veterinären Karin. Sedan åt vi frukost och jag kunde inte skaka av mig hur trött jag var och hur ont kroppen gjorde.
Jag var yrslig och dan. Morgonen efter vaknade jag med feber, frossa och ont i hela kroppen. Tog ett negativt snabbtest och höll samma tempo som halvåringen i huset. Många tupplurar alltså.
Jag skickade iväg Fredrik till skogen i några timmar med sin nya motorsåg han fått ta över från pappa. Vi höll nere tempot rejält och jag ville att mamma skulle komma och ta hand om mig.
Efter en stund hämtade Fredrik Lo så hon skulle få vara med och fälla träd till skogs. Jag vinkade av dem och låg och sov med Svante under tiden.
Lagom till aftonen kom de hem och jag fick mig lite frisk luft när jag gick ner till stallet och pysslade om ponnysarna.
Blå timmen fjäskade för mig. Det är alltid så underbart att komma ut efter sjukstuga inomhus. Jag kände mig hyfsat pigg och var så glad över min stund utomhus.
Hemma väntade Knut på mig under discolampan i hallen.
Där hemma höll lilla gänget på att se över motorsågen. Galet spännande tyckte Lo, det enda hon önskar nu är en egen motorsåg.
Försökte mota sjukan med broccolisoppa från vår egna broccoli, tunnbörd mina föräldrar bakat i vår bagarstuga och smörgåspålägg från Fredriks föräldrars gård. Gott var det.
Hela fredagen låg jag inne.i soffan med feber och kikade ut på vackra vädret medan Fredrik umgicks med barnen.
Om kvällen, precis efter På Spåret, vaknade vår vanligtvis sjusovande lilla älskling och var också krasslig. Alldeles nyvaken och yr.
På lördagen levererades ännu ett covid-test till dörren, denna gång av mina föräldrar. Med var också en bit semmelkladdkaka som plåster på sjuk-såren. Så otroligt gott. Även detta test var negativt. Jag var dessutom feberfri sedan kvällen innan och energin återkom i liten dos, minut för minut.
Så på söndagen samlades vi med kusinerna och tillika våra grannar på byns skidskobana. Fredrik och Lo tog skotern dit, Svante och jag anslöt lite senare med fikat.
Jag hade snabbrullat några chokladbollar, skurit upp lite blodapelsin och kokat varm choklad.
Varm choklad slår kaffe och te med hästlängder.
Barnen åkte skidskor, förutom Svante som sov sig genom alltihop. Fredriks syster var också på plats, äntligen fick vi träffas efter att vi varit sjuka i omgångar. Lo var så glad över att få träffa kusinerna.
Jag försökte hålla mig på lite avstånd och njöt av plusgraderna och solen som nästan orkade sig genom molnen.
Sen åkte vi hem till lunchbestyr och en diskbänk som inte städat sig själv medan vi varit borta.
Fredrik har åkt på jobbet för att jobba eftermiddag i veckan, Loppan har fått se lite tv medan jag ordnat detta inlägg. Strax ska jag ordna lasagne, pyssla om djuren här hemma, bada och lägga isäng barn. Vi lever verkligen ett “var tredje vecka-liv”, från mycket tillsammanstid till mycket ensamtid med barnen. Det är vår vardag som vi valt den, fint att få lägga en “ledigvecka” i bagaget och hoppas på friskare tider framöver.
Allt du behöver införskaffa innan du köper kanin
Funderar du på att skaffa kanin eller har du redan bestämt dig för att en liten fyrbent vän ska förgylla ditt eller dina barns liv framöver? Då vill jag ge dig mina bästa tips på grejer att tänka på och inhandla innan kaninen anländer.
När vi skaffade våra kaniner Aska och Hoppsan i somras så var jag fast beslutsam att de skulle få ha det så naturligt som möjligt och att jag skulle försöka främja deras naturliga beteenden så gott det går, främst genom att skaffa två kaniner så de har sällskap av varandra. Jag ska dock inte sticka under stolen med att det inte alltid är enkelt att veta vad som är bäst för mina fyrbenta små vänner, men bara tanken på att viljan finns där att ordna ett bra hem åt kaninerna är gott nog för mig, sedan kan förbättringarna få komma eftersom. Det är aldrig för sent att ångra sig eller åtgärda något som inte blev bra från början! Men de orden sagda ska jag försöka sammanställa de bästa tipsen jag har om just du går i tankarna, eller bestämt dig för att skaffa kaniner framöver:
Foder
Kaniner mår bäst av en enkel kost. Det är lätt att bli lurad i djuraffärerna att köpa olika sorts pellets och fröblandningar men det kaninen behöver är helt enkelt grovfoder. Det innebär fri tillgång på gräs på sommaren och hö på vintern.Kaninernas tänder växer hela deras liv och hålls i schack av bra kost. Kaninerna uppskattar också att gnaga på pinnar och äta blad. Mina kaniner får på vintern en liten näve havre varje dag, det är energirikt och kaninerna kan få lite extra spring i benen av det.
