Helgkaka: Blåbärsmuffins
Allt blir lite godare utomhus, visst? I helgen tänker jag tipsa om en så god kaka, en hybrid mellan muffins och blåbärspaj. Älskar crunchet ovanpå!
Jag tog med en påse ut sist när vi var och pimplade, så himla gott att värma över öppen eld och dricka rivigt, svart kaffe eller varm choklad till.
Så gott med en skvätt citronsmak i smeten!
Så – helgens tips! Så gott!
Nyårsafton och fjolårets löften
För två veckor sedan var det nyårsafton. Vi hade planerat både besök i pulkbacken och middag med några vänner, men vi hade ju besök av lång-sjukan med ögoninflammation så vi fick snällt hålla oss hemma. Jag kände mig lite snuvad på firandet men hade inställningen att ordna ett mysigt firande ändå.
Vi hade äntligen ork över till att stöka till lite hemma efter en veckas sjukdom. Vi började med att slänga ut granen som såg lika eländig ut som vi gjort. Vi kunde enkelt skaka bort alla barr, knipsa bort några grenar med sekatören och slänga ut den genom fönstret. Så skönt att slippa att ha barr över exakt hela huset.
Det slog mig när jag försiktigt plockade ner alla kulor att jag inte alls bloggat på det viset jag tänkt i början av året. Jag hade sådana stora tankar om att låta bloggen fungera som ett lantlivsmagasin med guider, krönikor, texter från hjärtat och fina bilder från vårt liv på landet. Men istället blev det nog mer dagbok än någonsin? Jag gillar blandningen och hoppas kunna bjuda på mer varierat innehåll framöver. Ett inlägg hade kunnat vara “min favoritjulkula”, då hade ni fått se bild på denna gulliga tekanna och fått veta historian bakom den. Nåväl!
Jag hade lovat att pyssla om hästarna lite extra under nyårsaftonen så vi tog sparken med nya sparklådan och susade ner för backen.
Så mysigt ~ nedbäddade bland fårskinn och ullfilt. Ett trött litet gäng, Svante somnade ett ögonblick senare. Vi mockade, fyllde vatten och höpåsar. Allt med en önskan om ett lugnt tolvslag så hästarna skulle slippa bli stressade.
Väl hemma igen åt vi Kalix löjrom på toast, rådjursryggbiff med potatisrullar och skålade i pepsi.
Trött och slut efter sjukveckan. Men så tacksam över livet. Allt blir så påtagligt vid högtider, glad över att få fira ännu en nyårsafton. Lite mjuk i kanterna och skör, som jag blir när barnen är sjuka. Vi spelade spel, såg på film och när barnen somnat tjavade jag ner till hästarna.
Hästarna mådde gott. Tolvslaget var lugnt och sinnet lätt med frist luft i lungorna.
Så vaknade jag upp, första dagen på året och var pigg. Lämnade ett trött gäng hemma i sängen och tog en lång promenad för att starta hälsoåret på bästa vis. Passade på att reflektera lite över fjolårets nyårslöften.
Är du team nyårslöfte eller inte? Jag har inte varit något större fan av nyårslöften förrän för bara något år sedan, tycker det är ett strålande sätt att samla sig lite, anta någon sorts riktning på hur man vill att livet ska se ut kommande året. Jag tror att man själv har stor påverkan på sitt egna liv och mående så att bestämma riktning för vad man vill åstadkomma är inte mer än rätt tycker jag
Här är fjolårets nyårslöften och en kort reflektion över dem:
– Flytta upp på övervåningen.
I juni flyttade vi upp sängen, soffan, Los säng och åkte och köpte en TV lagom till slutet av fotbolls-EM. Vårt stora mål för fjolåret, nu bor vi in oss och inreder pö om pö i vår egna lilla snigeltakt. Alltså, jajamen, det gick!– En ny klädstil + handla de flesta kläderna secondhand
Jag vet inte riktigt vad jag hade i åtanke när jag skrev målen, för bara någon vecka senare kom jag inte i annat än mjukisdressen med bred mudd om magen och rymliga tröjor jag fått låna av min syster. Jag har mest köpt begagnade kläder på Sellpy men märkt att de inte håller någon vidare kvalitet och många av plaggen är redan (!) sönder. Däremot har jag klätt mig i mer färg och utmanat mina “vanliga” snitt med puffärmar, croppade toppar, höga kjolar och liknande men nja, inte fullbordat!– Odla mer!
Oh, ja! Jag lovade mig själv att inte utöka men utökade ändå med dubbla storleken. Planterade lite träd, anlade någon liten rackarns rabatt och odlade nya grödor, många grödor och också mycket ogräs jag inte orkade rensa, förstås.– Hästar i vardagen
Jag hade inte en susning om att Fapri skulle flytta “hem” ett halvår senare. Så bra det blev, första halvåret hälsade vi på Fapri varje vecka och nu är hon en given bit av vår vardag.– Ta hand om min arma kropp
Jag tog tag i mitt ryggont och blev betydligt bättre på att röra på mig. Kom i mål med graviditeten med en ganska pigg kropp och idag behöver jag inte säga benämna min kropp som “stackars”. En bra början, ser fram emot fortsättningen!– Nöja mig med mindre
Denna tudelar mig lite. När vi slutade lägga alla våra pengar på renovering så fanns plötsligt en peng kvar till mig själv i slutet av månaden. Den pengen har jag njutit så av. Jag kan konstatera att jag älskar lite lagom flärd då och då men att jag absolut är nöjd med mindre.– Läsa böcker. 2021 vill jag läsa minst 6 böcker. Det borde vara görbart.
Om jag får räkna in ljudböckerna så kom jag i mål. Men tappade helt bokläsningen i perioder. Jag hoppades att det skulle vara en naturlig del av vardagen men så har det inte riktigt varit.– Skriva och blogga. Jag tänker mig att min instagram framöver mer ska få bli en bilddagbok med mobilbilder från lantlivet och renoveringen, så får bloggen bli mitt universum och inspirationsmagasin jag alltid drömt om att få skapa.
