Renovering av övervåning
Jamen dåå kör vi. Ett mastodont-inlägg från vårt mastodont-projekt. Vi började med övervåningen i februari/mars 2020 och har idogt jobbat på sedan dess. Jädrar vad tid och energi det tar. Framgång och bakslag. Jag är numera mest på nedervåningen och bakar bebis, lagar mat, städar och hänger med Loppan. Det är nödvändigt att dela upp oss så just nu. Men harremin vad vi alla längtar efter lite mer balans i familjelivet, haha! Fredrik däremot, han jobbar så tålmodigt där uppe. Nu tar vi ett djupdyk ner i renoveringen så ska ni få höra allt.
Vi tar avstamp där vi hördes sist angående renoveringen. Kan det ha varit februari/mars? Fredrik gnodde taket klart. Det spacklades, slipades och målades vitt. Sedan åkte han och Loppan iväg till ett snickeri några mil bort (Lundqvists snickeri i Röjnoret) och köpte lister till hela övervåningen. Golvlister, taklister och foder. Likadana profiler som på nedervåningen.
En dekorlist och skurklossarna har vi fått beställa från ett snickeri utanför Piteå istället (Listspecialisten). Han kvistlackade, grundande och målade två toppvarv. Sedan kommer vi dutta spikskallarna med färg när de väl sitter på plats.
Det röjdes undan det värsta och ungefär här började vi känna att vi gjort allt grovjobb klart och att det bara var ytskikten kvar. Little did we know … Här planerades för fullt för Loppans rum, fullt med vinklar och vrår vi velat ta tillvara på. Den där vattenfördelaren ska byggas in i ett skåp som får hyllor ovanför. Muren skulle kläs igen. Vi pustade och tog sats..
Det kom upp OSB, gips och spackel. Inga konstigheter. Samtidigt fick min pappa i uppgift att tillverka hörnklossar efter våra önskemål. Vi fick tre förslag och Fredrik föll för denna, så den fick det bli! Vi la in en beställning hos pensionärspappan till samtliga rum på övervåningen.
Så kom golvsliparhelgen. Peppade upp till tänderna. Fredrik började i rummet med absolut fräschast golv för att bekanta sig med maskinen. Och det hände: i princip ingenting. 20 timmar gnodde han på under helgen.
Resultatet blev superfint. Men vi började känna att: ÄR det rimlig tid att lägga på ett litet rum utan vinklar och vrår? Då var inte ens kantslipen inkluderad i de 20 timmarna. Lite purken åkte jag tillbaka till stället vi hyrt maskinen från och fick svaret: Vi har fått hyra fel maskin. Maskinen är för parkettgolv och inte gamla plankgolv med ojämnheter. Vi suckade ganska stort, men fick så god hjälp av gulliga Johanna som bokade upp oss på rejälare grejer till påskhelgen.
Så gnoddes det hela, hela påskhelgen med. Jag hade längtat så efter familjetid men fick snällt lämna Fredrik med stora slipen medan jag och Loppan försökte roa oss utanför husets väggar (maskinen lät EN DEL om man så säger). Både mor- och farföräldrar ställde upp på barnvaktning så Loppan skulle slippa värsta oljudet.
Maskinen gick sönder, kantslipen startade inte alls och vi kände oss så LESS. Och uppgivna. Men återigen fick vi fin hjälp av gulliga Johanna som bokade upp oss på en tredje helg då vi fick låna utrustningen gratis. Tredje helgen var vi alla tre som potatismos.
Men OJ så fint det blev. Så magiskt. Vi blev så nöjda. Furu och gran blandat, golv från 3 olika rum på nedervåningen. Svårt att ta in vilken resa detta golv gjort. Tror vi plockade upp det från stället det låg på vintern 16/17. Hujedamig.
Så blev det dags för mamma och pappas gamla tapetbord att göra sitt jobb och den gravida, flåsande, trötta mamman att göra sitt. Första vådan är alltid magisk att se på plats, visst?
Vi valde en otroligt fin, grön tapet från Boråstapeter (Hazel). Det gick riktigt bra, jobbade flitigt efter “lite i taget” och blev klar på några timmars jobb utspritt över några dagar.
Det blev sådan härlig känsla i rummet. Jag drömmer om trärena dörrar, ett stort linneskåp för sängkläder, handdukar och i taket ska en renoverad lampa från ladugården få hänga.
Tapeten är som en skog, grönfärgen gör en lugn. Och i ena rummet spacklades de allra sista spacklet innan det var dags för tapeter, även här.
I Los rum med vinklar och vrår blev det en gul tapet, också från Boråstapeter (Hip rose). Så otroligt kär i denna färg.
Någonstans mitt i rummet kom elektrikern och satte uttag och kopplade ihop allting. Overkligt efter alla dessa år med skarvsladdar och bök. Så vackra uttag från Schneider electric (Renova). Tillslut blev jag less på “lite i taget” och toktapetserade halva natten för att bli klar. Började känns stress över att kroppen kanske skulle säga ifrån. Så nöjd över den insatsen för nu blev det dags för mig att backa från renoveringen och fokusera på Lo och mig själv. Pust, så skönt.
Vi har också valt ut dörrar på övervåningen. Vi har sparat allt från huset som inte gått sönder (lister/foder och paneler var bara helt omöjligt att få loss hela). Så dörrarna har legat till sig ett bra tag. Vi valde ut tre stycken och skjutsade dem till min pappa som gnott på och gjort dem trärena. Så snällt! I hallen kom det upp spottar och vi fick tänka om angående trapphuset. Här skulle pärlsponten från hallen nere fortsätta upp, men det blev ju så fint med timret och lamporna. Så vi låter det vara så, satsar istället på att måla trappen (den skulle gjorts trären). Tror det blir himla bra.
På den här väggen i vardagsrummet ska TV:n hänga. Här har vi sedan vi köpte gården tänkt göra en kalkvägg. Här hade vi några turer fram och tillbaka om vi skulle välja kalkfärgen från Jotun eller Kalklitir, valet föll på det senare alternativet och vi blev så nöjda. Här är en tjuvtitt på processen; kvist/spärrgrund, första varvet innan det torkat och första varvet tolkat. Sedan har vi fått ditt ett varv till, åhå så fint det är! Kalkväggen kändes så självklar efter alla års drömmande om den.
Glada i hågen städade vi i massor (okejdå, min tid på övervåningen är inte riktigt över ännu..) och Fredrik satte igång med den matta hårdvaxoljan. Men hör nu: vi blev inte nöjda. Vi lät det sjunka in lite men näää, det kändes inte bra. Golvet var gult, kvistarna skrek (se skillnaden mellan det obehandlade golvet i hallen där dammsugaren ligger mot för golvet i Los rum) och golvet var knottrigt. Vi försökte febrilt få tag i någon återförsäljare som kunde ge oss goda tips men fick svaret från Osmo (tillverkaren av hårdvaxoljan) att man måste behandla golvet inom tre dagar (!!) efter att det är slipat, annars finns det inga garantier på att det blir bra. Vi tyckte det lät som vansinne, hittade ingen information om det alls någonstans. Så tillslut ringde vi färgbutiken vi köpt all färg hos under de senaste fem-sex åren som sista hopp. Jodå, vi kunde lägga ett varv vit dekorvax på ovansidan (inte optimalt men ska funka). Sedan vitvaxa golven innan hårdvaxoljan åkte på. Så mitt under Kristi himmelfärdshelgen drog Fredrik igång med det projektet.
