Preppa inför sommarens kålskörd!
Reklam för Granngården
Det är april och kvällarna är äntligen ljusa och så länge solen är uppe så är de också ljumna. Jag balanserar alltid varje vår, slits mellan att jag vill hinna göra allt och samtidigt hinna vara i nuet och bara vara och njuta av hela alltet: fåglarna som återvänder, ljuset som gör gott, lukterna, känslorna. Så mycket underbart vi har framför oss! Som en skörd av massor med kål i sommar, men då är det hög tid att få fröna ner i jorden nu!
Jag tycker att det är enklast att bredså, då använder jag mig av såjord från Hasselfors garden (LÄNK TILL SÅJORD HÄR) som jag strör ut i ett tråg (LÄNK TILL ODLINGSTRÅG HÄR). Därefter plattar jag till jorden med händerna och vattnar ordentligt innan jag strör ut fröna, denna gång en otrolig palmkål (LÄNK TILL PALMKÅLEN HÄR), därefter strör jag på ett tunt lager av såjorden på fröna. Jag bryr mig inte ett dyft om fröna är i rad eller hur många som ryms i varje tråg, jag bara sår på – det som tar sig det tar sig! Trågen får stå varmt till i sadelkammaren till en början, därefter ställer jag dem ljust och svalt.
Efter någon vecka pillar jag loss planta för planta, i år kommer jag att planera dem i pluggbrätte (LÄNK TILL PLUGGBRÄTTE HÄR) med P-jord (LÄNK TILL JORDEN HÄR). Om ungefär 6 veckor kommer jag plantera ut färdiga, fina plantor i trädgårdslandet. Svårare än så är det inte!
I år har jag sått grönkål, palmkål, blomkål och spetskål. Har jag tur hinner jag få ner någon liten broccoli också! Det och mycket mer hittar du på Granngårdens hemsida (LÄNK HÄR!)
Hästläget!
Mitt liv kretsar just nu väldigt mycket kring jobbet. Jag och en kollega skriver årsredovisningar i parti och minut, för mig har det inneburit många jobbkvällar när barnen somnat. Visst är det alltid så på våren, allt hopar sig? Det är som att man ska igång med allt efter en långsam, vilsam vinter. Inte mig emot egentligen, jag gillar att försöka leva efter årstiderna och precis som naturen så vill man ju bara blomma ut under våren.
Men trots tillfälligt hög arbetsbelastning så är vi duktiga på återhämtning och att tanka energi. Livet är en ständig balansgång, ju! Jag tänkte berätta lite om hur läget ute hos hästarna är nu! I måndags kom veterinär Karin för att vaccinera Buse mot hästinfluensa, jag bad henne också kika om det är möjligt att kastrera honom snart men hon skrattade gott när hon var och kikade efter “haha här finns absolut ingenting att kastrera ännu!”. Nog för att han är snäll, men med tanke på att hans lilla kompis i framtiden kommer att vara ett sto känns det ändå angeläget att få det gjort.
Snart kan jag utvärdera en hel vinter med lösdriften. I överlag har det fungerat så bra och jag är så nöjd med bygget! Däremot så ligger ingången mot gårdsplanen på gårdens lägsta punkt så när det töar rinner det in vatten i delen där halmbalen står. Vi trodde att vi löst alltihop med att gjuta in rör med en uppfångande ränna i plattan. Den har ju dock fryst ihop till en isklump efter vinterns töande- och frysande. Det får vi fundera på framöver!
Jag var lite bekymrad över hur mycket halm hästarna åt i början – men de har verkligen fattat tycke för sitt hösilage och i början av denna vecka var jag så nöjd över bädden som börjar komma till.
Men så drog vinterns värsta snöstorm in en kväll och vi fick prick hur mycket snö som helst!
HELA lösdriften fylldes med snö. Det var bara tur att jag arbetade hemifrån denna dagen och kunde spendera lunchen med att skotta ut snö och fylla på med ny halm. Det som kändes mest frustrerande av allt är att jag köpt en presenning för 10 000 som ska sitta för öppningen, med ett litet urtag där hästarna ska gå in och ut. Men jag har fått felleverans och fel färg och ja.. lite surt kändes det allt!