Här blev det helt tvärt om, jag gick in hårt på att försöka skaffa mig 10 000 följare på instagram för att kunna länka till bloggen från instagrammen. Men i slutet av året öppnade Instagram upp för alla att länka fritt. 10 000 följare fick jag på årets sista dag (wow!) och bloggen har mest fungerat som en dagbok i perioder när jag haft lust och tid till den. Men 2021 är året det blev roligt med både instagrammen och bloggen igen, det är jag tacksam över och numera så peppad på att få vara kreativ här! Hoppas det kommer märkas framöver!Trettioårsfirandet
I tisdags, den elfte, fyllde jag trettio år! Jag ska berätta om er för firandet, alltihopa började i lördags då vi bjudit hem min sida av familjen för att åka pulka, skoter och äta lunch utomhus. Men termometern stod stadigt på -27 och varken kusiner, systrarna, svågrarna eller morföräldrarna var särskilt sugna på att spendera dagen ute i de kallgraderna. Så vi tänkte om och ordnade inomhuskalas istället.
Jag hade pyntat med discolampa, rosa serpentiner och vimplar i taket. Festligt skulle det vara!
Det anlände kusiner på löpande band. Allesammans är de fem. Jag kan nog gissa att det är svåger-Linus som får alla barnen att kikna av skratt. De har så roligt tillsammans!
Så fick jag öppna så fina presenter. Blev så bortskämd så ~ helt otroligt vilka “mitt i prick”-presenter familjen kommit på. Hotellvistelse med barnvakt, en matberedare jag sneglat på så länge jag kan minnas, fina Orrefors-kniven och Rörstrands-tallrikarna. Klassiker som kommer få bo i köksskåpen för evigt. Ute på bron hamnade en vacker tulpan mamma fryst in i ett isblock. så rolig blomsteridé till ett januaribarn!
Jag hade ordnat fräsiga brillor till alla barnen som de roade sig med fram till lunchen. Vi gjorde en klassiker – grekisk pytt – och barnen fick våfflor jag gräddat i pyjamasen på morgonen.
Sedan blev det filmkväll för kusinskaran. Vi öste upp de vegansk ostkrokarna i små lådor och satte igång “Dumma mej”.
Vi vuxna fick sitta och prata i mun på varandra och smygäta godis medan småttingarna med stor spänning hade filmmys.
Jag ordnade ihop den godaste kalasefterrätten jag vet, barnkalaskänslan var total med tomtebloss i marängsviss!
Sedan åkte familjen vidare, vi sa “Hejdå, vi ses om en stund!” och svirade om.
Jag tog på mig min favoritklänning just nu och kammade till håret. Sedan åkte vi in till stan och restaurangen “The corner” som vi aldrig besökt tidigare. Maten var fantastiskt god! Sedan gick vi några hundra meter hem till äldsta storasyster för mer lek och efterrätt.
Vilket fantastiskt firande! Precis som jag ville ha det, få umgås hela dagen med familjen och äta god mat.
Dagen efter ~ söndagen vaknade vi upp och satte igång med kalasstöket igen. Denna gång skulle andra halvan av familjen komma på middag, alltså Fredriks föräldrar och syskon med barn. Jag hade tänkt dokumentera dagen men kameran laddades ut så ni får hålla till godo med två bilder från dagens påfyllning av friskluft. Jag var så glad att hönsen börjat lägga ägg igen, vilken present! På kvällen kom nästan hela stora familjen, småkusinerna åt under discolampan och vi vuxna fick kalasa på kall buffé med kyckling, potatissallad, sallad, vitlöksbröd och såser. Tårtor i blått och grönt. Så genomtänkta och fina presenter. Måste visa dem i bild någon dag! Så vinkade vi hejdå och alldeles fylld av familjemys, mat och tårta stupade vi isäng.
På måndagen fick vi besök av kära vänner och hjälp att äta upp resten av tårtan. Sedan gick jag och la mig, sista kvällen som tjugonio.
Jag vaknade av att Loppan kom in till sovrummet vid sex på morgonen och ringde strax därefter Fredrik som jobbar dagskift och åker hemifrån vid fem. Hörde hur han började klampa runt på nedervåningen så jag hann bli orolig att han försovit sig. Han kom upp till sovrummet och yrade runt, sa något om att ingen från jobbet ringt och efterlyst honom och att han måste skynda sig iväg. För att sedan le finurligt och berätta att han tagit ledigt!
Han gick ner för att göra frukost och sa sedan i förbifarten “Svante ska sova på Wood Hotel inatt.. men inte Lo, hon ska sova hos farfar! Men vi ska förresten också sova på Wood Hotel”. Vilken överraskning! Under frukosten fick jag paket, höll på att trilla baklänges när en ny kamera låg i paketet. Vi packade oss iväg och under packningen stack han åt mig ännu ett paket. Så vackra pärlörhängen.
Jag hade bara en plan för dagen – att bada med Svante och hans småvänner på badhuset. Så det gjorde vi innan vi drog en lov på stan för att kolla om det fanns något minneskort till nya kameran (det gjorde det inte så håll tillgodo med mobilbilderna!). Vi checkade in på hotellet på trettonde våningen. Väl på plats dök farmor upp och skötte Svante åt oss så vi fick gå på spa. Vilken flärd! Vi satt på tjugonde våningen och blickade ut över vårt Skellefteå och pratade om allt livet bjudit oss på hittills. Barnen, gården, djuren. Hästplanerna framöver, vad vi vill hitta på till sommaren och vad vi ska prioritera först på långa gårdslistan.
Det ammades, fönades hår och svirades om till klänning. Sedan åkte vi hissen till nittionde våningen och Miss Voon. Sådan smakfest, vilken matupplevelse! Alldeles mosiga och nöjda efter dagen åkte vi ner till vår lilla bebis som sov sött i dubbelsängen. Farmor vinkades hejdå och tackades så hjärtligt för stunderna vi fått på tu man hand.