Och fasen så bra det blev. Vi blev så nöjda. Precis som vi ville ha det. Lent, vackert, matt. Loppan älskade. Vi med. Äntligen var vi något på spåren.
Men när Fredrik satte igång i vardagsrummet så kände vi båda: gulp! Vad vitt det är! Vi tyckte vi skulle behålla isen i magen och invänta torktiden. Nervöst tickade timmarna på.
Men det blev ännu en golv-flopp. Denna dekorvax (Snö) var så mycket mer täckande än den i Los rum (Vit) och på några ställen blev det skarpa kanter på vaxet. Här slutade jag hoppas att vi någonsin skulle bli klara, haha! Men Fredrik kämpar på. Han åkte och bytte all vax (från Snö till Vit) och satte igång med att slipa bort allt vax med en lite handslip. Haha ja jag hör hur det låter, över 40 kvadrat, på knä, med en liten futtig handslip. Men nu är vi något på spåret i alla fall.
Vi har också börjat tänka inredning. Det kommer bli rätt tomt i alla rum när vi får hundra kvadrat till att husera på. Men just nu är vi rätt trångbodda. Vår soffa är uppstaplad i sovrummet. Transportskadad så vi väntar på en ny del. Så länge fungerar den som… Mörkläggningsgardin eller något i den stilen. Ska vi prata om skåpet också? Det såg jag förra helgen i grannbyns facebookgrupp, “Bortskänkes”. Jag trillade av stolen lite över hur fint det var. Svingtungt och supermaffigt. Jag tror inte vi får det till övervåningen alls, det är så otroligt tungt. Annars ska det få stå i lekrummet, vi får se.
Och här då?! Pappa-tillverkade hörnklossarna och lister på det. Så fint att jag vill gråta en skvätt. Så så så nöjd med hur det ser ut. Helheten är fantastisk.
I vardagsrummet sitter också hörnkrossar och de längsta listerna. Idag fortsätter listsättningen.
Jag kan summera de senaste tre månaderna som: slitiga. Men helt klart värt det. Lo och jag längtar efter Fredrik. Han längtar efter oss. Jag ligger efter på precis alla plan i övrigt men det gör ingenting. Fokuset ligger där uppe nu, i några veckor till.
Samtidigt som jag avslutar inlägget så går slipen igång där uppe igen. Sista golvplankorna ska slipas en andra gång. Så otroligt sugen på att bli klar för nu.
Den blomstertid nu kommer
Klockan är före sju. Det är lördag 21 maj och ute har vi en futtig liten plusgrad. Dagarna är märkliga i maj, ena dagen har vi sol och allt luktar sommar, andra dagen känns det som att vi är tillbaka till början av april. Idag varnar de för snöblandat regn hos oss. Huga.
Nu tar vi en ordentlig titt på vad som hänt sedan senaste, landar i det. Imorgon bjuder jag er på ett ordentligt renoveringsinlägg. Sedan kör vi tätare uppdatering, vad tror ni om det?
Maj-solen har gjort mig nykär i vårt hus. Längtar så tills vi bor där uppe. När vi bytte fasad så valde vi att kopiera utseendet på originalpanelen – liggande panel med midja och stående panel längst ner. Däremot bytte vi färg, ett vitt hus har jag velat bo i så länge jag kan minnas. Så glad för det!
Fredrik lägger i princip all sin lediga tid på övervåningen nu. Ändå går vi runt och planerar små förbättringar på nedervåningen. Kanske ska vår finaste lampa (som jag fick av Fredrik i persent förra året) få flytta in i köket där vi inte har någon taklampa. Just nu hänger den i hallen, det första man ser när man kommer in. Men vad ska vi då ha här för lampa? Så härligt “i-landsproblem”, älskar att klura och drömma om inredning.
Måste faktiskt erkänna att mycket av mina tankar går till att drömma mig bort till inredning. Gardiner, sänglinne, tavlor, mattor, ljusstakar och loppade prydnader. Nytt och gammalt. Ingenting vi prioriterat att lägga pengar på, men längtar efter. Tacksamt att låta bli under en pandemi också, vi håller oss hemma och skippar stan så långt det bara går.
I hönshuset har det skett förändringar. En morgon låg hönan Kicki död på golvet. Såg ut som att hon bara somnat in. Min oro vissare ingen hejd – var så rädd att vi fått in någon smitta. Men när jag inte sett några symptom alls så valde jag att (försöka) känna lugnet och avvakta lite för att se om någon annan av damerna skulle insjukna. Allt verkar lugnt. Däremot har vi nackat tuppen, vilket kändes så skönt, han hoppade på Lo helt oprovocerat och högg tag i hennes lilla galonbyxa, efter det kunde jag inte ens gå in i hönshuset utan att han försökte jaga ut mig. Från supersnäll till hemsk över en natt. Slutligen – Lillebrun (förhoppningsvis vår nya tupp!) och hans två kompisar Ester (också tupp) och Bonnie (höna) har fått flytta ut i hönshuset. De älskar att bo med de stora hönsen och allt verkar gå väl. Skönt.
Jag har fejat lite i odlingen. Målat pallkragar, jordförbättrat en av sex bäddar. Gjort iordning nya odlingsdelen med kartong i pallkragarna, markduk runt om och börjat omfördela flis. Tycker det varit svårt att hitta tiden och kanske också motivationen till trädgårdslandet när det varit så kallt. Saker jag håller på med nu hade jag velat vara klar med i april, men allt har sin tid. Något trädgårdsrelaterat varje dag från och med nu? Låter ju rimligt.
Lo och jag knatade över till farmor och farfar på Kristi hxmmelfärdstorsdagen. En av de dagarna som kändes och luktade som sommar. Det var lammsläpp och jag fotade för att kunna göra en hemsida åt svärföräldrarna och deras lantgård. Lo älskar att vara här, och jag förstår henne. Flasklammet Lotta, lammen som busar runt i fållor och hagar, tackorna som vill ha mat och kli. De kärlekskranka kvigorna i lösdriften. Farfar som alltid har tid att sitta ner och filosofera en stund, och farmor som kommer med kramar och glass. Ett härligt får- och barnliv.