Det är lockande att ge kaninerna godsaker, här gäller det att begränsa sig då kaniner har känsliga magar och mår inte bra av snabba foderbyten. Våra kaniner får smaka både frukt, bär och grönsaker, men i små mängder och oftast som belöning, då och då. Saltsten, mineraler och vitaminer är överflödiga för kaniner och behöver inte ges.
Matskål och vattenbehållare
Vi har helt skippat matskål, istället stressar vi ut havren för att kaninerna ska få sysselsättning och aktivering, ett enkelt tips att roa kaninerna! Om man hellre vill ha matskål är en i keramik att föredra, de är enkla att tvätta ur och kaninerna kan inte gnaga på skålen då. Dessutom är de tyngre och står stadigt.Vi har vattenflaskor till våra kaniner, det är mest hygieniskt. Men i början när man hämtar hem en kanin kan det vara klokt att låta dem ha en vattenskål första tiden också, för att se till att den verkligen får i sig vätska.
Utrymme att husera i
Traditionellt har kaniner bott i kaninburar men jag skulle vilja slå ett slag för ett större boende, om möjlighet finns! Våra kaniner bor i en ponnybox i stallet och har gott om utrymme att skutta runt. På Jordbruksverkets hemsida finns regler som ska följas och måttangivelser på kaninernas bur. Tänk på att detta är minsta tillåtna storlek – ordna gärna ett större utrymme för kaninerna!Förutom att hålla koll på storleken på kaninernas utrymmen är det viktigt att tänka på:
- Kaninernas utrymme ska vara en stimulerande miljö
- Kaninernas behov att bygga bo ska tillgodoses (med t.ex. hö eller halm)
- Kaninerna ska ha tillgång till en “hylla”, det kan t.ex. vara ovansidan på en låda eller liknande. Alla kaniner i utrymmet ska rymmas på “hyllan” samtidigt.
- Ska kaninerna bo utomhus ska buren vara upphöjd så att kaninerna inte blir nedkylda
- Nätgolv är bara tillåtna på uteburar såsom betesburar
Förutom att införskaffa själva boendet med “hylla” och ett litet krypin (kaninerna älskar att ha någonstans att gömma sig och sitta och kura) så behöver du något att ströa med. Vi hade kvar sågspån från tiden med hästarna, men halm eller halmpellets är väldigt bra strömedel!
Päls och klovård
Vilken pälsvård kaninen behöver beror på vilken ras du väljer. En lurvig kanin kräver mer pälsvård (speciellt när den är ung) än en korthårig kanin. Läs på om rasen och välj karda/borste/kam därefter.Kaninernas klor måste klippas då och då, det finns speciella små klosaxar för det.
Annat
För att kunna aktivera kaninerna och umgås med dem är det skönt att ha en sele hemma, det är inget måste men jag tycker själv det underlättat. Många gånger kan det vara ett hjälpmedel, om man t.ex. måste uppsöka veterinär eller förstås om man skulle vilja åka och träna eller tävla med sin kanin. Vi har köpt ett elastiskt koppel, det får vår tvååring använda om hon vill skutta med kaninerna, på så vis kan hon inte råka slita i dem.Kaniner är väldigt sociala och nyfikna djur, de leker inte på samma vis som hundar och katter men jag upplever ändå att de uppskattar att undersöka nya grejer. Det kan vara allt från vedklabbar att upptäcka, till små bollar eller en tunnel. Bara fantasin sätter gränser! Det går att variera hur mycket som helst och extra roligt blir det om man då och då gömmer en morotsslant eller liknande i “leksakerna”.
Till sist är det bra att ordna en transportbur. Vi hämtade visserligen hem våra kaniner i en vanlig kartong, men en transportbur är inte alls dum att ha hemma. Tänk bara på att lägga in t.ex. en gammal handduk som vaddning istället för t.ex. hö – vill det sig illa kan kaninen sticka sig i ögonen ordentligt på höstråna under en inbromsning.
Jag hoppas att tipsen på grejer att införskaffa varit givande ~ Lycka till i jakten på din drömkanin!
Min nya kamera
När jag fyllde trettio fick jag en sån galet fin present av Fredrik, en ny kamera! Jag hade inte önskat mig något i present mer än att hitta på något tillsammans senare i vår. Men min Fredrik är minsann mästare på överraskningar (minns ni förlovningen på en fjälltopp?), så i paketet vår lilla Loppa ivrigt öppnade åt mig låg en sprillans ny, jättefin Nikon Z6. Jag tappade orden. Oh, vad jag önskat att kunna uppdatera min kamera som jag ju använder varendaste dag, men jag har inte gett mig själv lov att unna mig något sådant. Så nu unnade han mig den. “Det känns själviskt, du förevigar ju barnens uppväxter och det är ovärdeligt”, sa han med ett snett leende. Vi försökte få tag i ett minneskort till kameran inne i stan, men gick bet. Så tillslut fick jag beställa hem ett och gissa hur pirrig jag var när Postnord tillslut rullade uppför Backen med mitt lilla paket.
Jag tog hjälp av vår lilla “keeet”-älskande Loppa.