Vi sov som tre stockar och vaknade av att jag drällde hotell-telefonen i backen i sömnen. Såsade oss ner till frukostrestaurangen på våning fyra och en så god frukost.
Blåbärsyoghurt med granola, grahamsbaguette med morotsmarmelad, äppelmust och äggröra med grönkål. Allt – så gott!
Vi la oss för att lura en stund till innan vi började längta på tok för mycket efter den där lilla Loppan hemma hos farmor och farfar.
Så åkte vi hem igen. Till djur som behöver omvårdnad, rester i kylen och kalaspynt prick överallt. Hem till vardagen och gården och första dagen som trettio. Jag är så tacksam över allt firande. Från båda familjerna, från nära och kära och från min Fredrik. Han vet minsann hur man styr upp ett redigt firande med överraskning!
Du kanske också gillar
En midsommar att minnas
Jullovets slut
Vi blev ju sjuka hela hopen från juldagen och resten av julledigheten. Men så blev vi friska, vi vädrade ur huset, bäddade rent i sängarna och städade bort alla leksaker spridda över huset. Sen samlade vi nästan hela storfamiljen för lite jullovsaktiviteter ~ tacksamt med skiftgång för Fredrik!
Vi vi skickade vägbeskrivningar via SMS och möttes allihopa i Kyrkbäcken. Svante hade somnat så gott så han fick bara lyftas över från lilla bilstolen till ullpåsen i pulkan.
Där sov han gott, så gott. Med ulloverall, vanlig overall, dunpåse och mjuklift. Sov och sov och sov gjorde han.
Det löstes fiskekort, packades upp fika och fiskegrejer. Ett peppat gäng!
Vi tog sikte mot platsen morfar sett ut åt oss alla.
En så otroligt vacker dag. Lagom kallt och slående fint överallt.
Spänningen steg när morfar borrade hålen i isen.
Jag kan möjligtvis ha sagt någon gång att jag aldrig mer ska pimpla. Men när jag själv fick barn söker jag samma trygghet som jag själv hade som liten. Så pimpelfiske låter helt plötsligt som en strålande jullovsaktivitet i mina öron. Mysigt, ju!
Vi satte igång och fiskade. Maggot på kroken och sedan ~ vänta.
Lo var otroligt peppad i början, kikade ner i hålen för att få en skymt av fiskarna.
När resten av kusinligan anlänt blev det bus och lek och plötsligt skrek storkusin till och upp kom dagens fångst, ha liten abborre. Spänningen var olidlig!
Mamma och pappa, så många sjöar vi besökt för pumpling genom åren.
När krafterna började tryta värmde vi oss vid elden. Skorna på småbarnen togs av och fötter och händer gnuggades varma. Sedan dukade vi upp för lunch och fika!
Korv med bröd till kusinskaran och pitabröd med fyllning till de vuxna.
Så vaknade en trött liten kille till liv lagom till lunchen.
Min storasyster Emelie höll barnen varma med lekar och påhitt. Storkusin tog sitt uppdrag på största allvar och drog runt tre småkusiner på madrasserna.
Medan familjens minsting gosade i både mormor och mosters famn.
Vi drack rivigt kokkaffe, vallade ungar och kom sedan hem med rosor på kind. Så härlig jullovsdag!
Odlingsåret 2021
Odlingspeppen var enorm i februari 2021. Jag började på ett infall filma små odlingsfilmer och var tidig med att lista frön och drömma mig bort till trädgårdslandet.
Nu när vi inte hade hästar på gården längre tog jag sadelkammaren och gjorde om den till ett tillfälligt odlingsrum. I mars samlade jag ihop krukor, godislådor, jord och frön och satte igång. Söndagarna blev mina odlingsdagar ute i “odlingsrummet”.
Allt det gröna i april gjorde mig salig, de där små gröna bladen gjorde mig så glad. Alltid hade jag Loppan vid min sida. Var så tacksam att drömmen om ett grönare liv tändes vid hennes födsel och nu fick jag äntligen uppleva några av målbilderna tillsammans med henne.
Min målsättning vad några, kraftiga plantor av lite av varje. Men det var som att jag slant med fröpåsen gång på gång. Jag provade att vinterså blommor och spenat med snö på toppen och fortsatte att föreviga alltihopa i odlingsfilmer på instagram.
I slutet av april hade landet tinat fram och jag ropade ut “Ett, två, tre, trädgårdstider!”. Numera med stor mage och ett ständigt stånkande och stönande. Jag tänkte att det skulle vara lätt som en plätt att få fart på bäddarna, lite jordförbättring i form av gammal hästskit och saken skulle vara klar. Tji fick jag!
För jag impulsköpte tolv pallkragar i grannbyn på Facebook köp & sälj. Satte igång och planerade, utökningen skulle innebära att jag plötsligt hade dubbelt så stort land och behövde fylla tolv pallkragar. Men först målade jag, falurödfärg är ju alltid en god idé.
I början av maj var det fortfarande kallt ute och mina plantor var små och skruttiga. Jag försökte ha tålamod och tänka att vi ju inte kan dundra på i samma fart som “de i söder”. Men lite fundersam var jag, om det skulle hinna bli något överhuvudtaget. Omplantering av broccoli mot ladugårdsväggen kändes som en god idé.
Jag började skrufsa runt lite i bäddarna, köra någon kärra med hästskit och kände mig nöjd. Började klura om jag till och med skulle hinna bygga något tjusigare staket runt alltihopa (dagens staket är en “rädda det som räddas kan från hönsen”-lösning).
Jag kände efter hur kroppen mådde och tog mina stunder efter jobbet eller på helgerna. Började stånkande lyfta ut pallkragarna på plats och kände in den nya odlingsdelen.
Som alltid på våren gick tiden fort och runt om Backen började det grönska. Jag fick lägga i en extra växel i maj och rulla ut markduk, fylla pallkragar med kartong och brunnen hästskit. Puh vad jag svettades och kände pulsen ticka när jag kånkade runt på gravidmagen, skottkärran och en herrans massa skit.
Vitlöken jag satt hösten 2020 kom upp och jag provade att bädda in den i ull för att kväva ogräset.