En ljum majkväll försökte jag föreviga lilla livet i magen. Med Loppan tog jag bilder varje vecka och skrev om hur graviditeten var på bloggen, vecka för vecka. Denna gång känner jag min egennyttig. Vill inte dela med mig om hur allt känns. Sen skäms jag nästan över att nämna det men oj vad jag inte njuter av att vara gravid. Med Lo var allt så häftigt, att se och märka hur kroppen förändras, hur allt förändrades. Denna gång vill jag bara stänga in mig här hemma tills det är över, avskyr när folk tar sig friheten att kommentera huruvida magen är stor eller liten och annat som bara får tankarna att snurra igång. Jag vill bara ha en frisk bebis. Jag är så bortskämd att jag ens får vara gravid. Är så tacksam, längtar så obeskrivligt mycket tills hen anländer. Men kommer vara så glad att det är över. Jag känner sådan enorm längtan efter bebistiden däremot, där ska jag landa.
Till vår – och hönsens – stora lycka lättade äntligen restriktionerna och hönsen fick efter många, långa månader inomhus äntligen gå ut. De var så lyckliga. Att få sprätta, leta småkryp och springa fritt. Det var sådan frihetskänsla då jag själv legat sjuk i förkylning och feber (inte covid, bara förskolebaselusk) och sedan få sitta och krya på mig intill hönsen som bara njöt och myste.
Nu börjar energin krya tillbaka efter sjukan och intensiva jobb-, renoverings- och allt annat-dagar. Förstår inte hur maj kan rymma så mycket? Jag hade en extra ledig fredag för att ge Fredrik en heldag på övervåningen (han jobbar skift och var därför ledig). Det började sättas lister, minsann! Loppan och jag bakade istället rediga chokladbullar.
Enorma bullar, “Koblaffor”, haha! – Receptet hittar du HÄR.
Det var det hela från maj. Som bjöd på precis allt känns det som. Vi hörs, imorgon igen – då men renovering i tankarna!
Du kanske också gillar
Ett älskat, soligt kök
Aprildagarna
Sjunde maj. Det hann bli en hel månad och en vecka in i ljuvliga maj innan jag bloggade igen. Våren är alltid, alltid en galet hektisk tid för oss. Just i år är mycket annorlunda. Inga hästar, inget vårbruk, ingen skogsplantering. Sådant som gjort att vi istället kunnat gasa på och lägga massor och återigen massor med timmar på vår övervåning. Som närmar sig klar. Nåväl, än är det en bit bort, men nog har det varit gott att ha fokuserat på huset och på senaste. I veckan kom jag i mål med mitt sista husprojekt – tapetsering. Nu lämnar jag golvbehandling, kalkmålning, list- och fodersättning åt Fredrik. Lite småpyssel som att måla en skvätt och städa byggdamm ska jag göra. Men mest ska jag försöka hitta ett tempo som passar med min gravida mage. Blogga, odla, påta på, sköta höns och hälsa på Fapri.
Men först, tar vi en titt på vad april bjöd oss på.
Huset städades ordentligt. Sånär som på fönsterputsning som jag har kvar. Gula ljus på tuppduk och påskris med färgad ull från svärfars var en del av årets pynt.
Vi riktigt storfirade påsken. På ett härligt, långsamt vis. Nog för att hela påskhelgen gick åt till golvslipning, men liksom veckorna innan kantades av mysiga förberedelser. Påskliljor gjorde mig glad.
Och påskkycklingen vi fick, tillslut. “Lillebrun” som Lo kallar honom. Så välkommen. Vi tyckte så synd om den lilla kraken som kläcktes ensam. Han fick helt enkelt flytta in i huset med oss.
I en vecka ungefär, för sedan hämtade jag hem två små creme legbar/brun lohman från en nyfunnen instavän. Ester och Bonnie. Så älskade från första stund. Lilla Lo var så stolt när hon lärde sig lyfta och bära de små dunbollarna.
Så har vi sått och skött om sådderna. Här tagetes.
Varit så tacksam för tiden med henne i lilla odlingsrummet. Jordiga händer och små, näpna plantor som verkar trivas hos oss. Känt sådan tacksamhet att vi kan göra detta på vår gård. Vårt lilla odlingsprojekt som glädjer oss så mycket.
Dagarna har fyllts med arbete. Jag trivs på nya jobbet och är nu inne i ett härligt skov. Om kvällarna har vi ägnat oss åt små äventyr medan pappan i familjen antingen arbetat på arbetet eller på övervåningen.
En eftermiddag ägnade vi åt att såpskura ut vinterns damm i bagarstugan. En favoritplats.
Och i mitten av månaden kunde vi äntligen ha kalas för de två kusinerna bus. De fyller ju redan i början av mars, men pga covid-karantän för några i kalasligan sköt vi kalaset. Så härligt, vi fick soliga timmar intill svägerskans och hennes sambos nybyggda hus. Vi bor alltså numera grannar med Los kusiner. Så overkligt! Lo fick önska tårta till kalaset, traktortårta fick det bli.
En söndag när Fredrik var som mest slut med golvslipen idogt surrande på övervåningen så överraskade vi honom med pizza i bagarstugan. Han blev så glad. Alltihopa fotograferades och blev ett samarbete tillsammans med Norrmejerier. Stolt över det.
Kantarellpizza med creme fraische, västerbottensost och iskall mjölk. Mh-mh!
En annan dag förevigade vi vår tjej-frukost medan pappan jobbade helg. Kalljästa frallor med västerbottensost. Knut tjurade smulor från bordet i vanlig ordning och Loppan mumsade frallor så det stod härliga till.
Svärmor och svärfar har fått massor med lamm i år. Oxford down och Texel. Som nallebjörnar allihopa. Vi har nog varit dit varje helg och kliat tackor bakom öronen och myst med lamm. I ena lösdriften bor numera två fjällkor och en rödkulla med. Lilja, Stjärna & på bilden – Docka. Med de gulliga ögonbrynen. Vi är så förtjusta i dem allihopa och hoppas att de vill gå på bete på våra marker i sommar. I brist på hästar, liksom!
Äventyren om kvällarna har fortsatt. Jag har knappt varken förevigat eller visat magen min denna graviditet. Men den finns där och påminner mig hela tiden om vad som komma skall.
Flyggfåglarna har kommit till byn. Svanar, tofsvipor, storspovar, tranor, kanadagäss. En del har badat i lilla pölen som blir mellan oss och svärfars. Lo går gärna dit och fascineras över alla fåglar. Knut hakar på, alltid som en skugga.
Känt en sådan tacksamhet mot vår plats på jorden. Här ska vi leva. Här lever vi. Här växer hon upp. Bland timmerlador, med pappa-ärvda gummistövlar på.
Jag är sugen på att spela in odlingsfilmer igen nu när tapetseringen är klar. Det går så sakta för alla sådder för de står så rackarns svalt i lillhuset. Men plantorna blir stabila och fina. Slant visst med fröpåsarna i år, det blir massor att försöka plantera ut i juni. Livet får utvisa hur det går.
Varje dag – gos med kycklingarna. Som växer och växer, som små ogräs. De sitter gärna på oss, både på våra huvuden och axlar. Fredrik har missat hela april. Tror han knappt varit utomhus. Jag ser på honom hur mycket han längtar efter familjetid, tar en kort paus för läsning när Lo kommer springande med en bok.