Jag har backat bandet lite med Buse. Fick rapporter från Pajas ägare att Buse är väldigt stressad i boxen när hon jobbar med Pajas. Han står på bakbenen, skriker och vandrar runt. Har märkt att han inte heller vill äta sitt kraftfoder eller varva ner med hö eller lusern när han står i boxen, han förknippar den helt enkelt med något negativt. Så vi har tränat de två senaste veckorna på att boxen är en rolig plats, vi har tränat med target, borsta och gosa och bara att stå inne med kompisen intill utan att bli lämnad ensam. Det går framåt, sist vi tränade gick han direkt in boxen och frågade “ska vi träna nu?”.
Dessa småkillar busar och busar. Det är så roligt att ha hästar på backen igen!
Detta ska jag odla 2023!
Jag pratar om att spara plats och diraktså mycket, enkelt ska det vara! Men vad har jag tänkt så då? Och vilken tid ska jag börja med sådderna? Såhär tänker jag om min odling i Västerbotten, zon 5!
M A R S
I mars känner jag fortfarande lugnet. Instagram svämmar över av fina plantor, vintersådder och dahliaknölar som väcks till liv. Det är fantastiskt med inspiration men fort kan det bli överväldigande att se. folk i södra Sverige ligga så långt före vår-mässigt. Här i Västerbotten är det vinter än och många veckor innan vi kan plantera ut något!
Jag satsar på två enkla sådder:
- Chili
- Spenat
Jag har inga förutsättningar för gurka, tomat och sådant som kräver näst intill växthusklimat för att bli bra. Istället försöker jag spara på odlingskrutet och hushålla med energin till själva trädgårdssäsongen.
A P R I L
I mitten av april är det sex veckor kvar tills jag kan plantera ut mina sådder, så nu är det läge att peta ner fler frön i såjorden! Jag satsar på kål och en stackars liten blomma:
- Grönkål
- Vitkål
- Svartkål
- Spetskål
- Broccoli
- Tagetes
M A J
Maj kommer och tiden tycks inte räcka till till något! Kvällarna är ljusa och ofta ljumna så länge solen är uppe. Jag sår ingenting mer än möjligtvis mer mikrogrönt såsom spenat. Däremot så bearbetar jag landet, rensar upp det, jordförbättrar och strukturerar. I början av månaden lägger jag dessutom fram potatis så den får gro (mörkt och rumstemperatur!)
S L U T E T A V M A J – J U N I
I juni är det ljust dygnet runt. I den bästa av världar har jag direktsått redan i slutet av maj, men här i zon 5 finns risk för frost ända till 10 juni. Det jag sått kan behöva en fiberduk om nätterna.
I år tänker jag så:
- Squash – både vanlig sommarsquash och tefats/musselsquash
- Vallmo, ringblomma och rosenskära – ljuvliga, lätta blommor!
- Morötter
- Palsternacka
- Rödbetor
- Sättlökar
- Ärtskidor
- Pumpa
I år vill jag både odla för skörden och all mat det innebär, men också för att involvera barnen och ha ett roligt familjeprojekt. Jag ska försöka minska ner min odlingsyta och istället sköta om den yta jag jag istället för att varje år tänka större. Vi är riktigt sugna på att kika efter äppelträd, körsbärsträd, jordgubbsland och smultronsnår också. Jag vill att det ska kännas lätt, görbart och lättskött i år!
Min odling 2023
Reklam för Granngården
… Något av det bästa jag vet …
… Mitt trädgårdsland! Trädgårdslandet som kom till under 2020, jag hade länge varit sugen på att prova odla men kom inte riktigt till skott, men när pandemin gjorde entre i vårt liv och allt annat sattes på paus så ägnade jag mig åt min lilla odlingsplätt. Jag anlade bäddar av överblivet hösilage och hästbajs som jag placerade på kartonger för att kväva gräset under bäddarna. Det växte fint. Men under säsongen så började envisa grässtrån sticka upp här och var i bäddarna, och hur jag än försökte rycka bort dem så tenderade de bara att bli fler och fler. Tillslut fick jag lära mig att ogräset som spred ut sig heter kvickrot och är ett tämligen besvärligt ogräs att bli av med. Under både 2021 och 2022 kämpade jag på med bekämpningen av dessa envisa ogräs och i slutet av 2022 var jag så less. Alla markdukar jag köpt på mig och lagt ut som underlag i flis-gångarna var alldeles håliga av alla rotgenomträngningar av kvickroten. Jag blev helt matt när jag tänkte på trädgårdslandet och tänkte att jag nog skulle både dra ner och minska på odlingen till 2023. När vi återigen fick hästar på gården så försvann mitt odlingsrum som istället blev sadelkammare igen, även det gjorde att mina förutsättningar till odling kändes sämre.