Några av bäddarna började få oroväckande mycket grönt i sig, började inse att hela bäddarna snart skulle drunkna i envisa ogräset kvickrot. Började rycka upp så mycket jag förmådde varvat med fortsatt ompyssling av pallkragarna. Tidigt, när det fortfarande var kyligt ute, satte jag ut den vintersådda spenaten. Kunde konstatera att vintersådd inte var något för mig, blev ingen succé, men ändå skulle de små näpna bladen ner i pallkragarna.
Helt plötsligt var det juni, allt prunkade runt trädgårdslandet och ungefär här insåg jag att, jag ligger efter! Inga frön i bäddarna, flera pallkragar gapade tomma och det enda som växte i hela trädgårdslandet var några futtiga vintersådda strån till spenat. Och kvickrot. Så jag fick helt klart lov att sätta igång, ordentligt.
Så jag gjorde en kraftsamling. Håvade fram kartong och letade fram allt möjligt bös du kan tänka dig (gammal halm/ensilage/löv/gräs) och toppfyllde med brunnen hästskit.
Jag planterade ut resten av det jag vintersått. En låda rosenskära och en låda ringblommor. Blev bara några strån av det. Halva fröpåsarna hade jag sparat för direktsådd.
Jag var nu rätt så höggravid, med bara någon liten vecka till beräknad födsel. Fredrik jobbade antingen på sågverket eller uppe på övervåningen för att få klart huset innan bebisens ankomst, jag fick helt enkelt bara ta tag i det. Mysigt var det också, att äntligen få jorda ner händerna och varva ner huvudet inför föräldraledigheten.
Mina plantor började bli långa och gängliga och att jag slant med fröpåsen i våras gjorde att jag kunde hiva ut plantor till höger och vänster. Här påväg till svärmor och svägerska med ett gäng. Morötterna är köpes, till Fapri som fick vara budbärare.
När jag gick hem på ledighet för att förbereda mig inför Svantes ankomst så fick också Loppan gå på ledighet, så vi spenderade många timmar ihop ute i landet. Hon vattnade och vattnade med lilla vattenkannan och fyllde på den med trädgårdsslangen.
Inne i sadelkammaren trängdes numera blommor! Jag har hört att tagetes ska sås med morötter för att hålla ohyra borta, så jag gjorde ett försök. Blev så otippat glad när första små knopparna kom, första blomman jag någonsin lyckats odla helt själv. Har aldrig varit ett fan av tagetes men fort började jag gilla de små, oförargliga blommorna.
Vi satte ut dem i en av bäddarna, jag är osäker än idag om det hjälpte mot ohyra, men det hjälpte i alla fall humöret att mötas av lite grönska och blomster ute i bäddarna! I samma veva tjoffade vi ut grönkålen också.
Tioende juni och jag fotar mitt lilla land från övervåningen bara för att minnas. Hälften av pallkragarna ekar tomma, markduken ligger på plats men utan täckning. Flera bäddar är helt övervuxna av kvickrot. Den gröna “häcken” av gräs mellan landen hade jag tänkt gräva bort och plantera buskar på istället, men det blev aldrig av.
Så jag hämtade andan ännu en gång, denna gång sent på kvällen då värmen om dagarna var olidlig för en höggravid. Jag hade två veckor kvar till beräknad födsel och fortfarande massor att göra.
Efter tips från både odlingsgrupper och min vän Astrid tog jag fram stora högrepen, ställde mig på den och “vickade” upp jorden, fick därmed med de långa rötterna på kvickroten. Så var det bara att samla ihop och köra bort hela alltet. Vi körde kvickroten till vår brännhög då det lika fort får fäste och börjar växa igen om man lägger det på t.ex. komposten.
Så kunde jag äntligen börja så, i mitten av juni! Visserligen kan vi ha järnnätter med frost till 10 juni ungefär, men jag hade ändå hoppats kunna så tidigare än så. Jag var otroligt glad när alla bäddar var rensade och redo för sådd, odlingspeppen gjorde sig påmind igen.
I morsdagspresent hade jag bara önskat en sak – flis! Så det ordnade Fredrik hem från sågverket åt mig.
Jag fyllde sista pallkragen, ett under med den där magen! Så kunde jag börja fylla alla odlingsytor ordentligt – som jag längtat!
Här satte jag broccoli, blev verkligen en succé, det vill jag odla fler gånger.
20 juni, all flis på plats, alla bäddar sådda och alla pallkragar likaså. Jag var i mål med förberedelserna, alldeles för sent för vad jag önskat mig. Men jag lyssnade ju på kroppen in i det sista, det är jag stolt över. Klipp till 11 juli. Lillebror var fyra dagar gammal (gick elva varma dagar över tiden) och jag besökte landet för första gången sedan han föddes. Hela landet var helt övervuxet med ogräs. Kände mest bara en massa lyckokänslor över min nykläckta bebis, så jag ryckte på axlarna och sa “nåja, det blir nog mat ändå”.
I pallkragarna kom det desto mer av det jag faktiskt planterat och sått. Så glad över denna vy.
Men i det ett år gamla trädgårdslandet var det ogräs i massor.
Så små stunder, när jag orkade, när pyttebebisen sov och helt enkelt när det passade, så snörde jag ut en gammal sittdyna och började rensa fram blomster och grönsaker igen.
Det vara exploderade överallt och jag var inte redo för denna växtkraft. Jag hann inte ens tänka på vilket staket jag ville ha så var det högsommar. Strök det önskemålet från min mentala “önskelista” tillsammans med tjusiga växtstöd. Två stängselstolpar med höbals-snören fick fungera som växtstöd åt ärtorna.
Nog om allt ogräs! För det kom ju både blomster och grönsaker för fullt! Ringblomman blev snabbt en favorit!
I mitten av augusti var jag hyfsat ikapp. Fortfarande med väldigt låga förväntningar på mig själv, men nöjd över att det ändå blev ett ordentligt odlingsår. Hela tiden med barnen vid min sida.