I Drömmen är det full fart på övervåningen. Men här nere råder ett stilla lugn. Jag rensar ut vinterkläder för att måsta ta fram dem lagom till månadens slut igen. Tvättar, donar och fejar. Rensar. Vill göra plats och yta och rymd. Aldrig ha för många grejer. Vi bär det till lillhuset som istället svämmar över av olika ting. “Bra att ha”-grejer trängs med bebispryttlar, ett hemmakontor och byggrejer. Men i Drömmer, där kan ögonen vila på finköket. Mitt favoritrum i huset.
Och mitt i allt blev vi med el på övervåningen. Ville nästan gråta en skvätt men pustade mest ut. Det går nog vägen det här, ändå. Jag ska ordna er ett renoveringsinlägg snart.
En kväll ville jag bara skrika ut TRE, TVÅ, ETT; TRÄDGÅRDSTIDER! För nu har lilla odlingen tinat fram och arbetet det medför. Laga stängsel, utöka odlingarna, jordförbättra. Påta och pyssla älskar jag. Ska försöka göra en odlingsrelaterad sak om dagen framöver. För att mata själen och avlasta kroppen lite.
Jag började mäta ut vart hönsgården ska vara. Råkade sätta käpparna för tätt, cc60 istället för cc100. Men ändå, på ett ungefär, visst ser ni hur tjusigt det kan bli? Vet inte när det ska bli dock. Fågelinfluensan och restriktionerna om att hålla hönsen inne/i hönsgård håller sitt grepp över landet. Men känner ändå ingen brådska. Det får bli som det blir. Hinner vi så hinner vi och annars har vi hela livet på oss.
Hips vips tog april slut och den andra dagen av maj spenderade vi utomhus hela dagen. Vi alla behövde det. Vi städade gården, bytte bort vinterdäcken till sommardäck. Skolade om broccolin tills krukorna tog slut. Åt lunch och mellis ute mot ladugårdsväggen och suckade ljuvt över att detta snart är vår vardag. Bara ro renoveringen i hamn nu. Sen så blir det ryggen mot ladugårdsväggen och alla måltider utomhus mellan miniprojekten. Allt känns mini jämfört med vårt mastodontprojekt.
Lo är arbetssam. Vill gärna vara med och snurra färgkors och måla faluröd. Jag köpte ju 12 pallkragar på Facebook köp & sälj som jag försöker råda bot på. Falu rödfärg råder i och för sig bot på det mesta så det känns rätt lugnt.
Vilken fin april vi fick. Med bokföring och momsdeklaration. Vi har sålt iväg alla hästarnas höbalar – vemodigt och skönt. SAM-ansökan på plats och en sen kväll beställde vi hem en soffa vi spanat länge på som nu var på nedsatt pris. Tänk er, en soffa!
Det var allt från min aprilmånad. Hoppas ni haft det fint. Så tror jag inte det dröjer lika länge tills vi hörs nästa gång.
Guide: Kläcka fram & sköta egna kycklingar!
Har ni sett vilken liten gullig kyckling som kläcktes här hos oss i helgen? En alldeles ljuvlig, dunig liten sak! Den bor – till Los stora lycka – i tvättstugan i några dagar. Den blev olyckligtvis ensam och jag tyckte den skulle ha det så vansinnigt trist själv ute i sadelkammaren. Så nu får den bo med oss, så det så. Nu när vi fått vår alldeles egna påskkyckling så vad passar då bättre än en redig kycklingguide här på bloggen. Jag vill poängtera att inlägget innehåller många personliga värderingar och reflektionerna är mina egna. Det finns massor av regelverk kring att hålla fjäderfän men här blir inga pekpinnar, bara tips, tankar & inspiration!
HÄR kan du läsa min hönsguide!
För att det ska bli kycklingar måste man ha befruktade ägg. Det är bara möjligt om det bor en tupp tillsammans med hönsen (hönsen lägger ägg även utan tupp – men då blir de förstås inte befruktade). Om ett ägg är befruktat eller inte går inte att se på utsidan av ägget, det är inte heller något som påverkar smak eller liknande heller. Om man inte har höns och tupp hemma som man kan ta ägg från så är det smidigast att köpa från en uppfödare, på Facebook t.ex. finns många bra grupper för avelsägg. Annars kan man fråga runt – grannar, vänner eller liknande har kanske avelsägg att sälja.
Kycklingar från kläckmaskin
Att kläcka kycklingar i maskin är väldigt enkelt: man stoppar helt enkelt ett antal ägg i en kläckmaskin som håller rätt temperatur, rätt fuktighet och många sorter (bland annat min maskin) vänder också äggen automatiskt. Den varnar om det blir för varmt/kallt eller om annat problem uppstår. Att kläcka i maskin tar 21 dagar, alltså tre veckor. Jag brukar därför alltid stoppa in ägg på helgen för att kunna hålla ett extra öga under kläcket.
Det är inte alls svårt att kläcka fram egna kycklingar – men det kan vara gott att finna lite tips på vägen!
Fördelar
– Enkelt att planera när på året du vill ha kycklingarna.
– Går att köpa ägg från hönsuppfödare och prova kläcka fram olika raser för att få olika färger på äggen
– Kycklingarna blir ofta väldigt keliga och sociala när de är uppfödda med människo-mammor
– Lättare att hålla kycklingarna skyddade mot faror första tiden.
Nackdelar
– Jämfört med naturruvade kycklingar så blir detta absolut mer onaturligt, kycklingarna saknar en mamma när de kläcks.
– Kläckmaskinen behöver underhållas, vatten ska fyllas på, temperaturen ska kollas och det är viktigt att inte strömmen bryts.
–
Naturruvande kycklingar
När man låter en höna ruva fram kycklingar naturligt så vet man att det är dags att lägga ägg under hönan när hon lagt sig i redet och envist ligger kvar. Ofta “kluckar” hon och burrar upp sig. Det går förstås att peta in köpta avelsägg eller stoppa in fler ägg från egna flocken, men det är svårare att tajma in och veta när det är dags för ruvning. Hönan ligger på äggen i 21 dagar och sköter allt själv. Hönan går av äggen ibland för att äta och dricka, det är helt normalt. Det kan vara klokt att smita in och märka upp äggen som ska ruvas fram med ett “X” med en tuschpenna för att kunna plocka bort eventuella färska, tillkommande ägg.
Fördelar
– Hönsmamman lär kycklingarna hur man äter, dricker och “är höna” – på riktigt.
– Hönsmamman sköter allt från tempreglering till fuktreglering och vända äggen, sedan sköter hon de små i några veckor tills de är redo att klara sig själva.
Nackdelar
– Du vet aldrig när en höna blur ruvsugen och det går inte styra alls när kycklingarna kommer
– Hönsmamman är ofta rädd om de små, med risk att kycklingarna inte blir lika sociala (vår naturruvade kyckling är vårt mest osociala höna idag!)