Men nu har jag fått klura på odling och trädgårdsland en hel vinter och i år känns det viktigare än någonsin att odla! Med tanke på världsläget samt matpriserna så känns det som att det finns stora fördelar med mitt lilla trädgårdsland som ger så mycket i form av skörd och välmående, det händer verkligen något i en när man får stå med händerna i jorden! Så mitt fokus i år blir: odla på liten yta och jordbearbetning och -förbättring!
Det jag tänkt fokusera på är sorter som går att direktså, med några undantag såsom kål! Dessa sorter från Granngården är nya för mig:
- Rödbetan Moulin Rouge (LÄNK FINNS HÄR), denna sort har jag provat förr, men nytt för i år är att jag provar varianten med såband, så att fröna sätta på ett lämpligt avstånd från varandra, jag brukar vara riktigt dålig på gallring av rödbetor så det tror jag blir ett lyft i min odling!
- Ringblomman Bronzed Beauty (LÄNK FINNS HÄR), ringblommor har jag direktsått i två år nu och jag älskar denna lättodlade blomma som blommar i massor och står sig bra i bukett! Detta blir en ny färg för mig då jag tidigare odlat endast orange ringblommor, så fantastiskt fin färg, visst?
- Spenaten Vroeg Reuzenblad (LÄNK FINNS HÄR), spenat är ju också väldigt lättodlat och jag brukar börja att så spenat så fort det går i trädgårdslandet, alltså direkt snön tinat bort, spenat är väldigt köldtålig och tål lite frost. Spenat sår jag i omgångar under sommaren, skördar och stoppar i frysen om jag inte hinner äta upp den direkt. I år provar jag så en bytta i fönstersmygen också för att se om vi kan få lite microgrönt till frukostmackan!
- Moroten Flakkée 2 (LÄNK FINNS HÄR) denna sort ville Loppan så gärna prova! Jag har tidigare bara sått sommarmorötter men dessa vintermorötter ska vara lättare att lagra!
- Grönkålen Scarlet (LÄNK FINNS HÄR) som är lila! Jag tänker mig att den kommer att bli otroligt vacker och till och med göra sig bra i blombuketter! Denna kål bredsår jag 6 v innan utsättning efter sista frosten (i juni för mig i zon 5), alltså i mitten av april!
För att spara ännu mer plats kommer jag i år att så i pluggbrätte (LÄNK FINNS HÄR) med 84 celler. Eftersom det fortfarande är tidigt på säsongen och länge tills vi har frostfria nätter här i Västerbotten så har vi bara petat ner ett gäng chilifrön. Jag tänker fylla pluggbrättet med kål (svartkål, grönkål, broccoli och vitkål!), jag tycker det var så fiffigt för med pluggbrättet följer en bottenplatta så man kan vattna sådderna underifrån, mellan bottenplattan och såbrättet är också en matta som håller fukten längre. Suveränt!
Men först och främst ska jag fylla pluggbrättet med jord, såklart! Jag försöker skapa egen jord med hjälp av bokashi och kompostering av häst/hönsskit men några säckar jord/år brukar gå år och då köper jag den helst från Hasselfors (LÄNK FINNS HÄR). Att ha bra jord är ju a och o i odling och denna såjord är godkänd för ekologisk odling, så giftfritt och naturligt det kan bli!
För att få bukt med kvickroten i mitt trädgårdsland ska vi plöja upp det och blanda in hästarnas halmbädd från lösdriften, denna bädd är fylld av gödsel, det i kombination med halmen och bokashin tror jag kommer att bli ett kanonland att så i! Det kommer att krävas lite arbete, men när jag står där med fröpåsarna i handen i juni kommer det vara så värt det!
Temavecka: Odling!