Loppan knyckte morötter så mycket hon bara orkade äta. När hon var nöjd fick kaninerna eller Fapri resten. Jag hade gallrat dåligt så vi hade mängder med näpna, jättegoda morötter.
Mest stolt blev jag över broccolin som ståtligt växte till sig i två pallkragar.
Ringblommorna började knoppa på riktigt och vi drunknade i grönkål!
Även betorna gallrades dåligt (och såddes ju sent) så de blev rätt små, men mycket blev mat-storlek också. Loppan älskade att plocka blommor med mig. I pallkragen bakom henne hade jag hunnit riva upp all lök ~ ingen storlek att skryta om varken i år eller förra året, kanske borde jag prova så från frö istället för sättlök?
Plötsligt drunknade vi i ringblommor! Jag var helt övertygad om att vintersådd inte var värt besväret, de frösådda kom precis lika starkt och tog oss alla med storm.
Rosenskärorna blev en favorit, som ett grönt fluffigt moln med vackraste av blommor. Vi plockade buketter och grönsaker så mycket vi bara orkade. Visste ni att stammen och bladen är lika goda som buketten på broccolin? Går utmärkt att göra soppa på!
Mina skördekorgar började äntligen fyllas till bredden och vara sådär härliga jag bara kunde drömma om i våras. Äntligen gav arbetet lön för mödan. Flera krogar med broccoli bar jag in och förvällde i lättsaltat vatten för att sedan frysa in.
Jag försökte mig på att göra någon sorts plan i telefonen för att hinna ta tillvara på allt som var skördeklart exakt samtidigt. Men jag är dålig på att planera inser jag ~ tillslut gick jag bara på känsla och det blev ju bra ändå.
Ett problem jag hade i sommar var att någonting åt på min zucchini! Vi fick enorma mängder så det gjorde inte så mycket, men lite girig blev jag och ville gärna behålla allt gott för mig själv.
Åkersnigeln var boven! Verkade vara fler än jag i Västerbotten som haft problem med dessa bad boys. Året innan var det kålmalslarver som åt grönkålen, de var vi nästan helt förskonade från, men åkersnigeln åt både vitkål, spetskål och zucchini som om det inte fanns någon morgondag.
Vallmon. Åh, vallmon! Det var ju mitt första år med blommor och jag blev hopplöst förälskad. På instagrammen såg jag vallmo i juni-juli hos de flesta, min kom i september, så bitterljuvt att jag snart skulle förlora allt vackert till frosten. Njöt massor av denna tid.
Försökte samla frön men kom på att jag ju bara odlat ettåriga blommor. Går det då? Nej?
Skördetiderna fortsatte. Vi åt alla goda grejer och försökte ta tillvara på överskottet. Rödbetor las in. Ringblommorna togs in och torkades.
Morotstjuven fortsatte sitt arbete i en rasande fart. Rosenskäran bara knoppade och knoppade och knoppade.
Grönkålen var mallig. Fantastiskt god och vacker.
Femte oktober firade vi tretton år ihop och på köksbordet stod så mycket blommor jag orkat plocka ute i pannlampans sken. Frosten hotade oss varje natt och jag ville spara allt som gick.
En torsdagskväll ordnade jag skördemarknad i vår bagarstuga med hembakt bröd, ringblomsalva och grönkål i paket. Glad över min lilla hittepå-gårdsbutik.
Så kom den – vintern. Med full kraft. Rosenskäran tvärdog. Pallkragarna fylldes med snö. Frosten tog allt grönt och sedan bäddade snön in allt det vissna och döda i ett vackert täcke.
Jag sprättade upp mina sista morötter, palsternackor och knäckte av några grenar grönkål. Sedan stängde jag trädgårdslandet för hösten och kände mig ytterst nöjd med utfallet. Mat blev det. Landet är utökat och redo för kommande år. Jag hann vara både gravid, höggravid och nyförlöst där ute i landet och odlingen skänkte mig både terapi och ett lugn som jag absolut behöver.
Bästa med årets odling var nog att det blev både blommor och grönsaker trots att jag var så sent ute. Så mycket gott vi ätit och så många buketter som prytt vårt hem. Sämsta var åkersnigeln och all kvickrot som jag bara inte får bukt med.
Kommande odlingssäsong ska jag satsa på:
– Använda de odlingsytor jag har!
– Hitta på något där “gräshäcken” är idag
– Fundera vad jag vill ha för inramning av alltihopa (absolut inte bygga det i år!)
– Vända landen och jordförbättra tidigt, när ivern är stor och tidsspannet stort
– Inte bränna all odlingspepp i mars, istället ge mig själv rätt förutsättningar att orka med landen hela sommaren
– Satsa på både ätbart och blomster, blommor skänker så mycket mer glädje än jag trodde!
– Ha kul, skita ner mig och fortsätta ha en avslappnad syn på hela alltetNyårslöftena
Jag älskar nystarter och att ta nya friska tag. Nyåret känns numera för mig som när man tvättat sängkläderna, vädrat korsdag i sovrummet och lägga sig nytvättad ~ allt nytt fast ändå gammalt och hemtamt. En härlig tid att klura på vad jag vill ha mer och mindre av i livet.
Inför 2022 kommer mitt hälsoår att få ta störst plats av mina löften. Det kommer att verkligen behöva prioriteras och pusslas med småbarnen här hemma, men det känns helt rätt. Efter vår ledighet då vi allihopa bara varit sjuka så påbörjade jag året med ett migränanfall då jag knappt fick Svante ur badbaljan och bara tackar högre makter att Fredrik var hemma och kunde rodda allt i vårt liv medan jag sov tolv timmar och vaknade upp helt förvirrad. Så hälsoåret, du är så välkommet.
Något jag alltid tyckt varit läskigt att ta i ordentligt är ekonomi. Jag sitter och kallsvettas när jag gör vår bokföring varje vår – så rädd att göra fel. Med vårt stora renoveringsprojekt har vi öst våra pengar från fickorna till allmogelister, tapeter, gipsskruv och målarfärg. Nu när vi är klara har vi bestämt oss för att lära oss mer om ekonomi (gulp). Ekonomi är det tråkigaste jag vet, jag hoppas bara jag kan tacka mig själv för detta nyårslöfte om femton år.