– Hönsmamman kan efter t.ex. två veckor kliva av äggen
21 dagars väntan
När äggen väl är i kläckmaskinen eller under hönan så tar det 21 dagar – alltså tre veckor – innan kycklingarna kläcks. De naturruvade kycklingarna sköter sig själv och inget behöver göras förutom att se till så hönan mår bra. Men med kläckmaskinen är det lite mer “drift”, detta är vad jag brukar göra under de 21 dagarna:
Varje dag: Kolla så temperatur och luftfuktighet inte larmar. Fyll på vatten om det behövs.
Dag 5: När det gått några dagar brukar jag lysa äggen för att se hur många av dem som håller på att utvecklas. Jag har en speciell lampa för detta men det funkar med vilket stark lampa som helst (t.ex. lysa med mobillampan genom en toarulle funkar fint!), håll till i ett nedsläckt rum så blir det ännu tydligare. Lys på äggets trubbiga sida, försiktigt och bara en kort stund – fostret ska inte störas i onödan! Om det håller på att utvecklas en kyckling i ägget så ser man att blodkärl börjat skapas, det ser nästan ut som ett spindelnät (se bild 1 ovan). Är ägget obefruktat ser man istället äggulan flyta runt (se bild 2 ovan). En god idé är att plocka bort de obefruktade äggen redan nu, så slipper du otrevliga (illaluktande) överraskningar senare!
Dag 19: Med två dagar kvar stänger jag av den automatiska vändningen av äggen och ökar på fuktigheten. Temperaturen låter jag vara densamma som tidigare. I samband med detta tar jag ut plattan som gör att äggen vänds och klipper till en bit kartong och lägger under äggen. Detta gör att kycklingarna får fäste och slipper halka runt på plastgolvet när de kläckts.
Dag 21: När kycklingarna kläcks så tar det ofta tid. De slår hål på ägget med hjälp av en liten “äggtand” på näbbens ovansida (denna kan ses de första dagarna utanför ägget – sedan försvinner den). Det tar relativt lång ti död kycklingarna att komma ut ur ägget, det kan ta allt från någon timme upp till tolv timmar innan den är ute, försök ha is i magen och öppna inte upp huven på kläckmaskinen för ofta. Helst ska man låta kycklingarna sköta det hela själv men jag har faktiskt försiktigt hjälpt någon kyckling ut ur ägget. Det är säkert inte att rekommendera men jag har blivit så blödig sedan jag själv blev mamma. Låt kycklingarna stanna i kläckmaskinen tills de är helt torra, det kan ta upp mot ett dygn. De behöver inte äta då de kan leva av gulesäcken. Gulesäcken hjälper kycklingarna att klara sig själva utan vatten och foder första tiden, den innehåller förutom energi också antikroppar som minskar risken för sjukdom hos kycklingarna.
Vart ska kycklingarna bo?
När kycklingarna sedan är torra är de redo att flytta ut från kläckmaskinen. Ha en bur/låda/utrymme iordningjgort med tidningspapper och värmelampa. Mitt tips är att inte ha spån i utrymmet till en början, kycklingarna kan då picka i sig små bitar av spån och det kan bli stopp i magen. Tidningar är toppen, bara byta ut när de blivit solkiga av skit. Jag har mina senaste kläck också lagt in något mjukt som påminner om en hönsmamma att ligga under – kanske ett fluffigt gosedjur från loppis eller en bit av ett tyg?
Kycklingarna behöver inte mycket till en början, men värme behöver de. En värmelampa eller värmeplatta behövs, den ska hålla 35-37 grader till en början. Sedan kan man sänka temperaturen eftersom, när kycklingarna blir större och får fjädrar. Istället för att stirra sig blind på tempereaturen kan man kika på kycklingarna och om de ligger tätt ihop under värmelampan så brukar det vara för kallt, och om de istället ligger utspridda utanför lampan så kan det vara för kallt. Använd sunt förnuft så blir det bra!
I takt med att kycklingarna blir större brukar jag lägga in lite spån och något roligt för dem att leka med, en vedklabb brukar vara riktigt uppskattat!
Naturruvade kycklingar får bo med sin mamma i hönshuset. Jag har ju bara haft naturruvade kycklingar (en kyckling dessutom) en gång och de fick bo i ett eget litet “bb” för att skyddas mot hermelinen och härjade hos oss då. Det kanske är möjligt att göra en egen liten hörna i hönshuset där hönan och kycklingarna får vara ensamma ett tag? Annars skulle jag tippa att det går utomordentligt fint att ha dem tillsammans med flocken direkt, hönsmamman skyddar sina små mot eventuella elaka “mostrar”.
Foder
Kycklingarna behöver inte äta något de första två dygnen, då lever de på gulesäcken från tiden i ägget. När de väl ska börja äta kan man ge dem färdigt hönsfoder från foderbutiker (Granngården eller liknande). Jag brukar aldrig koka ägg eller ge mina kycklingar något annat än just detta färdigköpta foder. Se bara till att köpa foder avsett för just kycklingar! Annars kan mag och tarmfloran få sig en chock.
Om du får en hängig kyckling kan det vara bra att ha hemma en liten sån plastspruta från apoteket och mata den med vatten utblandat med honung, yoghurt funkar också fint. Det brukar kunna hjälpa.
Kycklingarna dricker mer vatten än man först tror, men se upp med att ställa in för stora skålar till en början, de kan lätt drunkna! Jag brukar börja med en assiett med vatten första dagarna, och byter sedan ut den till en kopp för att sedan gå över till vattenautomat. Detta är en smaksak och det finns massor av olika vattenautomater – prova dig fram! Viktigt är dock att kycklingarna alltid har tillgång till rent vatten.
Skötsel
Naturruvade kycklingar behöver nästan ingen skötsel alls. Hönsmamman sköter det mesta. Såklart ska du kolla till de små och se till så att de har det bra, kan äta och dricka och liknande.
Kycklingar kläckta i maskin behöver däremot lite mer skötsel. Mat och vatten varje dag – kycklingarna växer fort och det går åt mer foder och vatten än man tror. Buren behöver hållas ren. Ju mer tid man lägger på att få kycklingarna tama, desto lättare kommer det vara att hantera dem när de är fullvuxna sen. Första dagarna är det bra om man kollar kycklingarna i rumpan så att det inte fastnat bajs där bak, ta då försiktigt bort det. De första två dygnen är kycklingarna ofta rätt trötta, det är helt normalt. I takt med att kycklingarna blir äldre så verkar de uppskatta mer och mer stimulans. Jag brukar dra runt en bur på gräsmattan så de får vara ute och upptäcka världen delar av dagen. Ibland stoppar jag in lite lättpickade matrester i en toarulle och viker in ändarna, låter dem leka med plastbollar stoppade med hönsmat. Det är bara fantasin som sätter gränser!
Fördelar med att kläcka fram själv
Största fördelen med att kläcka fram själv är främst att man minimerar risken för smittor och ohyra. Sedan tycker jag själv att det är kul att få prägla sin egna flock och lära känna dem från början!