Ikväll har jag något roligt att berätta! Jag har ju tidigare nämnt att jag vill ta ett OMTAG kring mina sociala medier och funderat mycket kring hur jag ska använda mina plattformar. Jag har bett er på instagram om råd och hjälp i vad ni vill se mer av och lite trevande försökt lägga upp inlägg som jag tycker är roliga att göra, främst handlar de om livet på landet: om höns, mammarollen, träningen med Buse, gårdsprojekt, odling och lantliv. Jag har tidigare haft både hönsvecka och kycklingvecka som tema på min instagram och det har varit väldigt uppskattat. Nu tänker jag utveckla konceptet och varannan vecka ha temavecka med fokus på livet på landet. Först ut är odling och tanken är att jag kommer att göra mest inlägg på temat på min instagram, men hittills har jag också två tidsinställda blogginlägg gjorda åt er (varav ena är ett samarbete jag så stolt visar upp!).
Jag tänker att detta koncept kommer att vara så roligt att göra. När jag startade mitt företag så var det med målet att skapa ett eget litet lantlivsmagasin på nätet där folk kunde hitta inspiration, tips och ha ett forum att prata landsbygd och livet på landet med likasinnade. Nu kan vi gotta ner oss i ämnen varannan vecka och låta lantlivet och vardagen ta större plats veckan däremellan. Jag tänker att i storys kommer ni få se lite allt möjligt ändå, så lite vardagsglimtar får ni såklart se även under temaveckorna!
Jag hoppas verkligen att detta koncept blir uppskattat! Jag tänker att vi kör ett prov fram till semestern och utvärderar därefter! Imorgon kommer första blogginlägget med information om mina odlingar 2023 och vilka förändringar jag gjort i år!
Fyra år med dig
Jag minns det så tydligt: Den sjätte mars 2019, jag hade tagit ut lite semester från jobbet och passerat två dagar efter beräknad födsel, på förmiddagen hade vi besök av en köksplanerare från Electrolux Home i Skellefteå. Vi visade huset, hon tog mått, vi pratade visioner och färgval, om och om igen kom en molande värk i ryggen och magen på mig, inte visste jag då att det var värkarbetet som satt igång.
Fredrik åkte iväg för att jobba kväll och där vid middagstid förstod jag vad kroppen höll på med och åt middag innan jag gick ut och mockade hos hästarna, städade hönshuset och ringde Fredrik. Jag resonerade myndigt och la mig i tid, med Knut på toppen av den enorma magen. Så förväntansfull, så redo. Vid midnatt ringde jag Fredrik och bad honom komma hem från jobbet, “så du hinner sova något innan vi åker in”, “jag ska bara jobba klart”, svarade han helt lugnt på andra sidan luren, precis sådär som han är. Vid åtta på morgonen åkte vi halvtimmen in till lasarettet, i lånad bil då våran stod på verkstaden.
Strax innan midnatt höll jag dig i mina armar för första gången. Så trött, så slut och så fylld av kärlek att det inte var klokt.
Fort var du med ut på äventyr. Barnvagnen vi fått av din farmor och farfar rullades många kilometrar i snömodden innan påsken kom med tjugo plusgrader och all snö bara försvann på ett ögonblick. Vi bodde i lilltorpet och renoverade vår framtida Dröm i en rasande fart. I samma veva som du kom tog din pappa tjänstledigt i en månad för att bygga på huset och sno åt sig bebisgos med sin efterlängtade dotter i varenda paus.
Du var liten och näpen och fick hänga med i bärsjalen när hästar skulle tas in och ut, när stallet skulle mockas och hönsen skulle få mat. Det var självklart att du föddes in i livet på landet. Du fick din plats direkt och allihopa, till och med vår vresiga lilla bondkatt Knut som knappt accepterade en handfull personer tenderade att älska dig från första sekund.
Du blev större och fick plötsligt sitta i barnstolen medan jag tapetserade och i stallvagnen vi köpt för en spottstyver på Facebook marketplace, efter någon månad till hängde vi upp en gunga i stallet där du storögt satt och spanade på hästar som blev borstade, hovslagaren som skodde och din mamma som kånkade på skottkärror, spånbalar och foder. Alltid som ett litet solsken.
Det var ett år av lantliv från morgon till kväll. Aldrig har något känts så självklart som då, när allt föll på plats i vår lilla familjekonstellation. Vi flyttade in i Drömmen, ägnade oss åt äventyr i skog och mark och alltid var du med oss. I bärselen, i skottkärran, i barnvagnen och så småningom tultandes runt på dina egna små ben.