Sedan vill jag göra mer av det som gör själen lycklig. Odla i mitt trädgårdsland och ta mig tiden till att rensa ogräs, installera bevattningssystemet och bara sitta och glo på broccoliplantor som växer med en tekopp i högsta hugg. Vara i skogen; både i hästsammanhang, utflyktssammanhang, plocka bär- och svamp- sammanhang. Åka till fjälls, fortsätta vidga vyerna. Men också bara vara hemma, skrota runt, mata höns, stöka på det själen vill och ha förståendet att ta det lugnt ihop med det fartfyllda.
Det är mina tre ben för året. Såklart har jag skrivit en nätt lista på önskemål om gårdsprojekt. Men de får ni följa efter vägens gång. 2022 känns fint och bra, jag ska i alla fall göra mitt yttersta för att förbättra min hälsa, förstå min ekonomi och få själen att le.
Du kanske också gillar
Veckan på Backen #1
Guide: En semesterpärla längst Västerbottenskusten
Fyrtiofem dagars tystnad
Hejdå 2021 …
Gjorde du något 2021 som du aldrig gjort förut?
Jag provade byta jobb för ett slag, jag vintersådde grönsaker och blomster, blev tvåbarnsmor och tillät mig själv att leva som jag lär.
Genomdrev du någon stor förändring?
På hästfronten var jag så gott som hästlös första halvåret, fram till Fapri flyttade hem från fodervärden i juni, jag köpte ett föl som dog under hösten. Vi skaffade kaniner. Fick oss vår ljuvliga Svante och dubblade både kärleken och oron med detsamma. Vi blev klara med huset och flyttade upp på övervåningen!! Jobbmässigt så passade jag på att vara utlånad och prova ny arbetsplats i början av året, tills jag gick på föräldraledighet. Nu på hösten startade jag eget företag och började extraknäcka som lantlivsinfluencer. Jag tog tag i min hälsa, en sån present!Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! En handfull och det är lika stort varje gång!
Vilket datum från 2021 kommer du alltid att minnas?
Den 7 mars då Loppan blev två år och vi firade med pizza och överraskade henne med en tramptraktor. Den 7 juli när Svante äntligen kom till världen efter elva enormt varma dagar över tiden.Dog någon som stod dig nära?
I november begravde vi en väldigt levnadsglad anhörig alldeles för tidigt. Här på gården var det några tuppar och en höna som strök med.
Vilka länder besökte du?
Inte ett endaste.Bästa köpet?
Kanske den skruttiga vagnen till Fapri? Den är skänkt oss så mycket härliga turer. Eller kaninerna, de är ju fantastiska små individer. Eller kanske vår TV och soffa, ändå!. I år har vi handlat väldigt mycket för att vara oss, må jag säga och livet har verkligen blivit bekvämt!
Gjorde något dig riktigt glad?
Svante har nog varit en pusselbit jag behövt, hans ankomst har golvat mig totalt. Förutom det självklara så har jag varit så glad och tacksam över våra familjer och känslan av att få vara en del av ett sammanhang gör mig glad. Jag var otroligt glad när jag köpt mig mitt drömföl, vilket ju slutade i en stor sorg, men det var många månaders glädje innan stoet blev akut avlivat.
Saknar du något år 2021 du vill ha 2022?
Jag saknar en skorsten på huset! Och en kondition som inte går av för hackor. Ibland önskar jag mig i smyg en kompis att sitta och dricka kaffe med, som kramar om mig och ringer mig och tar en promenad med mig. Kanske lite mer kompis-tid ändå?Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat, sprungit och känt pulsen i öronen. Rensat ogräs och donat i trädgårdslandet. Badat! Gosat med djuren och Fapri i synnerhet.Vad önskar du att du gjort mindre?
Torkat snoriga näsor, besökt sjukhus och oroat mig. Puh, mitt hjärta.
Favoritserier året som gått?
Vi har ju blivit med TV och spenderat en del tid i soffan. Men jag är den som oftast somnar eller hellre scrollar i telefonen. Men Young royals, Bonusfamiljen och Knutby var helt klart sevärda!Bästa boken du läst i år?
Jag körde hårt på ljudböcker i början av året och gillade “Där kräftorna sjunger”.Största musikaliska upptäckten?
2021 har inte varit musikens år för mig, alls. Men Sarah Klang har jag varmt om hjärtat, Melissa Horn har jag återupptäckt (som jag gör varje år, hehe).
Största framgång?
Har mått väldigt bra, varit snäll med mig själv och andra. Jag har vågat, levt och lärt. Det är stort för mig. Konkreta grejer har varit; fått 10 000 följare på Instagram! Börjat tjäna pengar på mitt egna företag! Vågat prova nytt jobb! Sparat ihop till en häst! Jamen, så mycket kul!Största misstaget?
Jag har klantat mig många gånger, tappat telefonen så den spruckit, köpt en häst som dog och pengarna gick upp i rök. Glömt grejer ute i regnet, ja ni förstår. Men några stora misstag tror jag inte att jag upplevt?
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Har varit så glad! Glad över vårt liv på landet och glatt mig åt vänner och familj som haft det bra. Ett år av glädje, helt enkelt!
Vad spenderade du mest pengar på?
Huset i vanlig ordning! Annars går pengarna till mat, diesel, bilreparationer och djuren.Något du önskade dig och fick?
En frisk son, ett färdigt hus, massor med familjetid och små utflykter och äventyr. Förra året svarade jag “Att inte lägga alla pengar och all tid på renovering“, tänk att så blev det! Jag har också önskat mig sedan många år tillbaka att kunna bli månadsgivare till Barncancerfonden, när ekonomin stabiliserat sig lite efter renoveringen. Så det har jag blivit, stolt över det!Något du önskade dig och inte fick?