Nackdelar med att kläcka fram själv
Den största nackdelen med att kläcka fram själv är att minst 50% blir tuppar – detta behöver man ha i åtanke. Antingen ger man bort tupparna till liv eller så nackar man dem själv. Vi har provat båda alternativen – även slaktat tuppar och provat laga mat på köttet. Det är helt klart mer angenämt att få ge bort tupparna, men det är sällan folk söker tupp.
Introducera kycklingar i flocken
När kycklingarna fått fjädrar över hela kroppen och är kring 6 v brukar jag introducera dem med den andra hönsflocken. De får bo i en egen del av hönshuset med möjlighet att bekanta sig med övriga gruppen pö om pö. Avdelningen kan man göra med t.ex. kompostgaller. Det brukar kunna gå rätt hårt till innan alla hittat sin plats i flocken, men ofta lugnar det ner sig ganska snabbt.
….
Hoppas ni gillar min lilla guide & stort lycka till med ditt kläck!
Odla tillsammans på Backen del 4 & 5
Hej på er allihopa,
Jag känner mig så glad och peppad idag, Loppan och jag har varit ute på ridtur med Fapri och det var så vansinnigt gulligt alltihop. Hästar, frisk luft och få hänga med Loppan i stallet. Så vansinnigt mysigt. En annan grej som gör mig väldigt glad är mina sådder ute i “odlingsrummet”. Jag vet inte om det går att kalla odlingsrum när det bara är en liten hörna med odlingsgrejer, men jag har ju inga sadlar kvar så “sadelkammaren” känns också fel i munnen. Odlingskammaren kanske blir rätta benämningen? Idag ska vi prata lite odling här på bloggen. Känns som att jag tänker gå grönt 70 % av min vakna tid. Planerar utökning av landet, drömmer mig bort till blommor och grönsaker. Hugaligen vad mycket fint vi har framför oss. Idag tänkte jag bjuda på två klipp av “Odla tillsammans på Backen” kombinerat med lite bilder och länkar till mina nya fröer. Hoppas ni ska gilla!
I första videon visar jag hur jag väcker upp mina pellisar från vintervilan (de har stått i mitt svala hemmakontor hela vintern) och sår lite frön. I denna video pratar jag ingenting utan gjorde textinstruktioner istället. Så får det bli ibland.
I denna video visar jag min odlingskammare, visar hur det gick för sådden jag tappade för några dagar sen, visar också fröna jag beställt (listade nedan), märker upp sådder och slutligen får ni se mitt nya trädgårdsprojekt som ger mig lite huvudbry – det var ingenting jag planerade för i år! Men det blir nog bra – ni får haka med på det projektet också, förstås!
Squash – Diamant F1 – Jag trodde absolut att jag hade beställt squash i första beställningen men tji fick jag. “Lättodlad squash” står det på baksidan, you had me att “lättodlad”, så att säga!
Broccoli – Premium Crop/Atlantis – Min kompis Astrid tipsade mig om att odla broccoli, jag tänker mig att det är rätt svårt? Det står att det rekommenderas försådd men jag tror fasen jag chansar och direktsår.
Rödbeta – Detroit 2 – Förra året åt vi så galet mycket rödbetor och nu får vi hushålla lite med de burkar med inlagda rödbetor vi har kvar. Därför kompletterade jag med en påse till.
Äppelgurka – Lemon – Fick tipset av min instakompis Julia (@vastbynochvi) att prova så äppelgurka! De ser så sjukt gulliga ut på förpackningen! Dock fick jag veta i min odlingsgrupp på Instagram att just “lemon” inte är så söt och smaklig – men vi provar!
Chili – Piment d’Esplette – Har fått en dille på chiliflakes så detta ska bli sjukt spännande att prova!
Vallmo – Korn – Mera blommor blev det också! Vallmon tänker jag strö lite här och var och se vart den trivs, nere vid stenmuren vore fantastiskt vackert!
Blommix – Nektar – Jag hoppas denna blommix kan vilja trivas på jordkällaren, något som tack för vad bina gör för oss. Galet inspirerad av en tjej från odlingsgruppen på Instagram som odlat fram en blomsteräng på en liten jordfläck!
Vallmo – Pion – De vackraste små bollar jag kan tänka mig, i olika nyanser av rosa
Sammatstagetes – Boy o Boy –
Trädgårdshets?
I veckan såg jag Krickelins och Hanna Wendelbos trädgårdslive på Instagram (se den i efterhand HÄR) för det första vill jag säga att jag tycker att den var väldigt bra och rofylld och för det andra så har jag inte riktigt kunna släppa ett ämne som de återkommer till gång på gång. Trädgårds- & odlingshetsen. Känner ni av den? Tanken har återkommit till mig under veckan, vad är det riktigt vi håller på med?
Jag står fast vid att jag tycker att allt trädgårdsrelaterat jox & odling är bra. Det gör, liksom fysisk aktivitet, underverk för mående och hälsa. Allt som främjar att folk får må bra tycker jag ska hejas fram och lyftas. Men någonstans går ju gränsen till vad som är hållbart och vad som blir en stress och press för folk. Och jo, jag tror faktiskt många känner av den i år, trädgårdshetsen.
Hanna och Kristin pratar om slutsålda frön som säljs på andrahandsmarknaden för mer än trippla inköpspriset, vilket ju är galet. De pratar vid ett tillfälle om vintersådd och att så i rätt tid. Att det faktiskt inte är rätt tid att kasta alla frön i jorden i februari och mars. Allt som stoppas ner i jorden ska också pysslas om på sikt och just i år känns det som många har så jädra bråttom, är så jädra ivriga. Att det blivit en tävling om vem som är först, snabbast, gör mest. Överallt ser man frön, jord, illgröna små sådder.
Många, många kloka resonemang från Hanna och Kristin. Jag fick mig själv en tankeställare om hur jag använder mina kanaler och om jag kanske bidrar till trädgårdshetsen? Jag pratar om att utöka, göra mer, börja tidigare, vinterså, odlingsrum, skala upp. Men egentligen vill jag ju bara inspirera, och lära mig själv på kuppen. Hur man kan odla billigt, enkelt, med det som finns hemma och runt om oss.
Idag tappade jag en sådd i golvet, några nygrodda jalapenofrön låg helt plötsligt på golvet. Svor först. Stoppade sedan tillbaka tillsammans i gamla päronasken. Tänkte att jag nog kommer lära mig om det funkar eller inte efter denna lilla olycka. Så vill jag ju att det ska vara, ett ständigt lärande. Det var också därför jag bestämde mig för att göra odlingsklipp här på bloggen i år, just för lärandet – kunna gå tillbaka och kika och också dela med mig av medgång och misstag.
Men någon hets vill jag inte bidra med. Jag tycker själv att odling är fantastiskt roligt och en fristad för mig – som är nybörjare och inte riktigt vet vad jag ger mig in på under min andra säsong. I år har jag inga hästar hemma på gården, det gör att jag har mer tid att odla. Samtidigt kommer jag ha en nyfödd bebis och en pigg tvååring i hasorna hela sommaren. Så det får bli som det blir. Kan vi inte alla kommer överens om det? Att det blir som det blir och underbart kommer det vara ändå. För att ha jord under naglarna, pilla på med frön och drömma om prunkande trädgårdsland gör underverk med oss. Så lovar vi varandra att vara snälla, inte stressa, inte jämföra och njuta allt som bjuds. Jag ska göra allt jag kan för att inspirera till en härlig odlingssäsong, istället för att trädgårdshetsa. Här ska vara en fristad från hets.