Jag började om att jobba igen och första dagen på jobbet vändes allt upp och ner på grund av pandemin som sköljde över oss som en mörk dimma. Livet blev rörigt och kändes instabilt trots den stabila plats som vi skapat oss. Din pappa var föräldraledig med dig och spenderade dagarna ute på gårdsplanen med hönsen, dragandes runt på en bobbycar med ett grimskaft i ena änden. Samtidigt som världen var orolig blev min älskade häst sjuk i knäna och tårarna var många och ångesten stor. Vi kraftsamlade och byggde oss ett trädgårdsland där vi grävde bort allt som kändes skakigt och skavigt i kroppen och la hoppet på att hitta någon sorts mening djupt ner i myllan. Vi grävde där vi stod. Gjorde det bästa av situationen. Sommaren 2020 regnade bort och jag minns det som att jag stod på knä i trädgårdslandet och smågrät till odlingspoddar och storspovens läte.
Aldrig har jag varit så hjärtkrossad som när du skulle börja på förskolan. Jag bet mig hårt i läppen när jag lämnade dig med pedagogerna bara för att torka tårarna mellan i tre och en halv mil mellan förskolan och kontoret. Men jag fick lära mig att det också gick bra. Att du fick ett nytt sammanhang där du trivdes, tryggheter i en handfull vuxna personer till. Trygghet i dina kusiner som också gick samma förskola. En egen trygghet, ditt första egna äventyr. Jag gick nästan sönder av hela alltet men du lärde mig att det också gick bra, så småningom började jag nästan längta efter att få ta av dig overallen, krama dig hejdå och se dig rulta iväg till dina småvänner.
Det blev nytt år. Med en lillebror i mammas mage och ett övermäktigt renoveringsprojekt som hängde över oss. Vi la alla våra ihopjobbade slantar på golvslipning, hårdvaxolja, lister, färg, tapeter, gips och radiatorer. Vi skapade oss en övervåning i samma veva som familjen växte. Du och jag spenderade mycket av vår lediga tid med att åka till vår uthyrda ponny för att lära dig rida, ett par gånger i veckan packade vi oss iväg med den ständigt växande magen, lilla cykelhjälmen och en morot. Vi plockade ägg, sådde frön och kläckte fram kycklingar. Efter skitåret 2020 lärde vi oss leva med pandemin, anammade det lugnare lunket och de oplanerbara perioderna. Man visste aldrig om en liten förkylning skulle sätta käppar i hjulet för de planer man gjort. Så mest var vi hemma; renoverade och levde lantliv.
Huset blev klart i juni 2021, några dagar senare kom efterlängtade lillebroren Svante som du, med ditt självklara sätt att vara tog dig an direkt. Precis som med alla djur du någonsin träffat så var du från första sekunden så snäll, mild och välkomnande. Så har månaderna gått, med en sjövild bebis på ena höften och en kramsjuk liten Loppa på andra har vi upptäckt världen tillsammans.
Jag tänker på alla lärdomar du gett mig. Om vad som spelar roll och inte. Vad som är viktigt att lägga energin på, och hur viktig den är att hushålla med, så den räcker till äggplockning, ogräsrensning och bärplockning tillsammans med dig. Du har lärt mig att tänka efter och känna inåt. Ett ständigt balanserande. Innan dig fanns ingenting annat än gas, på alla fronter. Nu finns “good enough” med mig på ett annat sätt. Ditt mjuka och milda sätt att vara inspirerar mig och du får mig varje dag att fundera över vad jag vill göra för avtryck på denna jord. Fyra fantastiska och utmanande år, så glad att just du lilla Loppa kom och gav liv till Backen igen.
Kompostera med Bokashi!
Reklam för Granngården
Odlingssäsongen närmar sig och även om jag tänkt odla ganska litet och begränsat i år så tänker jag gå “all in” när det gäller jordhälsa, så 2023 satsar jag på bokashimetoden! För mig är det perfekt också då hönsen äter det mesta av våra matrester, men några saker äter de inte (som bananskal, avokado, okokt potatis m.m.), detta kan jag istället kompostera och använda i odlingen framåt sommaren!
Börja med att köpa en hink (LÄNK TILL DEN JAG HAR FRÅN GRANNGÅRDEN!), den kommer komplett med bottenplatta, ventil för att tappa lakvatten, lock och en platta för att trycka ihop matavfallet.