Mitt lilla föl. Önskade mig mer tid med vänner och familj, på grund av alla sjudomar som bara snurrat runt runt har mycket för ställas in och flyttas fram, trist men också fullt förståeligt och vettigt, ju!
Vad gjorde du på din födelsedag 2021?
Vi firade helgen innan med utelunch, fiskedamm och disco på bron för de små tillsammans med min familj och skippade alla andra firanden pga pandemin. Orken var lagomt bortblåst under graviditeten och jag kände mig hiskeligt risig i kroppen. På självaste födelsedagen jobbade jag hemifrån, gravid-kräktes och åkte på lunchen till naprapaten och fixade upp ryggen. Där och då lovade jag att ta tag i min hälsa och sedan dess har jag gjort så många förbättringar ~ ska bli så roligt att spinna vidare på.Finns det något som hade gjort ditt år ännu bättre?
Jag har allt jag kan önska mig och lite till. Det är den här pandemin, då. Och om det fortfarande hade funnits någon sorts häst-plan framöver, men det löser sig. Mest är jag bara tacksam att allt är som det är.
Vad fick dig att må bra?
Jag måste svara nästan identiskt med förra årets svar: Tid med familjen, stunderna hos Fapri och de andra djuren. Våra vänner och familjer. Att odla och skita ner mig gör verkligen under för mig. Men också några goa massage-besök, gå på bibblan, åka bort och se lite andra vyer. God mat och få vistas i naturen genom alla årstider.Vem saknade du?
Min fina Årvar, varje dag har jag saknat honom.De bästa nya människorna du träffade?
Det är knäppt med pandemin. Det har gått två år och jag har knappt träffat någon ny människa. Men gänget på nya jobbet var väldigt trevliga.
Mest stolt över?
Vår livsresa, älskar fasen vårt liv på landet. Våra ungar förstås.Högsta önskan just nu?
Ha hästar på gården igen! Att ta tag i min hälsa på riktigt. Jag gjorde många bra förändringar under 2021 men under 2022 måste jag fortsätta med hela cirkusen. Jag vill aldrig mer känna mig begränsad av en ond kropp, ond mage eller liknande. Mitt ledord för året är verkligen “Hälsa”!
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag tänker vara mer spontan. Prova flera olika sätt att träna och röra på mig. Använda skärmtiden till kreativitet istället för slöscrollande. Använda de finaste kläderna, läppstiftet och finstassen oftare. Mer lantliv, utmana mig själv och älska med hela hjärtat. Lita på att allt vi har är nu och försöka oroa mig för att allt inte alltid kommer vara så fint som nu.Du kanske också gillar
Veckan på Backen #3
Guide: Vandra i Gärdefjärden med oss!
Veckan på Backen #1
Två tjusiga loppisfynd
I veckan hade jag förmånen att ha min Matilda på besök från storstan. Vi pratade i vanlig ordning på både in- och utandning. Jag hämtade henne inne i byns centrum och passade på att svänga förbi loppisen på vägen hem. Fyndade pepparkaksformar i alla dess former för en femma och denna ljusstake för en tia.
Tänker att den är given i jullådan och ska pyntas med röda ljus alla år framöver. Rimligt, visst?
Så slog jag till på detta spillkum med någons initialer inristade på undersidan. Tio kronor. Igår kväll åt godis ur skålen men jag tänker mig att den passar till precis allt. Så glad i det fyndet. I vanlig ordning swishade jag en slant extra då alla pengar går till ett kvinnosjukhus i Afrika, en god sak jag gärna stöttar.
Du kanske också gillar
Kalasklädseln & hönsmarknadskoftan
Ambassadör för Visit Skellefteå!
När juni blir juli
Julbestyren
Jag tittar in till er med tungt huvud och snörvlig näsa, vi hann fira en så genomfin julafton och sedan kom något elakt virus och golvade oss. Ögoninflammation, feber, hosta och snörvel fördelat på oss fyra i lillfamiljen. Jag vill kika in till er och önska er en god fortsättning!
Av alla jular, vare sig de firats i hembyn, i Thailand, på hästryggen eller här i Skråmträsk så tror jag fasen att årets julafton tog priset som den mysigaste och finaste hittills. Så magiskt att få uppleva genom barnen. Ger mig mersmak för kommande år, minst sagt. Så med årets julkort (som inte kom längre än till Facebook i år!) önskar jag er God Jul, en dag för sent och bjuder på lite julbestyr från vår Backe.
En eftermiddag bakades det lussebullar hos oss. Med mandelmassa och smör som fyllning. Senaste året har jag börjat kavla ut degen direkt den är klar i assistenten, fylla den, forma bullarna och sedan ställa de på plåten med bakduk över på jäsning i 1,5 h. De blir så stora och fluffiga. Så skönt att kunna diska bort direkt och slippa jäsa om degen i omgångar.
Loppan älskar att baka, här med utstyrsel sydd av mormor. Så tjusig!
Vi har hunnit ha töväder, iskalla -25 grader, en mindre snöstorm och sol senaste dagarna. Men blå timmen består. Mörkaste dagen på året passerade också med solsken och inhandling av julmat.
När vi ändå var och handlade julmat så passade jag på att handla lite nödvändigheter till kaninerna. Jag tror att de klarar kylan väldigt bra, men de får ändå alternativet att kura under värmelampan om de vill. Köpte också en till vattenflaska så jag kan byta ut den varje dag när den hinner frysa, och lägga den genomfrusna i sadelkammaren på upptining.
De små godingarna uppskattade den värmande julklappen. Så skönt att kunna erbjuda dem värme om de vill.
Julpyntat på brotrappen. Enklaste laget, men det hinner ju bara snöa över eller blåsa bort om man engagerar sig för mycket. En lykta jag fått av svärmor för en herrans massa år sedan, en boll i corten med elektriskt ljus i och granris i zinkbalja. Och vackra katten som kräktes ner vår greige soffa i söndags.
Små julbestyr som passar hela familjen. Pepparkakor och julmusik. Vi provsmakade både deg och nygräddad bock.