Marsdagarna
Hej på er och välkommen till min nya blogg! Jag väntar några dagar med att visa den på Instagram, vill se så allt fungerar ordentligt först! Jag är så nöjd med min plats på internet, tycker den blev så fin, speciellt om man läser från datorn! Hade tänkt låta arbetet med bloggen ta hela mars, minst! Men när jag väl bestämt mig om hur den skulle se ut så hade jag ingen hejd. Fint så! Nu långtar jag efter att sätta igång och blogga ordentligt – i vår vill jag jobba lite annorlunda med bloggen. Hoppas ni ska gilla!
Hur som helst, vi tar oss en titt på vad som riktigt hänt i livet under första vårvintermånaden, mars!
Först och främst: mars har börjat så bra. Jag hjälper inte till något med renoveringen och jag tror faktiskt att det är det som gjort min kropp pigg och rask igen. Inget dumslit. Jag gör i princip allt här nere istället. Tvättar, lagar mat, handlar (online), städar. Ingenting att förminska, alls, det är ett enormt lass vi båda drar just nu. Men ett så bra upplägg för min stackars kropp. Har njutit av kattrumpa i marssol, minsann, då känner jag livet i mig.
Sadelkammaren har blivit ett odlingsrum. Låter förmodligen glammigare än vad det är. Stökade runt lite hästgrejer och ställde in ett Perstorpsbord att hålla till på. Drog upp värmen och ställde in allt odlingsrelaterat skrufs jag kunde hitta. Så blev hjärtat lite mindre tungt av att vistas bland alla hästgrejer. De där gröna bladen ger mig hopp om våren.
Loppan och jag har kalasbakat. Någon gick ju och fyllde två år här i mars. Lillan slickar visparna och jag försöker hålla ordning på växande mage, yrväder till Loppa och stöket i köket. Lyxtillvaro, ändå. En målbild jag hade genom hela köksplaneringen. Stå och baka med en liten en.
Så har Loppan fått ha livets första sportlov. Åka skoter, sova hos mormor och morfar, kolla på kossorna och fåren hos farmor och farfar, rida på Fapriola och ta dagarna som de kommer. Även fast jag jobbat hela veckan lång så har jag varit så glad över hennes mysiga dagar hon fått ha tillsammans med sin pappa.
Hoppas mars varit snälla med er hittills – kram!
Tankarna inför sista februarihelgen
Det är sista torsdagen i februari och månadens sista helg nalkas. I veckan har jag fått säga åt mig själv på skarpen, kom på mig själv redan på måndagen att längta efter helgen. Vanligtvis brukar jag uppsatta veckans alla dagar, men veckorna när Fredrik jobbar eftermiddag brukar vara lite extra längtiga ändå. Så sedan dess har jag försökt att ta tillvara på kvällarna; i måndags slutade jag tidigt då förskolan var stängd, sedan har vi hunnit med både ridtur på Fapri, en tur till stan (för att hämta matvaror och middag på drive in – helfestligt) och fortsättningen av projekt vårstäda hemmet.
Hade en ambitiös plan att hinna genom hela nedervåningen under veckan. Men det sket sig redan på tisdagen när jag somnade vid nattning och vaknade morgonen därpå, utan att ha hunnit storstäda hallen. Ikväll har istället mina fötter och händer svällt upp, minns att jag fick sådana episoder med Loppan i magen också. Obehagligt så det förslår, jag vill bara gå ut och doppa mig i snön och kyla ner mig. Hur som helst så lyssnar jag på kroppen och ger den lite extra vila efter light-versionen av torsdagsstädet.
Jag ville mest bara titta in till er och lufta tankarna lite. Känns som jag är vårpirrig och så himla sugen på riktig vårvinter nu. Har mycket kul på gång jag vill dela med er.
I helgen föreställer jag mig att odlingssäsongen drar igång på riktigt här på Backen. Ska planera odlingsbäddarna och vilka små trädgårdsbestyr jag önskar hinna med utöver odlingen. Jag tänker; rosor! Några små frön ska få komma ner i jorden och pelargoniorna som jag hämtade in från vinterförvaringen i veckan ska få ny jord.
Ikväll hörde min syster av sig och undrade om jag ville ha ett par mässing-lampetter som jag inte kan sluta tänka på. Köpte ett par i tenn (?) när vi precis flyttat in i huset på loppis som är fantastiskt fina, men de hittar liksom ingen plats här hos oss. Tycker det är så svårt det här med grejer, en in och en ut, brukar jag försöka köra på, men jag måste erkänna att jag samlar på mig både ljusstakar, dukar, kökshanddukar och annat skrufs ganska flitigt. Så vill jag inte ha det. Även om det handlar om att det är loppis och pengarna går till välgörenhet, så är jag inte intresserad av att drunkna i grejer. Var sak har sin plats och ett hem fyllt av funktionella, älskade grejer är mer min melodi. Jag vill så gärna ha rensat ut allt ur lillhuset som inte är verktyg och målarfärg under året, kanske måste jag ordna en brak-loppis i sensommar?
Jo, sista tanken nudå. Jag tänker mycket på mina höns just nu. Jag experimenterar med fodret och det är så spännande att se utfallet. Läser mig vindögd och skriver inköpslista. Så planerar jag hönsgård till mina damer också. Tänker att jag ska försöka mig på att bygga själv i vår. Jag har varit så bortskämd med pappa och Fredrik och hjälpt mig med många projekt men nu måste jag nog prova vingarna lite själv. Jag har en ritning och en inköpslista. Nu ska jag bara hitta någon som vill springa i byggvaruhandel istället för mig, för jag är tämligen försiktig nu och håller mig allra helst bara hemma.
Lägesuppdatering inför helgen alltså. Vårvinterpirrig med diverse trötta gravidåkommor, med siktet inställt på lampetter, mindre grejer och hönshjärna i hela huvudet. Så fint så. Hoppas ni alla har det fint och uppskattar mina “hejsanhoppsan”-inlägg här inne också. Kram!
Vår lilla utflyktsmaskin
Den där skotern som Fredrik kom hem med på släpet. En gammal men välhållen Yamaha ET 340. Vår nya utflyktsmaskin. Vi älskar ju turskidorna. Fötterna också, ibland -men inte så ofta- tar vi bilen på på utflykt. Ponny och släde är ju också en hit. Men nu har vi äntligen en liten puttrande skoter att slänga oss på och bege oss till nya ställen att upptäcka.