På hinken är det bara ventilen som behöver monteras, sedan är den redo att användas! Börja med att fylla på med matrester.
Det mesta går bra att kompostera i en bokashihink men det går snabbare med mindre bitar. Jag har också läst mig till att lite vitt mögel är helt normalt, men blir möglet svart eller grönt ska man börja om på nytt. Helst ska man inte “störa” hinken för mycket, man kan satsa på att fylla på den någon enstaka gång/dag och vara noga med att stänga locket sedan.
Varje liter matavfall man lägger ner i hinken ska man strössla på ca två matskedar bokashiströ (LÄNK TILL BOKASHISTRÖ HÄR) och eftersom hinken byggs på använder man den tillhörande lilla plattan med handtag för att pressa ihop matavfallet och minimera luften i hinken.
Under komposteringsprocessen bildas lakvatten som går att vittja med ventilen längst ner på hinken, då tappar man ut lakvattnet i t.ex. en PET-flaska och blandar den sedan med hundra delar vatten och använder till krukväster, odlingar och blommorna.
När hinken är full låter man den stå försluten i ca två veckor. Sedan kan man använda bokashin i trädgårdslandet. Det är bra om det är varmt där hinken stå, men undvik för varmt (över 40 grader) och direkt solljus, jag tänker att min ska få stå i städskrubben, skyddad från möss och småbarn.
LÄS MER OM BOKASHIMETODEN HÄR!
Nu börjar peppen för odlingssäsongen krypa sig på!
En vinterutflykt
Nej men vet ni vad, förra lördagen var ju iskall med -23 och man vill knappt stoppa näsan utanför dörren, men så kom söndagen, men humanare kallgrader och roliga planer! Vi skulle nämligen åka skridskor med ett gäng från byn! Vi packade in oss i bilen och åkte till grannbyn som bjöd på nyspolad is kantad av en gammal hockeyrink. Så rart.
Ett stolt ögonblick för den gamla hockeyspelande pappan: få knyta på lilla Loppan hennes egna skridskor.
“Jag kommer vara jätteduktig” satt hon och peppade sig själv i bilen innan vi var framme. Hjärtat ömmar över hur gärna hon vill vara duktig. Älskade lilla du.
En trött mamma efter en väldigt utmanande och utmattande vecka, men glad över utflykt och ståhej såklart!
Svante parkerade vi på bobben.
Men inte tog det många sekunder innan grannpojken Otto tog kommandot över dragsnöret och styrde runt Svante. Fantastiskt!
Loppan? Ja hon vaaar ju jätteduktig. Åkte runt och tjoade och skrattade tillsammans med sin bästa vän och kusin Signe. Tre dagar skiljer dem åt, så är de grannar också. Superduon!
Jag trodde vi skulle få åka hem efter tjugo minuter, tänkte att det skulle bli svårt för småttingarna ute i kylan. Men döm av min förvåning när de åkte runt i en timme och skrattade ikapp över påhittet.
Men sen tog krafterna slut och frusna fingrar värmdes upp i avbytarbåset så länge.
Mammor, en pappa och en drös med barn. Såhär vill jag spendera varenda vinterhelg framöver.
Sen blev det äntligen dags för varm choklad, de sista lussebullarna och dinosauriekex. Sitta och dingla med benen och spana på stora grannpojkarna.
Med rosiga kinder återvände vi sedan hem, med livets första riktiga skridskoåkning i bagaget!
Du kanske också gillar
En midsommar att minnas
Lördagen
Igår tog jag fram stora kameran för första gången sedan jul. Det kanske säger lite om att börja vara tillbaka i gängorna efter alla sjukdomar ändå? Ett uns av sug efter kreativitet! Jag vaknade vid sju av mig själv i gästrummet, så otroligt skönt att få lägga sig lite i enrum ibland och vila från ettåriga små fötter i ansiktet och sådant. Jag anslöt till resten av familjen i vardagsrummet och så pratade vi ihop oss om dagen. Sälja en bil, städa och stöka, åka en snabb sväng till stan, mysa med djuren, elda i kakelugnen och äta gott stod på önskelistan.