Blev en och annan “pepparkaksorm” och “pepparkaksboll” också. Nästa år ska jag plocka fram degen några timmar innan som det står på förpackningen, den var tämligen svårkavlad.
En annan dag dekorerade vi pepparkakorna som vi hängde i hallfönstret och pepparkakshuset från farmor fick lite pynt. En storögd tvååring tyckte det var hur festligt som helst.
Livet har bjudit på en del guldstunder; barnvagnspromenader, stallstunder, långsovning för lillebror i vagnen, sparkturer och skoterturer. Men också mycket tv, soffa och slappa kvällar. Jag gillar blandningen men hjärtat längtar efter tickande puls och mer utetid i alla väder.
I trädgårdslandet har rådjuren ätit upp sista kålen. Väldigt spännande för en liten Loppa att spana efter spår, kan det vara tomtens renar som varit på besök? Fast beslutsam om att tomtens spår också synts till intill åkerkanten.
Fint, har det varit. En ynnest att få vara lediga tillsammans denna tid på året. I år kände jag ingen julstress alls, bara frid och fröjd och glädje över att få fira med familjen i år.
Kommande dagarna kommer jag ägna åt att pyssla om sjuka barn och äta mig less på julmat. Sista, lata, sirapsdagarna av 2021.
Hälsoåret
~ Inlägget är ett betalt samarbete med Ullmax ~
Strax innan jag fyllde tjugonio, i januari 2021, lovade jag mig själv att ta tag i en del hälsoproblem jag bar med mig. Min kropp gjorde ont och protesterade högljutt, på självaste födelsedagen åkte jag till naprapaten, fick mig knappt upp och ner från britsen. Jag var visserligen gravid i vecka sjutton men det var knappt så det märktes, det var helt enkelt en otränad, stillasittande stackars kropp som förtjänade mer än vad den fått, som sa ifrån.
Klipp till december 2021. Nästan ett år senare. Jag kan stolt säga att jag varit snäll med min kropp senaste året. Besöken hos naprapaten, ponnypromenader, arbete i trädgårdslandet och andra gårdssysslor höll ihop min kropp under graviditeten och har gjort mig gott. Numera med en fem månaders bebis på höften ~ en månad innan min trettioårsdag och lika bestämd nu som jag var då, att rädda min arma kropp, så har jag nu bestämt mig för att fortsätta genomföra ett hälsoår.
Det första steget på mitt hälsoår är att springa. Löpningen har följt mig genom livet och är det effektivaste sättet att rensa röriga tankar, få upp pulsen och norpa åt sig lite egentid. För att lyckas med hälsoåret kommer jag att behöva kunna träna hemma och då är löpningen suverän. Jag har faktiskt tjuvstartat att lunka fram lite under sensommaren, hösten och numera vintern.
Så här står jag innan dagens löptur. Tre kilometer ska det bli. Fort går det inte och förmodligen kommer jag behöva stanna och pusta lite också, men det är okey! På överkroppen har jag en khakigrön tröja i merinoull och återvunnen polyester, så varm och skön och mjuk. Ull andas ju som bekant överlägset bra, men funktionsmaterialet på insidan gör att den känns mjuk och skön mot huden.
Mitt långsiktiga mål med löpningen är att jag alltid “ska kunna springa en mil, imorgon!“. Alltså vara redo för det, klara av det. Men jag börjar smått. Långsamt och snällt. Har ju precis fått ordning på allt det onda i kroppen, då vill jag inte hamna där igen genom att gå ut för hårt. Mitt varma pannband passar också under ridhjälmen, så bra!
Byxor är ju svårt, det blir ju som bekant kallt här i norr. Tack och lov har Ullmax tagit fram ett par fodrade löpartights. Dessa är av återvunnen polyester med borstad insida som gör dem varma och reflexrevärer på sidorna.
Förutom löpningen så vill jag under kommande året utmana mig träningsfronten. Jag har aldrig känt mig riktigt bekväm med något annat än löpning och promenader. Men i år vill jag ut ut komfortzonen – när tillfälle ges – simma, cykla, gå på grupp-pass, spela innebandy. Men kanske framför allt vill jag springa och upp ner för pulkabacken, åka turskidor med Svante på ryggen, vandra i fjäll-, kust- och inlandsmiljöer, jag vill orka dra igång skotern själv, bära matkassarna utan att gå två gånger, svira runt med barnen på varsin höft och kunna rejsa de snabbaste spark-rejsen någonsin på byvägen.
Efter min löptur rusar endorfinerna. Det klarnar upp ute och blir med ens kallare. Jag duschar snabbt och tar på mitt varma underställ. En viktig del i hälsoåret kommer också vara återhämtningen och själavården.
För visst är det väl så att vi mår bättre om vi pysslar om både insida och utsida? Att den där tickande pulsen, mjölksyran och endorfinerna blandas upp med sådant vi mår bra av på insidan. För mig är det djuren, påta runt hemma i mjukiskläder, fika och sitta och söla utomhus i någon snödriva med varm choklad i högsta hugg. Men också gå på massage, klippa håret och pyssla om fötter som burit mig fram genom graviditeterna.
Mitt underställsset är gjort av merinoull på utsidan och funktionsmaterial på insidan. Så vackert mönster och så vacker färg.
Jag älskar att mysa runt i värmande (och snygga!) långkallingar hemma. Men jag har också varit ute på “ponny och vagn”-tur i femton minus med detta set som höll mig varm och go trots att jag då satt still hela turen.
På mina frusna fötter har jag tofflor i ull/polyester och sula i plast/gummi. Så varma och goa och perfekta att ha för att slippa trampa in alla granbarr i fossingarna i juletider med. Dessa tofflor är verkligen något att önska sig av tomten.
Så då välkomnar vi hälsoåret ~ med löpträning, ett hopp utanför komfortzonen, själavårdande aktiviteter och återhämtning i en härlig mix. Alltsammans i värmande kläder från Ullmax.
För att hinna beställa julklappar måste du lägga din beställning innan måndagen den 20 december för att kunna ge bort värmande klappar till nära och kära!