Fredrik var mellan två arbetsmoment på övervåningen. Och jag och Loppan höll på att såpskura köket som bäst, när F kom på att vi ju borde ta tillvara på veckans sista dag. Inte bara gneta och knoga. Så fort var det gjort, varm choklad i liten termos, bortglömd lussebulle i matlåda, kall mjölk i en liten flaska och tre muggar på det. Ner i packboxen. Fram med renskinnet. Och brumma igång den där gamla trotjänaren.
Vi puttrade förbi farmor och farfar, faster och kusinerna, Sixtens, och in i skogen. Skogen som var alldeles strålande vacker. Upplega i den höga, västerbottniska furan. Skotern som puttrar på, annars: tystnad.
Meter efter meter tar den oss, jag tror vi åker på ett gammalt skoterspår som svärfar kört upp. Han har arbetat idogt i skogen i vinter med vår granne Pelle. Men det har snöat en decimeter eller två sedan spåren användes sist och pudersnön strösslar över oss. Det är så vackert, så vackert.
Vi stannar vi en enorm rotvälta mitt i skogen. Precis intill vårt skifte. Fredrik sopar bort snön från granens stam medan jag gör mig bekväm på skotern.
Lilla Loppan har fått låna en slalomhjälm av mormor och morfar. Hon är så nöjd över den, ser ut som en liten smällkaramell i overall ärvd av mitt kusinbarn. Hon är så stolt och glad över skotern. “Los koter” säger hon och dunkar den lilla handsk-klädda armen i huven. Jodå, Los skoter kan vi absolut säga.
Vi häller upp den varma chokladen i muggar, späder ut Loppans med mjölk så det inte ska bli så varmt, men hon tycker inte om, “mölk!” säger hon bestämt och mjölk får hon. Tillsammans med de bortglömda lussebullarna.
Vi konstaterar -än en gång- hur nöjda vi är med skotern. Jag har redan kört den mer än jag någonsin körde den där stora, snabba sportskotern som bott här senaste åren. En röd, gammal korvgrillarskoter livar mer med min personlighet. Så ryms vi allihopa – alla fyra – på den långa sitsen. Vi är ivriga när vi sitter och pratar, vi har stora planer för vad vi ska göra på platsen vi besökte, om bara något år. Det bubblar, förväntan och längtan. Så mycket kul, framför oss.
Jag frågar Fredrik vilka tre saker han längtar efter just nu. Han säger “bebisen”, “övervåningen” och “ledig sommar”. Jag säger “takdropp och vårvinter”, “odla i trädgården” och “bebisen”.
Sedan pockar huset på vår uppmärksamhet igen. Bullarna är slut, varmchokladen likaså. Vi slänger ner alla tomma muggar, temosen och matlådan i ett virrvarr där bak i packboxen igen. Kastar en sista blick över skogen. Drar igång skotern och börjar puttra hemåt. Genom skogen, förbi Sixtens, faster och kusinerna, farmor och farfar och tillslut är vi hemma igen. Bland slipdamm, såpadränkta trasor och tusen drömmar.
Jag tror det blir kanon, med en liten utflyktsmaskin.
På sistone
Jag lägger ännu en fin februarivecka i livsryggan. Ibland känns det som energin aldrig ska ta slut, jag kan inte bärga mig att vårpiffa hemmet, plantera om pelargoniorna som står i lilltorpet och övervintrar, börja förså; det bubblar i mig. Ibland är jag trött och måste stödvila lite. Ljusets återkomst slåss mot kallgraderna. Februari känns trots allt snäll med oss på Backen, vi tar en titt på vad veckan bjudit på:
Förra helgen bakade vi en liten sats kalljäst bröd. Det är ju så gott. Jag måste erkänna att jag är lite, lite less, har nog bakat de lite för ofta senaste tiden, ska snurra om receptet lite så kanske jag får en nytändning. Hur som helst, mycket enkelt och uppskattat bröd här hemma.
På alla hjärtans dag välkomnade jag och Lo först farmor och farfars nya kalvar till deras gård. En rödkulla och en fjällko. Så fina så, vi är riktigt förälskade i de två. Sedan tänkte vi ta oss till pulkabacken men gjorde en helomvändning och åkte till grannbyn för skidåkning i solen, fika utan vantar i solväggen och många härliga skratt. Astrid och hennes Alida bjöd in till försmak på vårvintern. De är så söta tillsammans, de två småvännerna.
Astrid har lärt mig att utflykter med barn kräver korta turer och mycket fika, det anammade vi minsann denna söndag.
Sen följde en lång vecka. Hemmajobb, kontorsjobb, filminspelning på jobbet, besök av lokaltidningen, bilen på service, hämtpizza och slutligen landa i en lång, härlig helg. En tur med Fapri på tu man hand gjorde gott för mig. På lördagen hoppade vi allihopa in i Volvon och åkte fem mil österut. Till Lövånger. Där köpte vi en bil. “Båå biil” (blå bil) som Loppan stolt säger. Vi har helt enkelt vuxit ur vår tvåsitsiga flakbil som vi tycket så mycket om, och behövde något som går att rymmas i allihopa och pendla med. Det blev en gammal, fast ändock fräsch Peugeot.
Vi swishade för bilen, köpte kuvert på lokala lill-Coop och postade ägarbytet till Trafikverket. Körde sedan några hundra meter ner för huvudgatan till pizzerian. Stängt. Rullade över E4an till macken. Där satt vi och åt panini och grillkorv länge och väl, vi som knappt lämnat gården på månader och månader, det kändes som världens fest att se nytt, okänt folk passera in och ut genom entredörren på håll. Lo fick syn på några discolampor i butiken och dansade loss. Vi tankade upp nya, gamla bilen med diesel och började färden hemåt på oplogade vägar. När jag skulle koppla upp mobilen mot bilens radio var alla menyer på arabiska, jag satt länge och skrattade för mig själv medan jag försökte få igång min ljudbok.
Hem kom vi och jag och Loppan passade på att baka tekakor. De är jag inte det minsta less ännu. Hon står stadigt på diverse stolar och pallar och utbrister “maaaka” (smaka!) så fort hon får syn på en slev eller visp. Spelar ingen roll om det är bröddeg eller sötsmet. “Gottgott”, konstaterar hon alltid, oavsett.
Pappan i familjen åkte iväg på nästa äventyr. En tur in till stan där han köpte sig en gammskoter. En Yamaha ET 340. Hans skoter i sportigare modell har skurit ihop och sålts som repobjekt. Istället blev det en perfekt grilla korv och puttra runt med hela familjen lastad-skoter. Första turen tog vi nästan direkt, efter att vi ätit nybakade tekakor med en herrans massa smör och ost. Den gick såklart till kalvarna och fåren, vi får inte nog av dem.
Igår, söndag, har köket blivit vårstädat och tur nummer två med skotern avverkade vi också. Allihopa på. Lo älskar att åka skoter och blev alldeles till sig när hon såg att det var en “jööd koter” som nu ska bo med oss på Backen. Det känns så bra, jag tror denna skoter kommer ge oss mycket lycka i vårvinter!
Du kanske också gillar
Välkommen hit!
Fyrtiofem dagars tystnad
Guide: Vandra i Gärdefjärden med oss!