Vi gick ner och började stöka med frukost, jag gjorde smoothie på jordgubbar från självplocket i byn norrmejerieryoghurt. Hann inte ens tina upp brödstumparna vi hade kvar i frysen innan Svante knyckt åt sig smoothien och sörplade nöjd i sig alltihop.
Solen strålade och Västerbotten bjöd oss på -23 grader. Jag klädde mig från topp till tå och gick ut för att fylla på med ved till kakelugnen.
Jag ställde ner vedhämtaren och smet bakom stallet en stund. Småkillarna var fullt upptagna att bära på pinnar och jävlas med varandra.
En sväng förbi hönsen och tuppen med. Mitt ständigt dåliga samvete, de får inte i närheten av den kärlek som de fått av mig tidigare år. Men jag tänker att de kunde ha det sämre ändå. Skönt att jag fick ordning på värmelampan som gick sönder precis när magsjukorna i huset började härja.
Blev stående utanför hästhagen för att kika på spektaklet när de brottar ner varandra, biter varandra, klättrar på varandra och mattehjärtat sitter i halsgropen när de busar som värst. Men lika tacksam är jag att de har varandra, det känns fint att erbjuda en jämnårig kompis att brottas med.
Sedan såldes vår lilla blå peugeot som tagit oss fram under föräldraledigheterna. Lo höll gråten inne när den rullade iväg mot nya äventyr, hennes favoritbil alla kategorier. Vi lunchade i soldränkt kök, packade ihop blöjor och plånböcker och åkte en snabb sväng till stan, jag behövde fixa inför ett samarbete och sedan påtade vi på med städning och middagsfix. Vi alla landade i soffan och spelade spel (Bamses odlingsspel, tips för er andra med tre-fyraåringar!), sedan fick Loppan vara storasystervaken med Fredrik och se en bit av mello medan jag tränade med Buse innan jag också anslöt till myset. En lugn och fin lördag! Hoppas på en lika härlig söndag idag!
Början av 2023 och mina omtag
Fjärde februari och jag har känt mig så kantstött. Jag hade sett så mycket fram emot januari och omtaget ett nytt år kommer med. Jag längtade efter att ta tillvara på de fina vinterdagarna, att organisera och städa hemma, att röra på mig ordentligt och börja planera årets projekt och händelser med Fredrik. Men hittills har det varit platt fall, vi har haft magsjuka i huset fem gånger sedan veckan innan jul. Febertoppar mellan varje magsjuka, allt går runt runt och i veckan har jag varit så slut att det bara surrat i huvudet av tinnitus och negativa tankar. Jag är i grunden väldigt positiv och ser saker från den ljusa sidan, så det ska mycket till innan jag hamnar i det där negativa träsket. Jag tror sjukdomarna ändå tog den där sista knäcken på mig. Oron, de upphuggna nätterna med dålig/lite sömn och alldeles för mycket stillasittande är ett recept på dåligt mående hos mig.
Så vet ni vad vi gjorde? När det vankades helg och sista dagarna av Fredriks ledigvecka närmade sig så avbokade vi alla de roliga helgplanerna. La oss supertidigt. Började stöka och städa ikapp lite hemma. Satte oss framför brasan och pratade. Tog oss tid för djuren och drog fram spel och myskväll för barnen. Börjar ikväll vara någorlunda i gängorna igen. Ett sådant tydligt tecken på att återhämtning är nyckeln till välmående.
Under denna röriga vecka med magsjukor och feber så har jag hunnit tänka mycket. Jag har funderat mycket på hur 2023 ska bli förlängningen på mitt hälsoår 2022. Förra året började jag att träna regelbundet, åt bättre och gjorde en rad self care-relaterade aktiviteter som förhöjde mitt välmående: massage, fotvård, hårvård och hudvård fick en större plats i mitt liv än tidigare. Allt det är liksom implementerat i livet redan och det är ingenting sådant jag behöver “ta tag i”. Däremot min sömn (är ofta uppe sent och ångrar mig bittert morgonen efter), min skärmtid (mycket slöscroll och lite tid till mina sociala kanaler som borde få mer kärlek!) och min tid ute i skog och natur (måste ökas!) år sådana omtag jag ska göra i år, kanske på bekostnad av något annat i livet som får mindre plats?. Jag ser i alla fall så fram emot alla tre omtag. Och friskare tider, Hujedamig, vad jag hoppas att februari är snälla med oss på Backen.