Så tog jag mina sista bilder med min Nikon D5300 (hojta till om någon vill köpa den av mig!) och började samla minnen med min nya kompis. Jag är redan totalt golvad över färgerna den återger, kvaliteten på bilderna, hur tyst den är och känslan av genuinitet när man håller i kamerahuset. I år vill jag verkligen utveckla min blogg och jag är helt övertygad om att kameran kommer att hjälpa mig med det, så otroligt bra present!
Att märka skillnad
Idag märkte jag för första gången skillnad på min kroppsliga ork. Vi hade packat hela svärfars storsläp med skräp och åkt in till samhället för att slänga alltihopa på återvinningen. När jag stod där i mörka januarieftermiddagen och hivade förpackningar hit och krossat glas dit så kände jag för första gången på flera år – det är inte jobbigt! Jag lyfte upp en stor kasse med tidningar och reklamblad jag vet att jag tidigare måsta ta i omgångar, som om det var det naturligaste i världen. Vilket gott kvitto om att vara på rätt väg.
Hälsoåret för mig innebär inte alls några omkullkastande vanor, det handlar egentligen bara om att göra små, ständiga förbättringar. Sedan vi blev friska i början av året har jag försökt ligga i med rörelse och; allt räknas! Jag har varit ute och joggat längst Byavägen och det är fruktansvärt jobbigt, finns inte en tendens kvar av mina tidigare löparbedrifter kvar i min kropp. När det passat har jag promenerat istället för att åka bil, dragit pulkor med barn och puttat vagnen framför mig, vi har också gympat hemma vilket är otippat härligt. Det kommer inte helt naturligt för mig, det sitter långt inne och det krävs en kraftansamling varje gång jag ska över rörelsetröskeln. Men där och då, på återvinningscentralen inne i samhället så kände jag – att jag orkar – och det var värt den extra lilla ansträngningen jag tagit mig an senaste veckorna.
10 roliga vinteraktiviter med barn
Något av det bästa jag vet är att vara utomhus, även på vintern! Om man klär sig efter väder och bestämmer sig för att det är roligt så länge det är roligt så går det bra, tycker jag. Det är inget misslyckande om det bara blir en halvtimme ute eller om någon ger upp och hellre vill gå in, allt räknas och tröskeln behöver vara låg när småbarn är med i bilden. Ända sedan Lo var en pyttebebis har vi varit flitiga på att hitta på saker utomhus, både under veckodagarna och under helgerna. Här är några idéer på roliga vinteraktiviteter att prova;
- Att lägga sig ner i snön och helt enkelt göra snöänglar. Detta roar de små och är förvånansvärt kul även för en själv ~ har du provat att ligga på marken och titta på molnen? Oerhört befriande.
- Gräva snötunnlar i snöhögar är så roligt! Just i år har vi inte hunnit få några massiva snöhögar men så fort vi har en ska vi bygga tunnlar. Roligast är att göra hål på toppen så man kan spana ut.
- Att gå ur när det är mörkt och ha med en pannlampa eller ficklampa att lysa med, riktigt festligt!
- Ta med lunchen utomhus, klassiker som korv eller klämmackor blir så gott utomhus. Roligt för barnen att grilla sin egna mat och min upplevelse är att de äter bättre när de själva fått vara med och tillaga maten.
- Skriv ut Elin Lewenhaupts vinterkryss och kör som aktivitet
- Ta och leta spår, det behöver inte vara bara spår från vilda djur som rådjur, hare eller älg, lika kul är det att hitta bilens spår, pappas fotspår eller kissens spår.
- Ta med hela familjen och åk spark! Antingen med barnsparkar, blir någon trött kan man ordna sparktåg där föräldern sparkar sparken där en småtting sitter och håller i sparken framför. Det finns också sparklådor där man kan bädda ner barnen, otroligt mysigt!
- Bygga snölyktor och snögubbar, detta går bara göra vid kramsnö, så passa på!
- Något som har längre väntetid men ger att roligt resultat är att frysa in egna ljuslyktor. Det finns flera roliga beskrivningar på nätet (t.ex. frysa in vatten i en sockerkaksform och sedan tända värmeljus i) eller varför inte frysa in vatten med karamellfärg i mjölkpaket, det blir roliga klossar att leka med utomhus!
- Klassikern som fungerar både i pulkabacke, i små sluttningar på tomten och på plan mark; att åka pulka, madrass, bob, tefat eller liknande. Jag brukar knyta en pulka runt midjan på mig själv med ett grovt snöre, så får Lo åka pulka medan jag har händerna fria. Bra träningspass för mamman vill jag lova!
Har du några aktiviteter du brukar göra med dina barn? Oftast brukar vi ha sysslor att göra när vi är ute, som att mata djuren eller ordna något praktiskt som att skotta. Men roligast har vi när vi föräldrar bara släpper alla måsten och har roligt och leker en stund. Sparka för glatta livet, grilla korv för själens skull och gräv snötunnlar som att det inte finns någon morgondag ~ du kommer inte ångra dig!
